Dom blodröda trampdynorna särades där han gick över stenarna, klorna rispade i ytskiktet men gjorde inte mer än bara några ljusare märken i dem röda stenarna. Dom stora bakbenen klev snabbt framåt i en jämn takt tillsammans med dom robusta frambenen som aktivt sökte stabil mark att sättas ner på. Han hade rullat iväg ett par stenar och ville inte riskera att gå samma öde till mötet som dom gjort. Ett stort hopp fick den väldiga hanen att äntligen vara uppe på avsatsen och dom gröna ögonen spejade ut över området, doften av vargar hade sedan tidigt trängt in i hans nos. Han hade med ens förstått att han tagit sig in i ett revir, av området att döma hade han hamnat i Blodbergen och med det precis dit han skulle. Dom röda bergstopparna gnistrade i solens sista ljus, sakta rullade den ner över horisonten och Ledenus öron klippte varsamt. Han tänkte inte bli överraskad av dom som bodde och levde här, han hade hört talas om dom och med ens gett sig av för att uppsöka vilka dom var och om dom stod fast vid sitt namn - Devils.

När dom sista strålarna gått ner över horisonten lyfte Ledenu på huvudet och drog ett djupt andetag, munnen riktades upp mot skyn och all luft han andats in pressades ut i ett högt och mörkt yl. Han kallade på dom.



[Någon ur Devils som vill komma och leka?]

Han reagerade direkt när han hörde den främmande kallelsen på för nära håll. Saturn hade svept fram över reviret och surfat på vindarna. Han hade bra överblick därifrån. Och även att han för det mesta delade luftytrummet med bevingade flocksyskon då berörde det honom inte så mycket längre. När han flyger så är han luftens mästare. Spelar ingen roll vad andra står att säga om saken.
Öronen ligger mot nacken på grund av vinddraget. Den gyllene blicken söker över marken under honom men det är inte med ögonen som han lokaliserat främlingen. Denne befinner sig på reviret. Saturn fäller in vingarna mot kroppen och dyker i faslig fart ner mot klipporna där nere. Han siktar in sig på främlingen och när han är nära nog fälls vingarna ut och fångar upp honom. Men med öppna käftar och inspärrade klor siktar han på att likt falken slå ned på sitt byte.

När sista tonen rullat ur strupen på honom sänkte han huvudet och spetsade öronen, han förväntad sig inte ett svar men inte heller total tystnad. Andhämtningen hade nästan stillats för att försöka höra bättre men allt som hördes var vindens sus och Ledenus egna hjärtslag. Han vände sig om och blickade ut över området, i fjärran syntes nu en varelse komma inflygandes mot hans håll. Dom tre ögonen smalnade av och när han insåg att den bevingade vargen tagit sikte mot honom förstod han att hans svar hade blivit hört och det med besked. Ledenu stod kvar vid sin positon, orörlig men stolt. Han visade ingen rädsla för den hastigt inkommande vargen eftersom det där inte fanns något annat än spänning och stridsglöd inom honom.
-" Jag vill tala med er. " Rösten var stark och mörk, morrandet gurglade i halsgropen och öronen vinklades svagt bakåt. Ögonen var fortsatt avsmalnade och stirrade in i den andres ögon. Han var inte här för att slåss, men han skulle inte tveka om det behövdes. Men med tanke på den farten som den andre hade och inte verkade bromsa upp tog Ledenu ett snabbt hopp åt sidan, han ville inte agera landningsbana åt någon idiot.

Främlingen flyttar sig ur vänden i sista stund och Saturn får göra en provisorisk inbromsning och den blir inte det minska graciös. Han slår i stenen relativt hårt men ignorerar smärtan och vänder sig morrande mot främlingen. Vingarna hålls bågade över hans rygg för att ge sken av att han ser större ut. Fjädervippan frasar när den svepa över stenen. Öronen ligger mot nacken och den gyllene blicken fixerar främlingen.
"Du gör bäst i att sticka härifrån med svansen mellan benen" Säger han. Han bryr sig inte om att främlingen är högre i manken. Det här är Devils mark. Främlingen kommer inte ta sig helskinnad härifrån.

