Pågående Event
Senaste ämnen
» I dina ögon himlaljus [Nomë]
Medan dagarna komma och gå [öppet] EmptyIgår på 12:13 av Nomë

» [VE20]Skulpterande snö[P]
Medan dagarna komma och gå [öppet] Emptyfre 22 jan 2021, 15:36 av Poppel

» [Avslutat] Till dödslistan
Medan dagarna komma och gå [öppet] Emptytor 21 jan 2021, 10:55 av Yargol

» [Avslutat] Titeländringar
Medan dagarna komma och gå [öppet] Emptytor 21 jan 2021, 10:51 av Yargol

» [Avslutat] Titlar
Medan dagarna komma och gå [öppet] Emptytor 21 jan 2021, 10:51 av Yargol

» Äntligen hemma [P]
Medan dagarna komma och gå [öppet] Emptytor 21 jan 2021, 00:33 av Flippa

» Utan mitt liv [Flippa]
Medan dagarna komma och gå [öppet] Emptytor 21 jan 2021, 00:13 av Flippa

» Skapandet av en Yeti [Lune]
Medan dagarna komma och gå [öppet] Emptytis 19 jan 2021, 12:01 av Trian

» Ett nervöst bakhåll [P]
Medan dagarna komma och gå [öppet] Emptytis 19 jan 2021, 10:17 av Trian

Vem är online
Totalt 2 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 2 gäster. :: 1 Bot

Inga

Flest användare online samtidigt: 152, den mån 04 nov 2019, 23:54
Chatt
Heads up! Uppdatering av karaktärslistor och titlar
Medan dagarna komma och gå [öppet] Emptytor 10 dec 2020, 15:57 av Yargol

Hej allesammans!

Nu när Numoori äntligen tycks vakna upp lite igen efter årets långa dvala så passar vi i Crew på att se över medlemslistan och alla karaktärer och konton vi har på sidan. Vi har med detta upptäckt att där är väldigt många karaktärer och konton som i dagsläget saknar rätt titel eller någon form av notis om vad som hänt dem, och det gör därför just nu att det ser ut som att flera spelare …


[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 1
Vinterevent 2020
Medan dagarna komma och gå [öppet] Emptytis 01 dec 2020, 00:29 av Admin

.•¨*•.¸.•¨*•.¸.•¨*•.

Mörker och stjärnklar natt bryts snart av ljus
Och plötsligt nu som förr
Med färger från en dröm
Så ser vi himlen åter dansa


.•¨*•.¸.•¨*•.¸.•¨*•.






Välkommen till vårt officiella vinterevent 2020 som är en direkt callback till norrskenseventet 2014.

Det vi fick bevittna då …


[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates




 

 Medan dagarna komma och gå [öppet]

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Ronan

Ronan

Spelas av : Säl

Medan dagarna komma och gå [öppet] Empty
InläggRubrik: Medan dagarna komma och gå [öppet]   Medan dagarna komma och gå [öppet] Emptylör 13 jul 2019, 22:39

Den perfekta stenen.
Andan fastnade i Ronans hals då han såg den, äntligen, halvt nedborrad i den fuktiga jorden nära bäckkanten. Ivrigt skyndade han fram, granskade den noggrant, och grävde prövande omkring den med sina redan jordiga tassar. Över honom brann en röd solnedgång i en varm sommarkväll, stickande värme i hans känsliga hud men inte nog för att distrahera. Omsorgsfullt skopade han bort den sandiga jorden med sina tassar, och bekräftade sin misstanke. Det var en utmärkt sten.
Med ett djupt andetag så hivade den kompakta lilla vargen upp stenen i den flätade gräskorgen i sin sele, (en gåva från sin bästa, mest långbenta vän) och började med stadiga steg promenera den stadiga vägen från vattnet till muren.

Så, vad hade Ronan gjort det senaste året, här vid Tvillingklipporna och zombiejägarutposten som byggts upp kring den? Byggt en mur, förstås. Även om han var skäligt inkompetent i den faktiska striden mot de odöda, så kunde han åtminstone bidra lite, på sitt eget sätt. Det hade tagit ett tag att komma på vad hans uppgift kunde vara, men det hade slagit honom förra hösten, då han moloket grävde i strandkanten och sorterade bort stenar från sand. Sten, det var kompakt. Jobbigt. I vägen. Och precis som Ronan så var de där odöda rätt dåliga på att klättra och hoppa. Så, logiskt sett, så borde stenar hålla dem borta, åtminstone lite. Och en hel massa stenar skulle hålla dem borta bättre. Så, därför, byggde ett stengärde. Än var det inte mer än ett några enstaka decimeter högt, som mest, men det växte. En sten i taget.

