Dagen var ovanligt lugn och stilla. Dagen var varm även för att vara vintertid och solen stod högt på en klarblå himmel. Fåglarna som satt i träden sjöng för fullt och här och var kunde man höra en skogsmus pipa och kila iväg i undervegetationen. 

Byoomifatllets brusande vatten var rogivande och på en sten nära sjöns vattenbryn låg den vita tiken med huvudet vilandes på sina grå tassar. De flerfärgade ögonen glittrade i solens återspegling från de klara vattnet. Den ljusa tiken hade sökt sig bort från flocken en stund för hur mycket hon än ville passa in och bli en del av den hade hon ännu inte anpassat sig riktigt till att leva med så många andra. Hon var glad att hon åter funnit sin syster men de många åren och den klyfta som fanns mellan dem förut fanns ännu kvar till viss del. Mest berodde det på att Lunula inte kunde släppa sitt förflutna helt ännu. Så nu låg hon där ensam på en stor platt sten och såg ut över sjön och fallet. Solens varma strålar ingav en lugnande effekt på henne. 

(Utspelar sig innan Qu och Devils hamnar i strid)