Det var i stadens lägre kvarter som Aurora hade fått syn på honom. Hon fångades lätt av udda figurer, och renhorn som stack upp ovanför allas huvuden hörde definitivt in i den skaran.
     Bara allmänt nyfiken hade hon gått fram och inlett en konversation. De hade glidit in på ämnet metall när hon frågat om metallen i hans päls och horn. Han hade berättat om den, och dess andra användningsområden.
      "What did you call it? Acu- acupuncture?" Auroras röst var trevande när hon sökte efter ord på ett språk hon inte var van vid. Visst hade Grendel lärt henne nimorian, men det var länge sedan de pratat tillsammans och mycket hade fallit bort. Det gick dock inte att ta miste på den tydliga skotska dialekten, något hon plockat upp från sin pappa.
     "You stick sharp metal things into skin and it feels good?"

En angenäm pratstund tackar han aldrig nej till. Denna plats är främmande för honom men det finns så mycket att upptäcka. Här skulle han kunna stanna ett tag och se om han kan få ut något av värde från det. Tiken han mött på är ett trevligt sällskap. Salem gillar att prata om sig själv och sina smycken. Så länge han slipper ta upp händelser från förr. Han lever i nuet. Salem nickar. Tiken har ett intressant Nimorianskt uttryck. Yes, it is good for tense muscles and pain. It releases stress. The entire body has these special spots that is connected to the soul. Even some diseases can be cured with acupunkture". Salem är rätt stolt över sitt kunnande. Han lärde sig det som liten då silverkraften är ett släktdrag. Hans farmor var väldigt duktig i sitt utövande. Salem lärde sig mycket från henne.

Så dålig var inte henne nimorian att förståelsen glappade i det han sa, men Auroras ögon smalnade ändå av, oförstående. Sedan när kunde sjukdomar botas av små nålar i huden? Hon visste egentligen inte vad sjukdomar kom ifrån, eller var de egentligen satt, men det lät otroligt. Det han sagt om stress lät dock intressant. Aurora rullade på sina skuldror för att få lite av spänningen att släppa. Att vara mamma till sju uppmärksamhetskrävande valpar var inte alltid lätt.
     "Could you show me?" Hon log nu, varmt och inbjudande. "On me, I mean." Hennes tjocka, lockiga päls borde absolut visa sig en utmaning, men kanske var han faktiskt duktig. Om inte annat fick hon väl stoppa honom.

Det hade inte undgått honom att se tecken av stress hos tiken. Trots hennes tjocka päls så brukar alla stressade vargar visa liknande kroppsliga tecken. Lite för spänd hållning som i längden bara förvärrar stressen och ledan. Could you show me? Salem ler vänligt. Tandat. On me, I mean. Salem nickar lätt. "Of course I can". Det är det bästa sättet att få fler att söka hans expertis. Genom att hjälpa en sprider sig ordet. I längden lönar det sig. Den silverblå blicken sveper runt lite kring platsen de befinner sig på. "Do ye have a place where we can be? A more calm place" Han ser på henne igen. Förr var det bara att gå ut i skogen. Den lugna omgivningen är terapeutiskt positiv. Men i den här staden är det liv och rörelse. Lite svårare att finna en lite mer avskild plats där man kan slappna av en stund. Speciellt om man inte bor här. Kanske vore det annorlunda om man själv hade en sådan där stor trägrotta.

Aurora nickade.
     "Follow me." Hon ledde honom bort från den myllrande slummen, och uppåt i kvarteren. Hon tänkte inte ta honom hem till sig, men i en av Civitas stora rosenträdgårdar var det betydligt lugnare och mer avskilt. Det tog inte lång tid att komma dit. Med säkra, mjuka steg ledde Aurora dem in bland rosorna till en lite större gräsplätt, omringad av feta blommor.
     "Does this work?" De fick sällan besökare här, annat än Grendel själv som skulle kolla till sina livsverk.

Salem följer tyst efter och förundras över bytet av atmosfär ju högre upp i staden de kommer. Inne i rosenträdgården ler han bredd. Det här passar perfekt. Nu känner han sig mer hemma. Närmare naturen. Inte lika vild som skogarna men luften är ändå friskare här. Salem nickar åt tiken. "Here is good". Han stannar till och ser sig omkring på gräsplötten tiken lett dem till. Tillräckligt stor för att hon ska kunna ligga ner och sträcka ut sig och han ändå ha utrymme för att röra sig runt henne. "If ye please lay down and stretch out ye body. Place ye head between ye front legs and release a deep sigh and just relax". Han talar med en mer mjuk stämma nu, och rör sig med lugna uttdragna rörelser kring tiken när hon gör som han säger. Går in i en sorts transliknande tillstånd kanske man kan kalla det. Han är duktig på sitt yrke och farmordern talade alltid strängt om hur viktigt det är att sätta rätt stämning inför en aukupunktur. Blommornas starka dofter funderar som incense och det är en väl vald plats. "I will start touching ye now if ye are ready. I will need to examine yer body and find the right spots that will help release yer stress. And when I do I will place a tiny needle there. Ye might feel the needle penetrate yer skin and it might feel unconfortable at first. But if ye just stay as ye are and breath calmly it will feel much better in just a bit". Han väntar på att få hennes tillstånd att börja. Och han är noga med att ge information så hon förstår vad som kommer hända och att ge nålarna en chans att verka.

