Den klara höstdagen var stilla med den strålande solen som då och då täcktes över av stora fluffiga vita moln. Byoomifallets vatten porlade som alltid. Fåglarna kvittrade rofyllt i träden runt sjön och över hela området låg en lugn och fridfull stämning.

Luna hade kommit till sjön rätt tidigt på förmiddagen och Bay hade ganska omgående dykt upp och de hade suttit och talat i ett par timmar om både det ena och det andra. Luna hade uppskattat samtalet och medan de talat hade både Bay och Luna jobbat på flera vasskorgar som Luna skulle ta med tillbaka till flocken. Några vasskorkar var mindre med remmar så man lätt skulle kunna böra dessa på ryggen medan andra var större för förvaring av diverse saker. Bay utförde ett otroligt fint hantverk och även om Lunas korgar inte var så illa så var dom inte i närheten av Bays klass. 

Då de var klara med de korgar som Bay velat göra och det blev allt varmare så hade Bay sagt farväl för denna gång och förvunnit ner i vattnet igen för att finna sin bror och jaga lite fisk. Kvar stod Luna som höll på att packa ihop korgarna. Hon insåg att hon måste gå iallafall två gånger för att få med sig korgarna men det gjorde henne inget, hon gillade att vandra i Qus revir och hon kände sig hjälpsam. Allt som ofta kände hon sig lite överflödig och även om hon hade en del av sin familj här och blivit välkomnad med öppen famn så kunde hon stundvis känna sig ensam. Just nu var dock tankarna inte på den biten utan hon var nöjd med dagens arbete och hon nynnade mjukt på en munter melodi.

[Tänker att detta utspelar sig precis när Oscuro återvänder till Qu efter sin vandring.]

Det kändes lättande att vara tillbaka. Det kändes skönt, det kändes trevligt. Faktiskt lite hemma, ifall sanningen skulle fram, och det gladde Oscuro mer än han hade kunnat ana när han gett sig av. Och det var trivsamt att vandra omkring på reviret.
Blicken föll på den ljusa honan som samlade ihop korgar av vass, och ett leende gled över hans läppar.
"Behöver du hjälp?" 
Med mjuka steg vandrade han fram till Lunula. Det var skönt att återse henne, precis som det skulle bli skönt att återse resten av flocken.