Dom gröna ögonen följde den främmande vargens landning, flinet som spreds över hans läppar över att den dumme fågeln inte kunde sköta en bättre landning. Tanken om att den landningen borde ha gjort minst sagt ont var ingen snack om saken, men den okände visade inga tecken på att den ska ha tagit. Av doften att döma hade han prickat rätt, hanen doftade som reviret och Ledenu hade oerhört svårt att tro att Devils skulle låta någon leva på deras marker så pass länge att dom dessutom började lukta som dom. Orden som rullade ur den andres strupe fick leendet att dra snett, han stod kvar i sin stolta hållning och såg ner på den andre med ett svagt höjt ögonbryn.
-" Min tanke var att kliva in i detta revir och stanna. " Leendet i ansiktet slocknade och ögonbrynet återgick till samma position, rösten var allvarlig och rätt fram. Han tänkte inte kallprata sig genom det här.
-" Jag har hört rykten om er, Devils. " Rösten blev något dämpad för att göra mer inlevelse i sina ord.
-" Bra... rykten. " pausen mellan meningarna var precis så dramatiska att dom inte blev dryga, men tillräckligt långa för att vara lite retsamma.

Denne främling talar som att han verkar självsäker över att kunna bli en Devils. Men man BLIR inte bara en Devils. Saturn studerar den andre. Lite Goa di att det inte blev ett vilt slagsmål direkt. Kroppen verkar efter landningen. Han stukade nog en vinge med. Men det kan han ta hand om senare. Vad som spelar roll nu är den här främlingen. Saturn fnyser åt orden som kommer över främlingen läppar.
"Vem har skickat dig? Inte är du väl så dum att du kliver in på en flocks revir bara sådär och tror att du ska välkomnas med öppen famn" Främlingen är dumdristig. Saturn kan känna flocken i närheten. Han har dem i ryggen.

Ledenu lyssnade på den andres ord och skakade på huvudet.
-" Nej har jag aldrig sagt heller och det är ingen som har skickat mig. Men jag vill diskutera saken med någon som har koll. Jag vill veta mer om er och framförallt vill jag få respekt och ett ärligt svar. " Rösten fortsatte tala med dov ton, Ledenu visste med sig själv att han måste spela sina kort rätt - annars var han körd.
-" Vore jag ute efter bråk skulle jag väl inte kallat på er helt ensam mitt i erat revir? Då skulle jag väl lagt mig i bakhåll och gett mig på er en och en? " Han såg smått förbryllad på den andre, nog för att Ledenu kunde vara dumdristig ibland men att ge sig å en hel flock hade till och med han vett att låta bli - ibland.
-" Mitt namn är Ledenu. " Han nickade kort, han visste vad respekt var och han ville bli respekterad av Devils men samtidigt tänkte han inte kyssa någons fötter bara för att klara provet in i Devils. Han hade självrespekt och den värderade han nästan lika högt som mörkret inom honom.

Saturn fnys-skrattar till.
"Du kanske har dödslängtan, vad vet jag" Han skakar på huvudet. "Respekt och ärliga svar får du när du gjort dig förtjänt av dem" Saturn sveper till med fjädervippan och fjädrarna ger ifrån sig ett svishande ljud när den svepa genom luften. Vingarna har lagt sig till rätta vid hans sidor men raggen står fortfarande. Han höjer inte sin hållning utan behåller misstänksamheten och garden. Spelar ingen roll att han får se upp på främlingen, för han ser ner på honom.
"Vad är det du vill?" Frågar kommer ut mer som en order som kräver ett direkt svar än som just en fråga. Ju längre det här mötet drar ut på tiden desto mindre blir främlingen chanser att klara sig undan helskinnad. Vad han än är ute efter så kommer han få jobba hårt för det om han vill överleva.

