Med mammas uppmuntran hade Liv närmat sig Niara och blygt frågat henne om hon kunde få följa med om Niara möjligen kanske skulle plocka lite örter. Nog för att vintern fortfarande hade ett järngrepp om dalen, men Liv hade sett silvervargen leta efter örter under snön. När hon frågat mamma om saken hade hon bara svarat att Liv borde fråga Niara om det, så det var vad hon hade gjort. Fjärilarna i magen hade gjort att hon bara viskat till en början, men Niaras uppmuntrande leende hade gjort henne modigare. Silvervargen hade sagt att Liv gärna fick följa med nu om hon hade tid över.
Så nu pulsade hon genom snön i skogsbrynet, varm av ansträngningen att plöja genom drivorna av snö.
"Vad är det vi letar efter?" frågade Liv med andan i halsen och råkade snubbla på en dold rot. Huvudstupa föll hon ner i en annan snödriva med ett litet pip. Så snabbt hon bara kunde reste hon sig och fnissade förläget innan hon ruskade snön ur mustascherna. Svansen svepte bakom henne när hon tittade på Niara.