[Reserverad för Luma och Roy.]

Det var med en retsam elakhet som Tannin hade kastat sig över sin intet ont anande syster, bitit tag i ett av hennes öron och slitit i det. Och precis som han hade förväntat sig hade hon kastat sig efter honom med en ilsken blick, och jakten hade varit igång.
Men ganska snart hade den övergått i något som kunde kallas för en gemensam upptäcksfärd. Allt medan de unga vrenerna kom längre bort från flocken, desto mer lades deras uppmärksamhet på omgivningen istället för på varandra. Och det hela jakten hade slutat då Tannin upptäckte ett träd som han tyckte såg väldigt lustigt ut. Visserligen hade inte någon längre stund ägnats åt det, och snart hade de varit på vandrade fot, fascinerade medan de vandra allt längre in i det som ännu inte var känt för dem.
Slutligen nådde de två långbenta vrenerna en bäck som stillsamt flöt fram genom omgivningen. Någonstans i närheten sjöng en fågel en vacker melodi.
- Ska du inte spegla dig, syster?
Han flinade retsamt och kastade en menande blick på det klara vattnet. Luma påminde om deras mor med sin långa man och de mörka färgerna hon bar, och Tannin hade för länge sedan märkt att han syster var väldigt fåfäng. Visserligen var han inte mycket bättre, han tyckte att han var väldigt ståtlig. Kanske det låg i deras gener, trots allt kom de från ett släkte som var kända för att bära på en nästan sorgligt stor stolthet.

Det var med eleganta steg som hon småskuttade bredvid sin broder. Vinden ven lätt igenom den tjocka pälsen och hon njöt för fullt av den friska luften, det var fuktigt och varmt. Ett ganska perfekt klimat tyckte hon jämtemot där dom tidigare hade sitt revir. Även om dom två var av det lite mer nyfikna slaget så hade hon i alla fall fått höra att det fanns ett revir här i närheten. Hon ville testa och se hur nära dom kunde smyga sig på innan någon upptäckte dom, en riskabel men spännande upplevelse. Undrar vad Murder skulle säga och göra ifall det hände någonting, krig tvivlar Luma starkt på men någonting annat mindre trevligt lär nog säkerligen hända. Frågan var bara vad, frestelsen till att ta reda på vad ruvade inombords och hon ville verkligen prova men samtidigt inte.
Mitt i sina försjunkna tankar attackerade hennes korkade broder och slet tag i en av dom stora fina öronen, hennes perfekta öron. Ett irriterat morrande lämnade den djupa strupen och hon slängde sig efter Tannin och mycket riktigt så sprang det lilla satbarnet iväg och hon efter med långa steg. Om det var någonting som hon kommit fram till så var det att både hon och Tannin var väldigt lika då det gällde fart, smidigare var hon visserligen men sprang om sin bror hände inte i första taget och lika så med honom.
Ju mer tiden gick och ju längre bort ifrån deras revir dom kom desto mer såg hon sig om i omgivningen än på sin broder, stannade till någon gång för att stirra på ett dumt träd som Tannin fann fascinerande. Korkade bror, hon hade sagt det tidigare och säger det igen. Korkade bror.
Tiden gick ytterligare lite till och Tannin sa någonting väldigt fyndigt. Hon fnös och höll huvudet högt samtidigt som ett litet elakt leende spelade i mungipan. Han undrade ifall hon ville spegla sig, ty det han inte visste var att hennes spegelbild avspeglar allt annat än hennes skönhet. Och att hennes krafter var spegelkrafter, hon såg emot honom samtidigt som hon skickade en liten störning i hans tankesystem. Istället för att lyfta höger framtass så skulle han få lyfta vänster, en liten lek som hon brukade roa sig på honom ibland. Speciellt då dom hade springtävling.
"Åååh nej kära bror, jag vet redan att min skönhet är omotståndlig." man kunde tydligt höra stoltheten i den vackra stämman och hon lunkade kaxigt förbi brodern och djupare in över den vackra slätten.

[Kan dom inte åldras till 12 typ? Dom känns som tolvåringar just nu xD]