Det är svårt att bestämma vart man ska gå när man inte har någon aning om vart målet är. Solen står högt och glada fåglar sjunger i trädens kronor. Det är just efter middagstid och solen har börjat sin dalande bana mot horisonten. Den grå hanen sitter uppe på en gren i ett träd. Den gröna blicken är riktad ner mot marken. Han tittar inte på något särskilt. Är bara lätt uttråkad. Det är inte kul att vara ensam. Men det är så hans situation är och det får han leva med tills han kan göra något åt det. Tills han finner vad han söker. Systern. Systrarna. Familjen.
Öronen klipper till på vargens huvud och spetsar därefter framåt. Vargen reser sig upp på grenen och går längre ut samtidigt som han bereder ut vingarna. En stund senare tar han mark. Tassarna placeras mjukt och stadigt på underlaget och vingarna placeras mot kroppen.
Den grå hanen ser raggig ut. Kroppen är rätt mager. Men muskulaturen är det inget fel på. Musklerna är seniga och kraftfulla. Särskilt musklerna som styr vingarna. Pälsen luktar salt av havet. Det var den vägen hanen tog in i landet. Landet han är född i men som han lämnade tillsammans med modern och systern för länge sedan.
Med ljudlösa steg rör hanen sig framåt. Någonstans måste han gå. Vill inte sitta stilla och stanna på den här platsen. Det är inte rätt plats. Här finns inga spår. Här finns inget han söker.
Den gröna blicken sveper över området framför honom och öronen vippar fram och tillbaka för att snappa upp alla ljud runt omkring. Hanen är vaksam och på sin vakt. Snart ökar han till trav och tar sig fram genom skogen.

[PAX TILL AYASHE]

Den unga bruna tiken hade sedan hon lämnat sin bror i Eriinari flugit till och från i sin andra skepnad över snöslätten innan hon dragits till lövskogens mjuka mylla. I flera dagar hade hon bara vandrat runt i denna vackra skog och njutit av dess lugn. Njutit av skogens alla vackra ljud, allt ifrån fåglarnas muntra sång över sommarens behag till lövens mjuka prasslande i den milda brisen. 

För tillfället ligger hon under en stor björk i en liten glänta i lövskogen och känner solens mjuka värme mot sitt ansikte. De olikfärgade ögonen är slutna och hon ler mjukt. Bara njuter av lugnet och stillheten just nu. Dock uppfattar hon snart ljudet av steg i skogen inte så långt bort. Hon öppnar de olika blå ögonen och låter blicken svepa över omgivningen. Öronen klipper på hennes huvud och hon lyssnar intensivt efter ljudets ursprung. Saktas sätter hon sig upp och svansen sveps om hennes vita tassar. Ovan att träffa främmande och lite osäker på om det är en varg eller något annat djur som rör sig i skogen. Vinden ligger fel så hon får inte fatt i någon specifik doft som kan avslöja vad det är som rör sig i skogen.

Med mjuka steg travar hanen på fram genom skogen. Förr eller senare kanske terrängen kommer ändras. Han kan hoppas på det. Hoppas att han kan finna en väg som kan leda honom rätt. Men istället för vinden med sig doften av varg. Den grå hanen stannar upp. Öronen klipper till på huvudet och spetsas därefter framåt. Han nosar i luften och försöker ta reda på vad det är för varg som verkar befinna sig längre fram. En tik av doften att döma.
Den grå hanen sätter kroppen i rörelse igen. Tassarna placeras närmast ljudlöst på marken när han tar sig framåt. Öronen vippar vaksamt fram och tillbaka på huvudet igen och nosen darrar då den följer doften av varg. Snart får han syn på den bruna tiken som sitter vid ett träd längre fram. Hanen stannar upp. Den gröna blicken fokuserar på tiken och studerar henne en stund.

Hon sitter var och lyssnar tills hon ser en grå gestalt närma sig mellan träden och snart uppenbarar sig den grå hanen. Hon betraktar den grå bevingade hanen med sina udda blå ögon och öronen som klippte lite på hennes huvud. Hon var både nyfiken och osäker. Nyfiken för hon hade aldrig träffat en varg som kunde flyga utan att förvandla sig till en fågel innan. Huvudet tippas lite på sned och hon avvaktar en kort stund innan hon reser sig upp och går lite närmare men ändå håller ett respektfullt avstånd. 

"Var hälsad främling" Sade hon med sin mjuka melodiska röst. "Mitt namn är Ayashe." Hon frågade inte efter hanens namn. Ville han inte uppge det skulle hon inte fråga efter det. Ingen skulle behöva tvinga uppge sitt namn men hon ville vara artig att presentera sig. Hon står stilla och svansen viftar lite bakom henne. Hon är nyfiken men hon vet ju att många reagerat på hennes olikfärgade ögon och nos i olika bruna nyanser.

