[Utspelar sig way back runt Occultos vandring, inann de upplöses]

De annars vitkantade tassarna var nu nästan helt svarta, det svarta dammet hade färgat de annars vita markeringarna som kantade tårna. Ladskapet runtom den mörka varelsen ägde samma sort mörker, torr mark som ändå var frodig, där det var fuktigt nog för något att växa, och just här var det en hel del mer fukt hängades i luften än längre öst, närmre öknen och dödaskog han kommit ifrån. Ännu kunde han inte se djungelns träd, dem han visste skulle uppenbara sig framför honom om han fortsatte sin vandring, inga nya rykten hade nått hans öron om flocken han sökte, och inga vargar han mött hade hört mycket om den, de var duktiga på att inte släppa ut information, något som både imponerade och irriterade honom. Motvilligt imponerad, antingen var de väldigt lojala medlemmar som inte lät iformation läckas till främlingar, eller så var de en mindre flock. Enligt den lilla hörsägen som nått honom var de inte vänlig inställda, en gråsvart hane med eldröd man hade bittert kastat det ur sig, fröbannat dem. En riktig anledning hade han inte fått ifrån ynglingen, något om en valps försvinnande, kidnappning? Mord? De mesta av hans info var gissningar, inget värt att komma hem med, Han måste få reda på mer, något konkret fakta som han kudne visa upp för Modern, allt för familjen.
 En oväntad vind, varm emot hans fäll och hud, förde med sig doften av mången vargar, en flock. Han hade ännu inte nått skogens rand, och av vad han visste hade skogen huserat två flockar, IsilAnar, vilka flyttat, av vad han förstått ifrån den hane han träffat, den som skytt Occultos så, och Occultos själva- Flockdoften var för honom okänd, den kunde bara vara Occultos, elelr en nyare flock som bosatt sig i närheten, oavsett så borde dem ha information.
 Åter sattes benen i rörelse och han vandrade i samma riktning som han haft, låsades inte om doften, lät ett skådespel ta över kroppen, han såg sig omkring, som om han var osäker, lät öronen spela på huvudet.
Den flackande blicken lyckads utskönja en varelse i dimman, trots doften av flocken så verkade denne ensam. Blicken vandrade över skepnaden, förbi den, som om han inte uppmärksammat dess närvaro, spelade vidare på den falska osäkerheten. Stegen fortsatte, halv förbi den främmande vargen, ryckte till då hon talade.
Främling hennes stämma hård, hotfull och monoton på saama gång, ansiktet oläsbart, blankt. Han såg på henne, blicken något uppspärrad, munnen på glänt, som om han var förvånad, överraskad, skärrad.
"Eh hej" Han försökte få rösten att låta osäker, men visste själv att det var något genomskinligt, han var van med att vara självsäker, stolt. Hon svarade inte, stod där och såg på honom, med en hård blick, intensiv. Tystnaden låg mellan dem, och han visste redan att hon sett igenom honom. Hans flackande, spelat osäkra, blick fastnde i hennes, och han rätade på sig, ingen av dem sade något. Hon var bra, måste han erkänna, kunde så lätt se igenom något som många andra främlingar fallit för, naiva godtrogna vargar verkade inte ha viljan att se ont i andra, något som hjälpt honom långt på hans väg, men det stod klart för honom att så inte var fallet i det här mötet. Den osäkra hållningen han haft bara ögonblick tidigare var nu rak och stolt. Hon må vara bra på att se igenom falskspel, och även bra på att hålla sin egen uttryckslösa mask, men han var ändå bättre än henne.
 Den vita blicken sökte över hennes kropp, vägde henne med blicken. Hon var övervägande sandfärgad, med ljusare undersida och mörkare rygg, hon var täckt i massa små ränder som nästan fungerade som en övergång emellan färgerna och hennes hjässa samt nacke täcktes av lila och mörka fjädrar, blicken var honungsfärgad. Åter föll den vita blicken i hennes och hon bröt åter tystnaden.
Du närmar dig en flock, och vill du behålla din fäll bör du inte komma närmre Rösten åter igen monotont allvarlig, som om hon lade fram fakta, och inte ett hot. 
En viss del av honom gillade hennes självsäkerhet, även om större delen av honom eldades upp i en snabb eld av ilska, hur vågade hon hota honom? Ättling av Bloodblossom? Han lät inte det visas utåt, såg fortfarande bara på henne med ett neutralt uttryck.
Vad är din avsikt med att söka oss hon tillade det kort, innan han hunnit svara på hotet.
"Det beror helt på vilka "oss" är" hans ton retsam och ifrågasättande, han hade ännu inte fått veta vilken flock hon tillhörde, men om han hade rätt med sin gissning om att detta var Occultos, vilket var den största sonnolikheten, så hade den mörka yngligen han mött rätt om deras onda avsikter, en god flock hade iallafall inte hotat med ett flå honom.
För första gången sedan tiken lösgjort sig ur dimman så gled hennes mask något åt sidan, avslöjande en misstänksam blick, hon hade medveted hållit det undan för honom, verkade brottas något med sig själv om hur hon skulle göra, innan hon åter talade.
Occultos, Nattens skuggor, Chaibos anghängare någon mer ingående förklaring fick han inte, men det var inget han behövde heller. Det var rätt flock, äntligen. En känsla av stolhet, seger, pockade i utkanten av hasn väsen, men han tvingade bort den, ännu hade han inget mer att gå på, mer än att de verkat ha lämnat sitt revir.
Hennes mask låg åter tillrätta i anletet, blank och oläslig.
"Då är mitt syfte inget annat än information, då jag hört inget mer än tyst hörsägen, och ag vill ha mer än så om jag ämnar att gå med någon" Ett flin lade sig på hans läppar, och om han fick säga det själv var han trovärdig, hans flockdoft var borta sedan länge och han hade inget annat i pälsen än dofter ifrån en vandrare, dofter ifrån platser hellre än ifrån en flock. Han tvivlade på att tiken inför honom hade mycket att säga till om inom flocken, hon var trots allt yngre än honom. 
 Åter hade tystnaden lagt sig runt dem och det var hennes tur att väga honom med blicken, som om hon otg in varje del av hans fysik. Åter möttes deras blickar och hon stod tyst en stund innan hon talade.
Vi tar inte emot nya nu, ämnar du att gå med får du antingne söka Shady eller oss senare hon väntade inte på ett svar utan började ta sig tillbaka åt det håll hon kommit ifrån, det håll flocken höll sig till. Han fnös tyst efter att hon gått. Shady? Vart kunde hon vara? Sättet ungtiken utryckt sig på talade om att hon inte var i närheten, men den vördnad som smygit sig in i den annars allvarliga känslolösa tonen talade för att Shady var av hög rang. Om flocken lämnat sitt revir, vart kunde då en så högrankad medlem befinna sig om den inte var med resterande vargar? Den vita blicken såg efter den yngre tiken, vars namn han inte visste, medan han tänkte.
 Det end ahan kanske hade att gå på var att hon var kvar i djungeln, och han fick försöka med det, han hade helt enkelt inget annat val.
 Han fnös hårt, irriterad, önskade att han kunnat få mer ur mötet, men fortsatte sin färd mot djungeln, han kunde inte komma hem utan bra information, med ett misslyckande.

[Ensamt inlägg mellan mina Karaktärer Phenex och Iriea, vänligen svara inte]