Tunga moln gjorde kvällningen mörkare än de flesta sommarkvällar. Trots det så fanns det ingen som påvisade den annalkande nattetiden. Civitas var en stad som alltid vad vid liv, oavsett dygn på tiden; kanske hade det att göra med den djupa hemligheten staden byggts ovanpå. Just dessa dagar innan den omtalade invigningen av Skuggfall Teater hade många gäster anlänt, fler vargar än Varya någonsin skulle komma ihåg. De flesta blev bara ett ansikte i vimlet, men dessa två individer hade fångat hennes uppmärksamhet när hon sett dem vid den östra porten, och nu igen när de befann sig utanför huvudsätets port. Hon kunde höra hur de talade sinsemellan men inte vad dem sade.
     Med lätta och mjuka steg slöt hon upp bredvid dem.
     “Vad tror ni dem gömmer där inne?” Varya ögnade porten uppifrån och ner innan hon såg på hanarna. Ett litet leende drog i mungipan. Det mjuka skenet från eldarna omkring dansade över muren och väggarna.

[https://www.youtube.com/watch?v=DQejXOwW10U]

Yrjö hade aldrig varit i närheten av så mycket folk. Det var en bra upplevelse för honom, men i ärlighetens namn gjorde det honom obekvämt. Vore det inte för Blair hade  han höljt sig helt i dimma och gömt sig i en vrå. Istället virvlade en tunn dimma runt honom, nästan som en förlängning av hans spökvita fäll. De talade sinsemellan och Blairs ord lockade fram ett litet leende på Yrjös läppar.
Vad tror ni dem gömmer där inne?
I en plötslig men mjuk rörelse hade Yrjö vänt sig mot den som tog till orda. En ung tik, vacker, hade anslutit sig till dem med ett leende. Yrjö sneglade mot porten till den massiva byggnaden. Staden var minst sagt imponerande.
"De har garanterat vinet inlåst där inne," svarade han med ett svagt leende. Blicken gled  över till Blair. "Eller någon mörk hemlighet."

"Jag tror vi hade kunnat bryta oss in", sa han sakligt. "En dimmig kväll så flyger jag in och ut utan att någon ens vet att jag varit där." Yrjö log tillbaka mot honom som svar.
     Ljudets av en främmande röst fick Blair att höja på huvudet. Han hade haft ansiktet bortvänt, men fann sig nu stå inför en svartvit tik. Yrjö svarade på hennes fråga, återigen med ett leende.
     "Varför inte båda?" frågade han. "Vem vet vad vin egentligen är gjort på, hm?" Blair bestämde sig för att konversationen var värd att behålla, och vred hela överkroppen mot henne. "Det kanske är det som gör alla här så vackra." Han log menande mot henne, men vände snart ner huvudet mot hanen vid sin sida och blinkade. "Du behöver då inget mer av det." Ett litet, lätt skratt lämnade fakargen och han såg mot främlingen igen. Nöje glittrade i blicken.
     "Jag är Blair, och det här är Yrjö", presenterade han dem.

Leendet växte sig bredare till deras roande tankar. De hade inte fel, och Varya kunde inte undgå att skratta kort men förtjust åt fakargen. Hon betraktade hur dem såg på varandra, en tydlig samhörighet.
     “Varya,” svarade hon med en förtydligande nickning.
     “Jag antar att det är er första gång här? Jag skulle kunna berätta vad som gömmer sig där innanför, men är det inte lite mer spännande att låta det vara osagt?” Leendet blev tunnare, men ögonen glittrade roat. Hon rörde sig i en halvmåne och stannade framför dem. “Lämna lite åt fantasin.” Ett kraxande, kort skratt lämnade henne och hon såg långsamt på dem.
     “Jag kan den här staden bättre än jag kan mina tassar. Jag förstår att vin är ett intresse,” Varya log mot Yrjö, han var vacker med svallet kring hans bleka anlete, “men det är väl inte allt? Civitas kan erbjuda er det mesta. Var inte blyga.” 

Tiken presenterade sig som Varya. Hon var sannerligen söt, och högrest. Yrjö fick vrida blicken uppåt när han såg på henne, och det attraherade honom trots att Blair brevid var snäppet stiligare. Trots ärren. Men Yrjö gillade Varya redan, och att göra ett gott första intryck var viktigt för honom. Dessutom var hon intressant, och mycket behaglig att vila blicken på.
Yrjö visste inte vad han skulle be om. Självfallet var vinet ett intresse, men om så mycket annat fanns i staden ville han se allt, ta sin tid.
"Har ni något att föreslå?" log Yrjö och såg sig om. Arkitekturen var slående. Han kunde definitivt tänka sig en rundtur från någon som kunde stället. "Jag dricker gärna nära Civitas vackraste trädgård. Men vad har staden att erbjuda i matväg?"

