Det var dagen efter de dödas dag. Det hade varit en dag av reflektion. De har förlorat ledare, bröder och systrar. De kommer förmodligen förlora många fler innan de är klara. Kommer de någonsin vara klara? Det kommer krävas hårt arbete tid de vill komma. Sedan kommer det krävas ännu mer arbete för att upprätthålla det. Men Saturn har inget tvivel om att flocken är redo.

Sedan Saturn från första stund släpptes in i flocken var han säker på att det här var hans kall. Devils. Det är här han ska vara. Men från att ha gått från Omega till där är han är nu trodde han aldrig att vägen skulle ta honom. Saturn såg ut över platsen som tidigare kväll badat i eldars sken. Nu var den tyst och stilla. De flockmedlemmar som uppehöll sig där ute gav han tecken till att följa med honom. Han sprider ut sina energier för att hela flocken ska bli varse om kallelsen. Sedan går han in i den första grottan. Den randige går rakt igenom grottan vidare in i passagen som leder in till diamantgrottan. Saturn går längst in i grottan och vänder sig sedan mot de samlade. Han sätter sig lugnt ner och inväntar resten.

När alla väl var samlade reser sig Saturn upp. "Det är dags för Devils att sprida sitt namn runtom i Numoori. Jag har uppdrag till er" Han ser runt på alla samlade ansikten. "Stormvind, Umbra och Tannin. Sök upp Malvados tik. Den där Mivria från QU. För henne hit. Med henne som bete kommer förhoppningsvis Malvado att kravla sig ur den håla han ligger och trycker i. Om inte annat så kan vi finna användning av henne" Saturn ser på de tre medlemmarna han just uttalat namnen på. Sedan låter han blicken svepa vidare. Zhevra. Jag vill att du och Saderk går och plockar upp Ledenu som vid revirgränsen i öst. Han är stor och med röd man och svans. Det går inte att missa honom. Han vill bli medlem i flocken så jag ger er fria tyglar till att pröva honom. Ert uppdrag blir att ta er till skuggpasset. Erövra platsen i Devils namn. Släpp inte igenom någon för stunden" Saturn vänder sig mot ungvargarna. Tomkin, Tapeesa och Tilaqiia. Han håller tillbaka en suck. Det går inte att undgå att valparna har blivit stora. De borde testas med. Men Saturn tänker inte skicka ut för många åt gången. Han fuktar nosen med tungan. Tilaqiia. Du följer med och när passet är erövrat så blir det ditt jobb att komma tillbaka och meddela resultat" Den gyllene blicken sveper vidare. Åskvilja. Ditt uppdrag blir att ta dig söderut. Ta reda på vad som finns där nere och om det finns något vi kan dra nytta av" Han ser ut över hela salen. "Möter ni på vargar som kan vara av gott material för Devils och som har viljan som krävs så får ni dela ut prov och sedan skicka dem till reviret"

"Resten av er kommer bli tilldelade uppgifter närmare hemmaplan. Vi behöver förstärka våra gränser och den personliga träningen kommer bli hårdare. Det var allt för stunden. Är det någon som har något att säga?" Den sista meningen släpper han ut som en fråga. Men han väntar inte på att någon ska öppna munnen. Han förväntar sig att hans ord ska lydas och uppdragen påbörjas så snart som möjligt. Är det någon som trots allt har något att säga så kan de komma till honom. De vet var de kan finna honom. Saturn rör sig igenom massan mot passagen som leder ut. Han har aldrig varit särskilt förtjust i att befinna sig i grottorna. Han föredrar den öppna himlen. Men grottorna har sina fördelar.

[Kom alla mina små kycklingar]

Kallelsen var tydlig, om än inte lika klar och stark så som den bortgångne ledarens telepatiska krafter. För den unga tiken tedde sig det tydligt att det var ett försök till samma ordlösa kommunikation, kreativt men i slutändan inte alls samma slagkraft eller auktoritet som Tramptass fört sig med. Närvaron ingav inte den känslan av att vara sedd överallt så som telepatin, men nog tydlig i sin uppgift att det egentligen inte krävdes mer för stunden.

 Den ljusa blicken vandrade över den röda stenen på samlings platsen, de flesta såg också ut att ha förstått kallelsen och infann sig på plats, en efter en. Många ansikten relativt nya. Så detta var vad Devils var nu? En maktgalen tik och en Omega som utmanare till ledarplatsen, även om den ny tydligt var Saturns, och en bunt gamla vargar tillsammans med mestadels nya. Det fanns litet kvar ifrån den originella skräckinjagande flocken ifrån öknen, och hon förstod ironin i att hon, en ättling av en av de som var ny i vandringen hit.
 De stora döva öronen vippade lätt på huvudet, även om hon inte kunde höra ett ord av vad den randige tigerfalken sade. Trots detta så följde hon antagligen med bättre än de som bara lyssnade till orden. Hon hade blivit tvingad ifrån tidig ålder att uppfatta ansiktsuttryck och kroppshållning. Även utan telepatin skulle hon kunna se en lögn från en mils avstånd.
 Han talade om att sprida sitt namn i Numoori igen, en punkt Qiia inte annat kunde hålla med om, och uppdrag verkade ges ut. Kanske skulle tigervargen komma med mer till bordet än vad hon först trott, men hon tvivlade fortfarande på att den gamla omegan skulle komma med mycket nytt som kunde göra deras namn stort i dagens Numoori, de var fast i deras gamla sätt, och det hade förtvinat ner till den grupp vargar som lekte familj de var idag. Hon höll tillbaka en fnysning och fortsatte ihärdigt att tyda ledarens ord.
 Zhevra, Farfar och en nykomling, samt hon, skulle ta över och hålla skuggpasset tills vidare instruktioner. När hon var säker på att han talat klart kastade hon en blick på den äldre tiken. Hon gissade att Zhevra inte var nöjd med flocken efter att Tramptass hade dött. Ett tag hade hennes tankar varit lika giftigt öppna som en pöl utan skuggor. Farfadern hade aldrig varit en riktigt ondsint varg. Hans sinne var för henne tydligare än att läsa direkt ur en bok, och efter att han fått med sin hans valpar, som nu var hennes föräldrar, hade han blivit ännu mer av en familjevarg. Han hade kanske passat bättre i Qu. Frågan var om den sista vargen. Nykomlingen. Hon hade inte hört om honom innan, och det verkade vara någon Saturn med vilje hållit undan.

 Började han redan ana oråd, eller var han lika giftigt paranoid som hon hört att Tramptass var mot slutet? Eller hade han helt enkelt inget dolt motiv bakom det hela?
 Hon mötte ledarens blick med sin egna ljusa och nickade bara bekräftande. Åtminstone skulle det vara skönt att se något annat än röd sten för ett tag.

[Massa tankar och massa rörigt, ursäkta  ]