Ledenu nickade instämmande för det fick han ändå ge främlingen, han hade rätt. Orden om att han fick respekt när han förtjänade den fick honom också bara att nicka instämmande.
-" Fair enough." Svarade han bara snabbt på dom orden den andre, ännu namnlöse talat till honom. När frågan kom om vad han ville kände Ledenu att han ville sucka, hade han inte nyss förklarat för honom vad han ville? Vad var det som var oklart med att han sagt att han ville få träda in i Devils, för det var ju typ det han sagt?
-" Jag vill bli en del av Devils, jag är beredd att visa mig värdig för er för att få ansluta mig till er. " Tanken på att sätta sig ner slog honom, skulle det visa honom svag eller skulle det visa den andre respekt? Han beslöt för att ta ett djupt andetag som för att slappna av och vägde lite på bakbenen, svansen hängde slappt bakom honom och öronen fortsatte vara spetsade. Blicken var mindre påträngande nu än den varit vid första minuten.

Denne Ledenu... vill bli en del av Devils. Saturn synar honom uppifrån och ner. Han studerar energierna hos den andre. Mörka energier rör sig där inne. Det verka ringen tvekan om att denne främling i alla fall inte är något ljushuvud från någon fiende flock. Det vilar i alla fall ingen doft av andra vargar på honom. Saturn rör på sig. Börjar röra sig i en cirkel kring Ledenu. Studerar denne uppifrån och ner.
"Sträck på dig" Morrar han när han ser en antydan till att främlingen vill sätta sig ned. Helst skulle Han vilja se att den där väg ingen på bakbenen istället resulterade i att främlingen tog till flykten. Men så verkar inte vara fallet. När Saturn börjat påbörja ett andra varv kring Ledenu talar han igen.
"Vad får dig att tro att du är av Devils-material? Vad har du att tillföra?" Ju fler frågor han ställer desto mer kan han ta reda på om främlingen. Energier ljuger aldrig.

Ledenu funderade vad denne fortfarande hade i åtanke, han tänkte just säga något när hanen började gå runt honom. Kommandot om att sträcka på sig samtidigt som han rörde sig runt honom lydde han villigt, Ledenu var inte den som veknade för främlingar - om han inte hade ett syfte. När vargen var inne på andra varvet så kom ytterligare en fråga och Ledenu svarade direkt.
-" Jag backar aldrig från det jag står bakom, jag slåss för det och jag lever för det. " Han följde hanen med blicken när han vandrade runt honom.
-" Mitt inre mörker har varit en oerhörd kraft att dra nytta av i både krig och vardag. Jag har fått information genom att använda det mot fienden. Förutom det är min avsaknad av rädsla något jag dragit stor nytta av." Rösten var neutral, morrningarna som den andre gett ifrån sig påverkade inte Ledenu mer än att han kände sig nyfiken på vad den andre skulle tro sig åstadkomma med att vandra sjutton varv runt honom och samtidigt morra fram varje ord och stavelse?

Saturn stannar upp bakom Ledenu. Han morrar inte längre. Men han släpper varken på guarden eller misstänksamheten.
"Skulle du kunna rätta dig efter orders? Kan du rätta dig in i ledet och samarbeta? Skulle du nu då blint vad du än blir befalld?" Saturn sätter sig ner bakom Ledenu. Påvisar att det är han som har högre gång av de två. Ledenus mörker och avsaknad av rädsla skulle kunna vara varningsklockor. "Skulle du kunna svära fullständig lydnad och viga ditt fulla liv åt att kämpa för och bevara den storhet som flocken står för? Sviker du eller befläckar flocken ryckte så kommer du jagas tills du stupar, antingen själv eller för våra tänder och klor. Men lyder du och erkänner flocken som den enda rätta vägen. Erkänner den som din sanning. Då står du aldrig ensam" Saturn talar stort. Han känner sig lite högfärdig men beviljar sig den känslan i denna stund. Men inget av det syns utåt. Han har gett tillräckligt med information utan att egentligen ge någon information alls om flocken.