"I'm ready", svarade Aurora och andades ut. Hon försökte släppa spänningar i kroppen, för hon misstänkte att det bara skulle göra ondare om hon spände sig. För att inte fokusera på nålarna slöt hon ögonen och söp in rosornas doft istället.

Tiken är mycket mindre än honom själv så han får en rätt bra överblick av hennes kropp när hon ligger ner. Salem står vid hennes sida lutad över henne. Den silverblå blicken sveper över hennes kropp och det han ser framför sig är likt en karta över de punkter som han planerar att sätta nålar i. Han sätter sig ner på bakbenen. Han höjer vänstra framtassen och för den ovanför tikens färgstarka päls. Som om han känner av energin från henne. Han hör farmoderns röst i huvudet när hon så många gånger förklarade för honom och berättade om de olika punkterna på kroppen.
Tassen stannar över en punkt. Silver från det breda halsbandet kring Salems hals börjar droppa och rinner genom hans päls ner mot tassen. Han höjer sin högertass och mellan tårna formas en lång smal akupunkturnål. Den vassa spetsen omsluts för en stund av en eldslåga. Han är alltid noga med att sterilisera sina nålar. Han fick många bannor och huvudslag av farmodern när han råkade glömma. Eldslågan slocknar. Salem placerar vänstertassen mot tikens kropp och flyttar lite på hennes tjocka päls så att skinnet blir synligt. "I'm placing the first needle now". Förklarar han med en mjuk stämma med något utdragna ord för att hålla stämningen. Han placerar nålen mot hennes skinn och spetsen sjunker ner på precis rätt plats. Salem släpper nålen när den är på rätt djup och höjer tassarna och placerar dem mot marken. Han avvaktar en stund för att tiken ska vänja sig och att första nålen ska göra sitt jobb. Första nålen är den jobbigaste. De som kommer sedan är lättare att vänja sig vid.

[Jag har faktiskt ingen aning om hur akupunktur egentligen fungerar men ögnar igenom lite information på internet. Men bullshittar en hel del. x'D]

Det gjorde definitivt ont, men Aurora andades ut och försökte släppa spänningarna i kroppen. Det fanns något avslappnande i smärtan också, och hon försökte greppa tag i den känslan istället. Salem placerade fler nålar, och hon fann det lättare och lättare att fokusera på rätt sak för varje nål som borrade sig ner i huden.
     Efter en stund lyfte Aurora försiktigt på huvudet och kikade ner mot sin kropp, där flera nålar nu stack ut.
     "I look like the animal", konstaterade hon och famlade efter ordet. "The.. uh... ajgelkott?" Grendel hade förklarat flera gånger för henne att det oftast inte fungerade att uttala ord på nordspråk med en nimoriansk accent, men det hindrade inte Aurora från att försöka när hon inte fann det riktiga ordet.

Metodiskt och vant placerar han nål efter nål på tikens kropp. När han fått dit ett bra antal så backar han för att nålarna göra sin verkan. Aurora lyfter huvudet och synas sig själv och Salem kan inte låta bli att flina tandat.
"Ye mean a hedgehog?" Salem kan nordspråk. Han förstår det. Han föredrar sitt modersmål dock. Han finner det komiskt i sättet tiken försöker "Nimorisera" ordet på nordspråk.
"Yeah, ye kind of do". Han fnissar lätt. Sedan blir han mer allvarlig men talar med sin "akupunktörs-stämma". "The needles need to do their job for about 20-30 minutes. I suggest ye relax and I will leave you only so I won't disturb ye. I'll be back to take out the needles later". Säger han och reser sig sakta och tyst upp. Han lämnar rummet.
[Tidshopp]
Salem drar ut den sista nålen och silvret sällar sig till bandet han bär om halsen. Han backar sedan för att ge Aurora utrymme. Salem ser på tiken och han ler varmt. "This treatment will be on the house, m'lady". Säger han. "If you need my services again it will be a small fee. And feel free to spread my name if you enjoyed this".

[Svar eoner senare. Vill du se det som avslutat så gör vi det. Annars är du välkommen att skriva ett avslutningsinlägg]