Storkärr var precis som namnet sade ett stort kärr med stora träd med kraftiga rötter som stack upp ur den blöta marken. Solen hade påbörjat sin bana ner på himlen och skuggorna växte sig allt längre. 

På en ovanligt tjock gren vid ett av de stora träden satt en stor silver gråvit varg med de massiva vingarna vikta mon mot kroppen. Han hade en stor vasshög bredvid sig och var i färd med att sortera vassen i två högar. En med grövre vass och en med den finare mjukare vassen. På ryggen hade han en flätad vasskorg som hölls på plats av flätade vassrep runt hans mage och ner i ett y å hans bog. Den långa luggen hängde fritt men manen hölls på plats av många silverpärlor och runt halsen hängde en silverkedja som hade en blå agate. Han var en annorlunda syn och de udda ögonen granskade varje vassstrå noga innan de lades i ena eller andra högen.

Ledenus stora tassar sjönk ner i träskets mjuka mark, tårna spretade ut för att ge större spridning på hans vikt. Även om det föga hjälpte till och han sjönk ner med tassarna till handlederna så fortsatte han kämpa sig genom den blöta marken. Hela hans mage droppade av svart, geggigt vatten eftersom det skvätte upp över hela honom. Den sandfärgade pälsen hängde i tjocka stripor och hade färgats mörk av den tjocka geggan. Hela vargen stank kärr och unket, precis som han trivdes. Han dolde lättare sin doft eftersom hans storlek gjorde det svårt att gömma sig för vaksamma ögon.
 
Han stannade upp när han hörde gräs prassla mot varandra och vred på sitt stora huvud, dom tre gröna ögonen fick syn på en vit individ som satt och pillade på vasstrån. På ryggen hade den något som liknande en korg och Ledenu rynkade på ögonbrynen och höjde läppen i en mycket undrande min. Vad i helvete höll idioten på med? Ett tag övervägde han på att försöka hoppa upp och slita sönder korgen på vargens rygg bara för att se reaktionen, det vore lite rolig underhållning till denna i övrigt mycket tråkiga eftermiddag. Tassarna rycktes ur dyn och han harklade sig medan han tog ett språng fram från träden som dolt honom.
-" Vad gör du?" Rösten var något hånande och han skrattade lite ironiskt åt hela situationen, en varg i ett träd pillande på ett par vasstrån? Ledenu synade vargens kropp och lade märke till silverkedjan runt dennes hals - den där ville han helt klart titta närmre på.

Shagani hade hört de tunga klafsande stegen komma allt närmare men han hade inte ägnat de någon uppmärksamhet. Doften av blöt päls kom tung emot honom och då stegen stannade höjde han de udda ögonen och såg på den stora individen som stod en bit bort. De första han lade märke till var storleken, sedan såg han de tre ögonen. Hellhound var hans första tanke sedan öppnade den främmande munnen och ställde en enligt Shagani korkad fråga. Men han svalde den syrliga kommentaren han hade tänkt vräka ur sig och svarade med en lugn behärskad röst. "Sorterar vassstråna efter vad de kan användas till." Han hörde hånet och såg ner på de två högarna han hade bredvid sig. I den tredje original högen låg det bara några få riktigt långa och grova vass stammar kvar. Han använde sin kraft och snabbt knöt några vassstrån ihop de båda högarna så de skulle gå att förflytta dom. Detta gick fort så hans uppmärksamhet var bara borta från den främmande någon sekund innan de udda ögonen åter föll på den stora. "Jag samlar rå material för att kunna binda en ny korg" Inte för att han trodde den främmande skulle fatta det men för Saghani var detta en viktigt syssla då korgen innehöll mycket av det som för honom var värdefullt, han ogillade dessutom sättet den andre uppträdde på, hånfullt och såg ner på andra utan att ha någon aning om vem denne stött på. Nu var hela hans uppmärksamhet på den främmande och han satt där uppe på den höga roten så även om den andre var större så satt Shagani ändå 1.5 meter upp ifrån den leriga sunkiga marken. Hans päls var obefläckad från lera.

Saghani ogillade hur den andre fäste blicken vid hans halsband men han sade inget om det. Den andre fick hela tiden flytta på sig för att inte sjunka ner ännu mer i lervällingen som utgjorde detta område. Själv satt han tryggt uppe på den stora roten. 

Då den ande åter frågade en för Saghani en så uppenbart dum fråga suckade han kort. "Den jag har börjar bli sliten så jag ska göra en ny" Saghani kände på sig att denna inte gick att lita på så han hade sin uppmärksamhet fäst på denne hela tiden ifall denne skulle hitta på något.

Saghani reste sig upp samtidigt som den andre tog sig närmare och med ett kraftfullt språng upp i luften var han över och förbi den andre. Han hade samtidigt som han kastade sig uppåt låtit sin kraft hugga tag i ena bakbenet på den främmande så han skulle bli hindrad i sina rörelser om han försökte stoppa Saghani, även om det vore otroligt att denne skulle kunna hoppa så högt upp i luften även utan att Saghanis kraft höll honom tillbaka. Då den andre agerade på ett för Saghani hotfullt sätt valde han att ta sig därifrån. De kraftiga vingarna förde honom snabbt uppåt och bort från den främmande. Vassen han samlat fick ligga kvar. Antingen hämtade han den senare eller så skaffade han nu. 

(Avslutat)