Den svarta stäppvargen vandrar åter dessa marker som hon älskar så. Det är här hon känner sig mest hemma. Hon kan inte förklara känslan hon får när hon befinner sig här. Men det är en bra känsla. Och hon dras hit av någon underlig kraft. Kanske är det denna plats ande som drar henne till sig. Vad det än är så vill hon inte hålla sig borta härifrån.
Hina går sjunken i sina egna tankar. Det har hänt mycket sedan hon fann det här landet på sin ensamma vandring för att hitta sig själv. Hon fann en flock som hon trivdes i. Hon fann kärleken. Och på grund av det lämnade hon flocken. Hon orkar inte gå in på detaljer. Hon fick snabbt plats i samma flock som den hane hon älskar. Snart föder hon deras gemensamma valpar. Lyckan var total. Sen försvann en av valparna. Hon vet fortfarande inte vad som hänt hennes lilla Laya. Men smärtan som förlusten orsakar är svår att bära. Men hon älskar Anah lika högt. Hade hon förlorat båda sina döttrar hade hon nog inte orkat fortsätta. Men Hina är stark. Det har som sagt hänt mycket. Hon trodde sig se döden komma mot henne. Men hon lyckades ta sig ur dess grepp. Ännu är hennes tid inte slut. Och hon ska fortsätta kämpa för de hon älskar och som fortfarande finns i hennes närhet. Hon älskar Zoid. Och hon vill se Anah växa upp.
De svarta tassarna vandrar vant Silverpile's marker. Vargen andas in den friska höstluften. Kvällen är analandes. Snart får mörkret sitt grepp om jorden. Denna plats är som mest magisk i gryning och skymning. Det är Hina's åsikt. Andra kanske föredrar mitt på dagen eller i nattens mörker.
Den långa yviga svansen sveper till bakom henne och Hina fortsätter vandra fram utan att stanna. Den turkosa blicken ser sig omkring. Hon älskar denna plats. Inte lika mycket som hon älskar de individer som utgör hennes familj. Den känsla som denna plats ger henne är helt annan. Men nog så välkomnande i alla fall.
[ÖPPET FÖR DE SOM VILL JOINA]