Alii ägnade sig ännu en natt åt sin favorit sysselsättning, jaga eldflugor. Hon hoppade skrattande efter en stor, lysande boll. Ögonen tindrade lekfullt och hon ville verkligen inte att den här natten skulle ta slut. Den nätta varghonan landade utan ett ljud runt månblommorna och hon snurrade ett varv, svepte svansen runt sig och landade dold bland blommornas lysande sken. Dom tvåfärgade ögonen spejade ut efter en skalbagge eller ännu en eldfluga att fånga. Hon hade känt sig ensam ett tag och hoppades att ha träffat på någon under vandringen in hit men inte en varg hade hon stött på? Kanske hade hon haft oerhörd otur eller så var det bara så att hon hade lyckats vandra för djupt in i skogen? Plötsligt kom en skalbagge krypande längsmed roten till en av blommorna, Aliis svans började vifta och öronen låg platt längsmed hennes huvud. Tyst siktade hon in och laddade, sköt ifrån rakt upp med bakbenen 1m över marken och tappade fokus på skalbaggen när hon såg en annan varg en bit framför henne. " Aaah! " Pep hon skrämt och förvånat till och återvände mot marken med benen sprattlandes åt alla håll och med en duns bland månblommorna. " Aow... " Stönade hon och kliade sig på hakan med framtassen. " F-f-förlåt jag .... såg diig inte. " Alii såg skamset upp från där hon låg platt som en fisk.

[Paxat till Lune]

Men jag såg dig. Hon hade sett den lekande honan på håll, nu stod hon rest över henne och naglade fast henne med en hård min.
"Dem bor faktiskt här."
Sade hon, det var oklart varifrån hon fått detta mod, kanske var det för att främlingen så uppenbart redan gjort bort sig och rent fysiskt var nedanför henne. För Lune var det tydligt vad hon menade, och det tog henne några sekunders tystnad innan hon bemödade sig förtydliga sina åsikter.
"Skulle du vilja bli jagad i ditt eget hem, bara för att någon tyckte det var kul?"
Lune tog ett steg bakåt, musklerna slappnade av lite men blicken var fortfarande allt annat än vänlig. Främst såg hon trött ut. Själv fick hon ångest om hon råkade jaga upp eldflugorna i luften då hon gick igenom högt gräs, och så fanns det folk som helt huvudlöst jagade dem för ett skratt. Lune var ingen diplomat, men  hon var heller inte modig och kände ett plötsligt behov av att något stryka över sin bittra inledning.
"Du har inte varit i den här skogen länge, eldflugorna har varit här hela sina liv, detta är deras glänta - du är en gäst."
Nu var hennes budskap fullt formulerat. Måntecknen som klädde hennes gråsvarta kropp gav ifrån sig ett ihållande starkt sken, och hon lade plötsligt märkte till liknande glöd från främlingen. Hade varit så upptagen med att oroa sig för sina mindre, lysande kamrater för att inse att även främlingen blivit välsignad av Duranei. Plötsligt såg hon lite förbluffad ut.
"J.. Jag heter Lune."
Fick hon slutligen fram. Hon var ingen proffs på att konversera, hade helt ärligt fått väldigt lite övning i sitt liv. Men såg nu något vänligare och framförallt nyfiken ut då hon studerade främlingen. Hennes ögon hade olika färger - hon hade bara sett nyansskillnader tidigare, hos sin syster Rihannon. Det var skönt men också obehagligt att se något bekant från barndomen. Men det tilläts inte ta upp allt för mycket av hennes fokus. 
"Vaaa... eh heter du?"
Lunes orimligt långa öron spetsades till en halvt stående form och huvudet vreds lite på sned. Några eldflugor hade som för att uttrycka sin tacksamhet landat i hennes päls, men Lune tog ingen notis om dem. Hon utstrålade inte längre samma irritation som hon tidigare gjort över oförrätten småkrypen utsatts för.

