Det var en stilla kväll i Lövskogen, åtminstone utifrån Blairs perspektiv. I Kawazatri hade natten bara väckt fler arter, men här verkade de flesta dra sig undan. Det var tyst, sånär på vinden som ibland drog på de mer öppna ställena. Uppe på himlen glittrade stjärnorna. 
   Fakargen rörde sig fram och tillbaka framför eken. Hundra meter bort befann sig IA's revirsgräns, men han höll sig borta. Istället nöjde han sig med att röra sig i en liten cirkel framför trädet. I sina tankar hade han börjat benämna den som Eken, som om det var värdigt ett eget namn. Vanligtvis var det en av platserna som han hade lättast att somna på, men nu var han illa till mods. Trots att Ronia hade sagt att hon skulle vara borta, så var det här första kvällen som rutinen faktiskt bröts. Han föll lätt in i vanor. Rutiner lugnade honom, och när de rubbades fylldes han av obehag.
   Blair var morgontrött av naturen, och visste att han skulle sova till länge nästa morgon. Det spelade egentligen ingen roll. Han hade inget för sig på dagarna. När han blev hungrig jagade han, när han träffade på någon hade han en kort konversation. I Lövskogen hade han egentligen inget syfte.
   "Det börjar bli dags att ge sig av", muttrade han mot stjärnorna, och fortsatte med sitt vankande.