Han står stilla. Står stilla när hon kommer närmare och hälsar och presenterar sig. Det är visst något som många känner som ett måste vid ett möte. Att det anses passande att presentera sig själv och hälsa. Hanen studerar tiken. Hennes udda ögon.
"Intressant". Ordet smiter över hans läppar och hanen rör sig lite närmare. Något steg närmare. Avståndet dem emellan är fortfarande mer än en vargslängd. Den grå hanen börjar röra sig runt tiken. Hela tiden med den gröna blicken fäst på henne. Studerar hennes kropp, studerar henne. Ayashe. Själv känner han inte för att presentera sig. Inte än i alla fall. Får väl se om tiken visar sig värdig den informationen.

Småfåglar sjunger glatt i trädkronorna. Det är en vacker dag och solen skiner varmt. Hanen rör sig med lugna och utdragna steg. Han hastar inte runt tiken. Han håller sig på avstånd och rör sig i en båge som kan fullföljas till en cirkel om han väljer att gå hela vägen. Om han ges chans att gå hela vägen. Han väljer att inte göra det. Istället går han närmare närmsta träd. Vingarna fälls ut och vargen skjuter ifrån med tassarna och med några kraftfulla slag med vingarna vinner han snabbt höjd och placerar sig själv på en grov gren. Där lägger han sig ner och ser sedan ner på tiken på marken.

Hon beaktade hanen då han kom närmare och öronen klippte lite mer på hennes huvud. Då ordet intressant kom över hans läppar och han började gå runt henne följde hon honom först med blicken men då han fortsatte gå så ville hon inte ha honom helt bakom sig utan hon följde med i hans rörelser så hon hamnade med huvudet mot honom igen.

Då han i stället går fram mot trädet och fäller ut vingarna för att skjuta upp i luften och sedan landa på den stora grenen lägger hon huvudet lite på sned och ser intressant på. Han valde att inte presentera sig för henne och hon vet nu inte vad hon ska tro om denna märkliga hane. Hon betraktade honom uppe på grenen men sedan såg hon sig om i den lugna skogen. Hörde fåglarnas kvitter och tjattret av ett par ekorrar en bit bort i några andra träd men annars var det lugn och stilla.

Övervägde att vandra vidare i skogen men samtidigt trivdes hon i denna glänta, den hade varit lugn och mysig innan den främmande hanen dykt upp. Åter lät hon blicken vandra till honom men hon sade inget mer.

Tiken verkar inte vidare intressant. Hon säger inget mer och verkar inte bry sig något direkt om honom. Det gör inte honom något. Inte är han den som söker uppmärksamhet av alla tikar han möter. Den grå hanen ligger kvar på grenen. Bestämmer sig för att det är en bra plats att ligga på tills vidare. Härifrån kan han i alla fall se vad tiken väljer att göra. Vart hon väljer att gå. När tiken sedan ser upp på honom igen så möter han hennes blick. Udda ögon. Det är lite intressant men inte tillräckligt. Udda ögon är väl lite ovanligt men inget som han skulle vilja undersöka närmare. Det handlar väl om gener. Det är något man inte direkt kan göra något åt i alla fall. Öronen klipper till på hanens huvud och spetsas sedan framåt igen. En liten fågel sitter på något gren högre upp och stirrar stint på vargen i trädet. Den är väl redo att flyga iväg snabbt om vargen skulle göra något. Den måste tycka det är underligt med en varg i ett träd. Eller så ser den honom bara som en stor rovfågel. Hanens gröna blick möter fortfarande tikens udda blå.

Ayashe betraktar den främmande hanen en stund sedan lägger hon sig ner och lägger svansen om nosen och passar på att njuta av lugnet omkring henne. Hon är dock mycket medveten om den främmande hanens närvaro och ena örat är vinklat mot honom i fall han skulle röra sig så skulle hon uppfatta det. Han hade kommit in i "hennes" glänta och hon tänkte inte bara gå sin väg. 

(kort och segt svar)

Hanen ligger stilla kvar på grenen och rör sig inte. Öronen står spetsade framåt och den gröna blicken fortsätter se på tiken. När hon sedan lägger sig ner så släpper hanen henne med blicken. Han låter blicken svepa omkring i gläntan en stund innan han sluter ögonen. Här kan han ligga ett tag till. Tiken stör honom inte och han stör inte henne.

[Avsluta kanske? De verkar inte göra så mycket mer. :P]