Alii log till en början varmt och försiktigt mot den gråa tiken. Sakta dog leendet ut när tikens ögon naglade sig fast i hennes egna. Vad hade hon ställt till med???? Alii svalde hårt medan öronen sakta gled rakt ut, ögonen fylldes av tårar och dom brände hårt innanför ögonlocken. Hon blinkade hastigt ett par gånger för att försöka få bort tårarna men hon kände hur en saltfylld droppe rullade ur ögonvrån och Alii höjde tassen och torkade snabbt bort den. " F-F-F-fölåt... " Hon stammade darrande fram och tacksamheten när tiken klev bort från henne och Alii reste sig upp och började backa därifrån med svansen mellan benen. " ja... Jah... Jag menade inte... Förlåt. " Alii slog bort blicken och ansiktet från tiken och hon visste inte riktigt om hon pratade med henne eller alla insekter, men tiken som plötsligt helt ändrat uppsyn fick henne att vilja ta till flykten. Hon hade aldrig stött på någon tidigare som varit ute efter att göra henne illa eller varit arg på henne? Hon hade lekt med eldflugorna flera gånger, hade dom flugit iväg hade hon slutat men oftast kom dom tillbaka och surrade runt hennes huvud. Vad var det som var så fel med det?

En tass bakom den andra backade Alii hukande ifrån tiken som helt plötsligt började små stamma. Härmade hon henne? Dom tvåfärgade ögonen såg misstänksamt mot henne och avsmalnade lite. " Aliital. " Svaret var kort men rösten var fortfarande tjock, hon ville inte stanna i närheten av den här tiken oavsett vad hon hette eller vem hon var. Hon mindes hanen hon träffat på som berättade om den ondska han skapat, vad var det som sa att den här tiken inte besatt samma ondska eller något ännu värre och bara försökte lura henne? Eldflugorna som landade i hennes päls styrkte bara hennes måntatuering. Då slog det henne att en månvarg med onda avsikter inte längre hade kvar sitt glöd utan bara dassiga mönster. Den blå varghonan hade backat säkert 5 meter ifrån tiken när hon stannade upp och vägde över om hon skulle ta till flykt. Ååh Alii varför gör du såhär mot dig själv?!

Hon hade aldrig sett någon bete sig såhär förut. Eller, det hade hon ju men... Aldrig mot henne. Hennes huvud tippades lätt på sned då hon studerade hur honan darrade och backade. Hon... var rädd. För henne? För Lune? Dem glödande vita ögonen smlnade av till två tveksamma springor. Det kunde inte stämma. Själv tog hon också några förvirrade steg bakåt medan hon försökte begripa vad som skedde framför henne.
Aliital.
Så hette honan tydligen. Honan som också var en månvarg.
"Du... Du har också fått Duraneis välsignelse."
Viskade hon fram, som något halvdant försök till att medla fred. Lugna. Hon hade aldrig trott att någon skulle kunna bli rädd för henne, och hon kände sig mäktig av det men också förvirrad. Kunde inte riktigt tro det, inte acceptera. Att lilla hon, lilla Lune, kunde vara skrämmande för någon. Om än hon inte var en valp längre, och hon vuxit en hel del på höjden, så var hon fortfarande en skröplig och skör liten hona. Det var fullkomligt overkligt att någon skulle kunna reagera likt denne blå hona gjort på henne.
Hade hon lyckats skydda eldflugorna? Hade hon gjort något bra? Eller drev främlingen med henne? Vad var det som försegick egentligen?
"Hej, Aliital."
Fick hon fram, orden helt frånkopplade från henne själv och situationen. Hon kunde inte riktigt begripa vad som egentligen hände runtom henne och därför inte anpassa sitt beteende efter det. Orden var spridda, uttrycket allt mer förvirrat. Hände det här ens på riktigt?

Sakta andades Alii djupa andetag för att få kontroll på sin kropp, försöka få den att lyda och få tillbaka fokuseringen på verkligheten och inte bara på flykten. Tiken kom med ett par ord om att hon också fått Duraneis välsignelse och Alii tvekade först men nickade sakta. " Jaaah... " Det lilla ordet kom nästan ljudlöst ut mellan Aliis läppar, även om hon stod kvar i samma hopkrupna position så kändes situationen lite mer lättad. Det var inte samma spända vibrationer i luften. Hälsningsfrasen skulle lätta kunnat få Alii att vackla omkull, det var en helomvändning fån hur mötet började. Absolut att man kunde hälsa innan en intrig men att göra det mitt i? Öronen spelade på hennes huvud för att försöka uppfatta fler ljud runt sig, hon kanske inte var ensam? " Hej, Lune. " Svarade Alii tillbaka och vinklade huvudet lite på sned. Vem var den här konstiga indviden??