Ledenu hörde stegen stanna upp bakom honom och såg i ögonvrån hur han satte sig ner, Ledenu stod kvar utan att röra en pinal av sig själv. Musklerna ville arbeta och Ledenus mentala del ville också få ett uppdrag. Han hade allt för länge lekt runt nu och tanken på att få ett mål att sträva efter skulle ge honom ett klimax han aldrig riktigt uppnåt. Ledenu lät sina tankar vila då han misstänkte att det inte bara var en mening som skulle komma ur munnen på den andre. Mycket riktigt så stämde det, han var inte färdig med sin utläggning. Även om Ledenu lyssnade noga och vördnadsfullt kröp det i huden på honom. Hans energi var laddad och spänd, exalterad skulle man nog kalla det. Inte över det här mötet utan vad som eventuellt låg framför honom.
-" Som jag sa, jag lever för er och jag slåss för er. Med det innebär det att får jag order så följer jag dom order om det så kostar mitt liv. Jag offrar mig helt till Devils, både min styrka och mitt mod. Jag svär trohet för Devils och erkänner Devils som den enda rätta vägen." Rösten var betonad med eftertryck för att påvisa att det han sa var något som han faktiskt hade i intresse, det var inget han bara hävde ur sig för att göra främlingen nöjd - det här var vad han ville. Samtidigt blev Ledenu fundersam över vad denne inte hade förstått med den första meningen han sagt? Men han började förstå att han måste lägga lite extra tid på att förklara för denne herre.

Saturn lyssnar på det Ledenu säger. Han visar inga skiftningar i sitt uttryck. Ledenu talar stort. Hur han är villig att lägga sitt liv vid Devils tassar. Som sagt, det låter bra. Tystnaden lägger sig emellan dem två för en stund. "Se på mig" Beordrar han. Han blir åtlydd och när Ledenu står vänd mot honom så reser sig Saturn igen.
"Om du är ärlig med ditt önskemål att bli en Devils så lyd då detta" Saturn tystnar bara en kort stund och hans gyllene blick borrar sig in i Ledenus. Främlingen ska ja klart för sig att han står inför en auktoritär.
"Gå till reviret gräns och stanna där. Jag kommer och hämtar dig om samtycke ges till ditt insläpp i flocken" Ledenus första uppdrag blir tålamod.

Ledenu vände sig om precis efter att ha fått befallning om att göra så, han mötte den gyllene blicken och lyssnade med vaksamma öron. Att hålla sig i revirets utkanter till en början passade honom bra, han behövde lära sig vart gränserna runt Devils gick och det skulle han uppenbarligen ha gott om tid att göra. Ledenu nickade likt en bugning och talade när hans huvud var längst ner.
-" Jag förstår, jag skall vänta där. " Rösten var mörk i tonen, den tonen han sällan plockade fram för någon främling  - den som var fylld av respekt. Ledenu må vara svart i hjärtat men respekt var något som stod över allt annat. Än så länge fanns det en varg som Ledenu visat respekt emot och det var denne som stod framför honom. Dock hade Ledenu ett mål och ett syfte med det här besöket och han mötte blicken på den bevingade vargen igen.
-" Tack och adjö för nu. " Han nickade åter igen och vände sig med sidan mot honom för att börja ta sig ner samma väg han kommit för att ta sig till utkanten av reviret och hitta skydd för natten.

Saturn står kvar och ser efter Ledenu. Han lämnar inte platsen förrän Ledenus energier är vid revirgränsen. Som tur var hade han inte vandrat allt för långt in på reviret. När Saturn är nöjd med vart Ledenu befinner sig så fäller han ut vingarna. Med några snabba språng är han uppe i luften igen. Han låter vindarna föra honom till flocken. Det här behöver alla få veta.

[AVSLUTAT]