Varyas ögon glittrade ivrigt till. Det fanns en väldig stolthet hos henne gällande Civitas, och om än staden inte var hennes i sig, så såg hon en del av sig själv här. Det gick inte att undvika den belåtna blicken.
     “Ni kommer kanske inte tro mig men,” Varya kvävde ett exalterat pip, “iiih, men inför invigningen har vi importerat enhörning från Itrozo.” Det tunna leendet växte sig större, uppmuntrande.
     “Det är förstås ingen billig vara, och inte för att vara den som är den, men…” Varya blängde på dem för ett ögonblick, innan hon fnissade lekfullt. Hon skakade på huvudet som för att avvärja sin kommentar och förtydliga hennes skämtsamma ton. 
     “Tur för er gentlemän, så har ni råkat på mig. Och vem kan neka en skönhet?” Hon tittade lite extra på Yrjö, hans päls såg så himla välvårdad och mjuk ut. Blair var lite mer tilltufsad, vilket hade en charm i sig också, förstås.
     “Kom med,” log hon och rörde sig mjukt förbi dem i avsikt att leda dem ner i staden igen.

Enhörning? Blair höjde på ögonbrynen och log mjukt. Hon hade rätt i att de inte hade något att byta köttet för - han och dimmsyskonen hade inte haft något annat än pälsen på kroppen, och i Blairs fall, knappt det. 
    Det verkade onekligen som att Gudarna jobbat i deras favör när de låtit Varya få syn på dem. 
     ”Ingen med sinnet med sig”, hummade Blair till svar. Han följde villigt efter henne och drog svansen längs Yrjös sida i en mjuk uppmaning att följa efter. "Kommer vi se dig på invigningen?" Han sa det till henne, men gav Yrjö hela tiden mjuka, kvardröjande blickar. "En sån här bekantskap vill vi ju inte mista efter en kort dag."

Enhörning? Yrjö fuktade intresserat läpparna. Det var något han inte fått nöjet att smaka än. Han följde henne vid Blairs sida.
"Nej, det vore synd," bidrog Yrjö efter Blairs kommentar. Och han insåg att han menade det. Ofta hade dimmvargen svårt för nya - ett kort möte ledde oftast till att han ville slita ansiktet av dem. Men damen här hade verkligen inget han kunde beklaga sig över. De rörde sig mer inåt staden och det märktes - för  i takt med varje steg blev folksamlingarna runt om dem allt större och större. "Vi kommer att ordna fantastiska platser."
Någon stötte in i Yrjös sida och han rynkade äcklat nosen, men försökte att inte brusa upp.

Varya ledde paret fram på stadens huvudväg. Byggnaderna och antalet vargar omkring blev allt mer och mer.
     “Såklart kommer jag vara där. Jag skulle inte missa det för något i världen. Imorgon kommer vara en dag för historierna, gentlemän.” Det kändes nästan overkligt att dagen nästan var här. Det som de arbetat för så länge, skulle äntligen ske. Det hade chockat henne hur många som redan anlänt, och hon var säker på att morgondagen skulle vara ännu mer magisk.
     Deras smicker lyckades bita på henne, även fastän hon visste hur dumt och ytligt det var. Det var svårt att inte ta åt sig lite.
     “Åh, oroa dig inte över platser, vännen. Jag har redan en av de bästa platserna i arenan. Vad sägs om att sitta tillsammans?” Ett spetsigt leende klädde hennes läppar.

Någon gick in i Yrjö, och den mjuka stöten fortplantade sig till Blair. Det var inte nog för att rubba honom, men han sände ändå en mörk blick efter den skyldige. Men inte ens det kunde hindra honom från att le, brett och inbjudande, vid Varyas erbjudande.
     "Du tog orden ur munnen på mig", svarade han mjukt och studerade Civitas. Promenaden hade visat sig mer lönsam än han väntat, och nu var han ivrig att se vad mer Varya och staden kunde erbjuda.
     "Så, Varya, kan du inte berätta lite om Civitas?"

[Avslutat.]