Den stora slanka hanen vandrar fram genom Lövskogen. Han har sett flera vargar på håll och undrar om det finns någon flock i närheten. Eller om det finns någon sorts mötesplats häromkring. Flera vargar har rört sig i grupp och samtalat glatt och högljutt. Den stora silvergrå hanen stannar till och studerar några stycken främlingar längre bort. Han överväger om han ska utforska vad det är alla går till och från. Salem är en rätt social varg. Kanske kunde han finna fränder om han gick dit. Vargar som skulle vara villiga att följa honom. Han skärper lätt på munnen innan han sedan vänder sig om och börjar vandra åt andra hållet. Han rör sig i en båge och kan fortfarande höra röster på håll. Kanske det finns mat här? Kanske han kan finna mat som någon inte vaknar så noga. Deras förlust. Salem flinar belåtet och spatserar fram. De långa öronen står på huvudet och han lyssnar hela tiden till rösterna längre in i skogen.

Hon hade sett den främmande hanen på håll och skuggat honom. Det var inte det lättaste, med tanke på Sraoshas kroppsbyggnad och färgrika fäll. I Höstskogen hade hon smält in desto bättre, men hon höll avståndet och fokuserade mest på att ha koll på främlingen, så att han inte hade för sig något dumt. Hanen verkade uppmärksam, alert, lyssnade efter ljud. Sraosha kände inte till vargens avsikter, och tänkte inte anta att han var ont sinnad förrän han bevisat något annat. Det var ändå hennes plikt att vakta reviret.
"Hallå, du där," sa hon hon när hon kommit nära nog. Det var ingen idé att bara smyga runt, det var tid att ta reda på mer om främlingen. "Är du vilse?"
Sraosha log, hon hade en vänlig uppsyn. Men var framför allt var hon beredd på allt. Kanske behövde vargen hjälp. Kanske inte.

Salem hade sagt märke till att han var förföljd innan tiken klev fram och talade för att få hans uppmärksamhet. Hennes färgstarka fäll gick inte att missa. Hanen stannar upp och vänder sig mot henne. Han har ett charmigt flin på läpparna. Öppet nog för att tänderna ska synas. Men han ser och beter sig inte på något sätt aggressivt. Öronen står spetsade på huvudet och svansen sveper mjukt från sida till sida bakom honom. Den silverblå blicken är vaken och öppen. Tiken talar på nordspråk. Själv talar han nimorian men han förstår nordspråk. "Well hello there, sweetheart" Hälsar han henne. Han skakar lätt på huvudet. "I wouldn't say I'm lost. But I would like to know what all the commotion is about over there" Han nickar i riktning mot det håll där ljud och liv och rörelse kan höras. Han tar några kliv närmare tiken och han sträcker fram huvudet och andas in hennes doft. Han kan känna doften av andra vargar på henne.
Ye live here?" Frågar han och känner sig lite mer hoppfull på att få reda på vad som händer här. Om det är en samlingsplats eller inte. Han har vandrat mycket och länge men det är mycket han inte vet om landet. Det blir lätt så när man är ensam. När man föredrar att vara ensam och har valt vandrarens ensamma liv. Men det är väl på tiden att samla på sig mer information om landet. Försöka finna individer som är villiga att dela med sig av information.

Sraosha spetsade öronen aningen när hanen vände sig mot henne. Hon noterade hans horn som stod likt en hjortkrona från hans hjässa. Ögonen var kallt blåa och kroppen vrenlik. Ragana. Sraosha visste inte mycket om Numooris olika raser, men Raganan var en sort hon alltid skulle minnas och känna igen. Kännetäcknet, hornen, avslöjade dem för det mesta.
När hanen talade vidgades Sraoshas ögon en aning och hon drog lite stelt i mungipan. Talade han Nimorian? Det var ett språk Sraosha inte var särskilt familjär med. Hello, uppfattade hon. Hej. Live here? Bor här. Det var en fråga. Frågade han om hon bodde här?
"Ööh," fick hon stelt ur sig. "Hello? Yes I.. uh live här, yes."
Hon skämdes över att inte kunna göra sig förstådd på det sättet hon ville, och kände sig klumpig i orden. Hon bröt dessutom tungt på Nordspråk. "I don't uh speak Nimorian very great," fortsatte hon sedan med ett stelt leende. "Are... are you här to... besöka? To visit? Yanamore?"

Han står en stund förundrad över hennes försök att tala. Det blir tydligt att hon inte är vidare bra på Nimorian. Charmigt. Salem skrattar. Inte åt henne utan mer åt situationen. Men det är en tolkningsfråga. Skrattet blir ändå kort och han fäster den silvergrå blicken på henne igen. "I think you speak nimorian pretty well, little miss" Svarar han henne. Salem kan Nordspråk. Men han gillar inte hur det ligger på tungan. Och då Nimorian är hans modersmål så är hand brytning fasligt grov. Det är inget vackert ljud att lyssna på.
Tiken frågar om han är här på besök. Han väljer att börja svara henne med en nickning. Man kan säga att han är här på besök. Yanamore? "Could you... berätta... more about Yanamore" Han testar att blanda in ett ord på nordspråk i meningen. Kanske förstår tiken lite bättre och han slipper använda sig av för mycket nordspråk. Det är värt ett försök för att få lite mer information. Varje nytt möte är ju trots allt ett nytt försök till att lära sig konversationens ädla konst. Så varför inte ha lite roligt när man ändå försöker?

Han kallade henne little miss, något Sraosha inte kunde låta bli att le snett åt. Det var länge sedan någon kallat henne... liten.
"Thank you," svarade hon med ett lågt skratt. Could you... berätta... more about Yanamore? Sraosha nickade. "I can visa... show you, if you like?" föreslog hon istället. Trots allt var det nästan alltid enklare att vis, snarare än att berätta. Att återge vad hon visste om Yanamore verkade svårt nog på modersmålet, ännu svårare på nimorian.
"It's not far from here."
Sraosha tog ett steg, gjorde en gest att han var välkommen att följa efter.

Hans silverblå blick studerar tiken. Han konstaterar att hon är fin att se på. Hennes livfulla färger är något han inte har sett tidigare. Hon känns väldigt exotisk. Han ler brett när hon säger att hon kan visa. Han sänker huvudet i en respektfull gest.
"It would be a delight to have ye show me around, little miss". Svarar han henne och rör sig närmare. När hon går följer han efter. Den silverblå blicken följer hennes rörelser. Han följer henne och låter henne visa honom Yanamore.

Väl i Yanamore gestikulerar Sraosha fritt omkring, även om hennes ord inte speglade hennes självsäkerhet i navigering av platsen. Ruinerna, handelsstånden. "What do you think of Yanamore?"
Hon log men hon var mycket osäker i språket. Egentligen borde hon kanske hittat nån annan som kunde hjälpa henne guida. "Is there anything else I can do? Otherwise, I need to return to Isil Anar, so..."

Han lyssnar intresserat när hon berättar och ser sig omkring på allt hon visar honom. Någon sådan här plats har han inte besökt tidigare. Det är intressant vad vargar kan hitta på. Salem ler brett, tandat. "Thank ye for the splendid guidance". Säger han tacksamt. "Go. I wun't want to keep ye from more important stuff". Han sänker huvudet i en artig gest och ler charmigt mot henne.

Sraosha log svagt, men genuint mot hanen.
"You're welcome," svarade hon och började vända sig för att röra sig tillbaka mot flockens tillhåll. Fler uppgifter att utföra. "Let's see each other again sometime."
Med de orden vände hon och gick från platsen.

[Avslutat!]