På senare tid hade Baugur spenderat den mesta tiden vid slottet för att övervaka och delta i träningarna av de unga rekryterna. Han lyssnade ständigt efter minsta hint av tvivel, sorger eller mödor. Det var viktigt att de alla fick känna sig självsäkra och starka om de skulle klara av att bli fullvärdiga Isblod. Baugur kände ett brinnande intresse för den här uppgiften, och han visste vilket ansvar han hade över att slutligen kunna bli den som fick peka ut om någon inte hade vad som krävdes. Baugur ville därför se att alla om möjligt skulle ta sig hela vägen till att slutligen bli hans jämlike som han skulle komma att kunna förlita sig på med sitt liv i alla lägen.

"Turbo.. jag skulle vilja prata med dig."

Han hade studerat Turbo på träningen idag. Den fläckiga lilla stäppvargen hade flera gånger fångat hans intresse av flera skäl. Han själv visste vilka förmågor stäppvargar hade då han själv kom från Treontha, den på den tiden stora stäppvargsflocken, så synen av hennes näpna fläckar och snabba ben väckte en sorts nostalgi i honom. Inte visste han heller att hennes föräldrar faktiskt kom från Treontha och att Turbo hamnat i Qu av en tillfällighet. Men framför allt så var Baugur intresserad därför av Turbo för att han visste vilken potential hon besitter. Turbo kunde bli precis vad Nordriket behövde i form av en ren atlet.

Ett annat skäl till att Baugur ville tala med Turbo var för att han hade fått en rapport om att Turbos far hade blivit avrättad i islagunen i sökandet efter sin dotter. Hennes far hade tydligen beskrivits som en barbar, en riktig best. Det gjorde honom nyfiken. Tids nog var det troligen information hon skulle få veta på det ena eller andra sättet, så Baugur visste att det var något de behövde berätta för henne en dag, men än var hon inte redo för det.


Han tog med henne in i slottet till den stora pampiga tronsalen, som för stunden var helt tom utöver de ståtliga statyerna. Baugurs långa, eleganta och lätt släpiga steg ekade mellan väggarna för att sedan tystna när han stannade till mitt i salen och vände sig om mot Turbo. Han såg mot de stora statyerna, som fortfarande imponerade på honom nu som första gången han såg dem.

"Imponerande va? Jag minns första gången jag såg den här salen. Jag hade svårt att tro att det här skulle bli mitt hem, att jag skulle få stanna kvar här. Att jag skulle duga till något alls kändes otänkbart." Han såg ner mot den lilla tiken. "Har jag fel när jag säger att.. det känns som att du känner lite likadant som jag gjorde då?"



[Turbo]