Det var som att Lune plötsligt insåg exakt hur underligt hon betedde sig och öronen slokade plötsligt platta längs hennes kinder. Hon skämdes, men visste inte hur hon skulle kunna fånga upp det här på en socialt acceptabelt sätt.  Ångesten växte för varje andetag, la sig som en tung blöt filt över hela hennes väsen. Hon såg ursäktande på den andra honan, ögonen glansiga av desperation, och så gjorde hon det enda hon var riktigt bra på. Hon sjöng.

~I can feel the spikes again
Go crude and throught my skinn
So will you keep your distanse please
You might make the acquaintance of
The hedge hog in me

Im losing grip, again
Im giving way, again
Im losing ground again,
The ground, gives way, again~

Hennes kropp gungade lätt medan hon sjöng och ögonen slöts lätt så att hennes långa ögonfransar täckte deras glöd. Stundvis såg hon dock oroligt upp på främlingen igen, för att se om budskapet i hennes sång gick fram. Att detta var ett ännu konstigare beteende visste hon ju nog egentligen men det fick henne att känna sig trygg, och den sorgsna texten handlade om henne. Kanske kunde sången förmedla det som hon själv var oförmögen att faktiskt säga. Var inte rädd för mig, jag är bara en igelkott som försvarar mig. Taggig på utsidan men liten och mjuk och varm och svag innanför.

~But dont you worry, dont you dread
When I am acting strange
It just some funny animal
That struggles, bites and rolls and hides
And shies away and spends the day in doubt of everything

Im losing grip, again
Im giving way, again
Im losing ground again,
The ground, gives way, again~

Försiktigt fortsatte hon att nynna på melodin, om och om igen i olika stämmor samtidigt som hon backade undan lite. Kunde inte göra bättre än såhär, honan fick antingen förstå eller fly.

Från ingenstans började tiken sjunga och sången var något av det vackraste Alii hört. Mjukt och försiktigt tog Alii ett steg fram mot tiken även om tveksamheten fanns kvar inom henne så var sången något förtrollande. Tiken backade undan och sången avtog lite Aliis känslor hon just haft hade lugnat ner sig och nu fanns där bara ett frågande uttryck i hennes ansikte. Det var något mycket mysko med den här bruden?  " Woow... Vad vackert. " Fick Alii ur sig tillslut.

Lune tystnade och sänkte sitt huvud något. Hennes min något ställd och en uppenbar förlägenhet i blicken. Blod strömmade till ansiktet.
"Tack."
Pep hon fram, svansen instucken mellan benen. Hon skämdes lite över sitt beteende, och visste verkligen inte hur man skulle hantera komplimanger.
"Du är vacker."
Fick hon ur sig och insåg att det kanske var en konstig motkomplimang. Blicken flackade åt olika håll. Panikartat försökte hon sig på ett avväpnande skratt, det fick en gäll ton och yttrades mycket tyst. Knappt hörbart.
"Eeuh"
Fick hon fram i ett suckande stön.
"Jaaaag ska nog gå... men eh... ta hand om dig och eh.. eldflugorna med.. ok ... mm.. bra ... ja... hej!"
Medan hon talade backade hon i en ökande takt iväg och då den sista ordet yttrades försvann hon raskt in i ett buskage. Så fort hon var garanterat utom synhåll för den blå vargen ökade hon på stenen än mer och började springa för allt vad hon var värd, tårar brännandes i ögonen. Hon ville bara hem hem hem, hem till lyan och Ez och Kol.

Aliital stod stilla ett kort ögonblick innan hon sakta tog ett steg fram mot henne. Alii vågade sig på ett försiktig leende när Lune tackade för Aliis lilla komplimang och kort efter sa hon att Alii var vacker?? Alii rodnade plötsligt häftigt och vek undan blicken.. " t-t-ttack. " Stammade hon blygsamt fram, det var inte många som kallat henne vacker.  " Nej gå inte... " Svarade Alii innan Lune sagt sista ordet. Hon tog några snabba hopp framåt men tiken hade redan försvunnit ur synfältet. Alii kunde tydligen inte behålla en ända vän, varje individ hon mötte började snabbt lämna henne. Nästan snabbare än dom kommit in i hennes liv.

Alii såg efter där den märkliga tiken försvunnit och suckade uppgivet, bäst hon sökte vidare på vad det nu var hon letade.

[A V S L U T A T ]