Var han ensam? Nej, nej, inte ensam, förstås inte. Han hade stenarna och stengärdet han metodiskt byggde, fronten mot det zombieinvesterade Ken-Yak. Han hade sin uppgift. Ja, och han hade de andra zombiejägarna förstås.
Fast, det kändes inte som att han var en del av dem, inte på riktigt. De var Jägare med stort J, som dödade zombies med stort Z. Stora vargar med vassa tänder och starka muskler som bet, slet och bröt sönder den skada som han skapat, den skada han orsakat. Han, Ronan med litet r. R som i... löjlig.

Nej. Han skakade ilsket på sitt lilla huvud, och spjärnade hårdare med sin lilla sele då han drog stenen framåt. Så kunde han inte tänka. Det fanns ingen mening i det, ingen räddning i det. Även om det lilla han kunde göra var, ja, litet, så var det något. Med en djup pust nådde han fram till muren, och hivade beslutsamt ned stenen på marken framför sig. Dränkt i rött solsken betraktade han noga sin mur, för att hitta det perfekta hålet till den perfekta stenen.
Han såg över sitt verk. Det var så många stenar, så många steg från bäck till mur, och ändå kändes den så... liten.

Kanske borde han göra mer. Känslan gnagde i honom, ett gröpande grävande hål som växte sig allt större, den malande känslan av hur hans ansträngningar bara var en samvetsfrihet, att det var något han gjorde bara för att intala sig att han gjorde något. För trots att stengärdet växte sig högre och längre så var det inte det som räddade någon. Snarare tvärtom. Han hade faktiskt sett minst en zombiejägare som snavat riktigt illa över hans stenar, och Ronans kinder brände då han tänkte tillbaka på det.

Solen sjönk i en guldsprängd himmel över Tvillingklipporna, och Ronan stod kvar där han var, med sin lilla sele vid stengärdets sida, och stirrade på den perfekta stenen framför sina tassar. Stirrade på muren.
Den passade in perfekt. Varför kunde inte han göra det?
Till överst på sidan Gå ner
Wulfric
Död
Wulfric

Spelas av : My | Död

Medan dagarna komma och gå [öppet] Empty
InläggRubrik: Sv: Medan dagarna komma och gå [öppet]   Medan dagarna komma och gå [öppet] Emptysön 14 jul 2019, 02:30

Sommarkvällen bar med sig ljumma vindar. De fick gräset att krusa sig likt vågor. De dansade, hade han sagt en gång. Tear hade skrattat när han desperat försökte röra sig med dem. Minnena från hans tidiga liv hade blossat upp igen när de anlänt på Numoorislätten. Det var bitterljuvt, och ibland mer bittert än ljuvt.
     De hade beslutat sig för att lämna nästkommande gryning. Han, Zephyr och Thrim skulle lämna resten av bihanget för att bege sig norrut, mot Islagunen. Det var så det hette enligt zombiejägarna. Wulfric hade aldrig hört om det förut, men han hade också inte lämnat Qu på många, många år. Det hade varit med det största, bredaste leende som han lovat ett vilt äventyr till Zephyr, mest bara för att han ville få sin vän att tänka på något annat än den blonda stäppvargen. Och om än Wulfric visste att Zephyr inte tog honom ord för ord, och förmodligen inte förväntade sig ett äventyr utan dess like, så kände han en viss plikt. Kanske var det därför han inte kunde vila, eller så var det bara för att han var lite rädd.

På håll kunde han se den låga raden av stenar på stenar. Det såg ut som en grund för vad som skulle kunna bli en mur. I sitt planlösa promenerande hade han omedvetet dragits närmare. När han granskande den lade han märke till en väldigt stor, lustig sten. Den såg så slät och välformad ut, nästan lite- Den rörde på sig! För ett ögonblick trodde han att hans ögon lurat honom innan han kom till insikten att det var en varg. Ungefär lika rund som lång med korta, stubbiga ben.
     Wulfric steg över stengärdet med långa kliv. Väl nära kunde han se stenen som främlingen hade framför sig.
     “Vill du ha hjälp?” frågade han med ett leende. Svansen rörde sig lugnt bakom honom. Kanske behövde han bara en hjälpande tass, och i utbyte kunde Wulfric få en liten stund av distraktion.
Till överst på sidan Gå ner
 
Medan dagarna komma och gå [öppet]
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Numoorislätten :: Tvillingklipporna-
Hoppa till: