Till Nace

Det har nu gått någon sedan hon mötte främlingen Vârcolac och skrovmålet de delade. Rafale travar framåt i energisk fart. De översta öronparen står spetsade på huvudet medan det undre paret vinklas fram och tillbaka. Hon är lite mer på sin vakt efter den ofrivilliga jakten för någon dag sedan. Hon vill inte råka ut för något liknande igen.
Solen bakom den benvita hinnan på himlen har börjat dala ner mot horisonten. Tiken har inte planerat för att stanna någonstans under natten. Hon är pigg och energisk och hon har redan vilat. Hon kan gå på länge till. Hon har bra fart nu och det går bra. Hon kanske kan trava fram hela natten om hon skulle vilja det. Den här nya platsen har skänkt henne en enorm nyfikenhet på vad som kan finnas bortom horisonten.
Hon har alltid blickat bortom horisonten. Nyfiken på vad hon kan finna om hon kunnat ta sig dit. Och då hon alltid funnit sig ensam tillslut så har hon aldrig varit bunden till en speciell plats. Hon har flera gånger avundats de vargar med flocktillhörighet. De vargar med familj. Att bara få tillhöra något vore en enorm lycka för Rafale.

Med spänst i steget travar hon framåt. Nosen vickar aktivt och fångar upp alla möjliga dofter som vinden bär med sig. Spännande dofter som triggar äventyrslustan. Doften av vatten slår starkt mot hennes känsliga nos och tiken bestämmer sig för en drickpaus. Hon styr stegen ditåt och kommer mycket snart fram till en vattenådra i markens hårda skinn. Hon går fram till kanten och sänker ned huvudet mot vattenytan. Hon böjer lite på frambenen för att nå bättre och hon känner det kylande vattnet rinna genom kroppen.