Hon sprang.
Och sprang.
Hon sprang tills benen värkte, och fortsatte.
Tårarna strömmade nerför kinderna.
Hon ylade.
Hon sprang, och vande sig snart vid tempot.
Tassarna trummade emot marken i takt med hennes hjärtslag.
Dunkdunk dunkdunk dunkdunk...

Hon släppte mörkret direkt när hon sprungit, det fanns ingen mening med att hålla honom blind.
Hon skakade av gråt medan hon sprang, men ingen såg hennes tårar.





AVSLUTAT! :D

"Nejmen oj då! Hur kommer det här att sluta? Är zarec blind? Är Fallulahs tillit för hanen för evigt krossad? Kommer de att ses igen?! Det får du veta i NÄSTA avsnitt av..-"

*sång* Luuuuuuularec! Lu-lu-lu-lulareeeec! Yeah! *sång*