- I'm so much more than meets the eye..


Iwaku letade smidigt upp tikens sinne och var noga med att endast vidröra det, inte rota som så många skulle kalla det och genast spelades en scen av bilder upp i hans huvud. På detta sätt kunde han se genom andras ögon kan man säga. Han såg minnen från vandringar, Thzuki, inte så konstigt han kände igen tiken. De var slående lika både i utstrålning, sätt att tala och ta sig an främlingar på. Ett svagt flin spred sig över hans läppar. Intressant val. Hon hade valpar, men varit ensam mycket. Lärt sig massor på sin färd. Intressant. Tiken talade och Iwaku funderade. Ja det var väl kanske inte så svårt att gissa sig till vem. Han himlade en aning med ögonen. Han hade inte tid att lägga sig i det, föga irriterad av att han missat henne dock. Att ta tillbaka sin flock med våld var trotts allt inget alternativ, även om den mörka sidan inom honom sa att det var väldigt lockande. 

- Fiero I supose. 

Mumlade han bara som svar, smått bittert och sammanbitet. Det var föga irriterande faktiskt. Han skulle behöva ha henne här, nu. Där de kunde tala ut om det hela. Hur skulle detta lyckas reda ut sig. Så länge hade han inte varit borta. Han hade hunnit med viktiga delar i livet och utrett saker och ting. Nu var han här, var det inte ganska uppenbart att han var tillbaka för flocken? För att leda den, han hade en del otalade saker med sin syster. 

- Talk to my sister, to get to know the new members and sort out everything that happend. I'm still a member of this pack and I will claim my place, right as alpha. In time. 

Hans röst var grov, slipad med tiden. Han höjde huvudet då han uttalade den sista meningen. Han såg ner på henne med respekt, men utstrålade också en känsla som var överväldigande självsäker. Stark och respektingivande. Inte bara hans stora kroppshydda utstrålade detta utan hela hans psykiska atmosfär, han visste exakt vem han var och vad han var här för. Precis som Erakan hade han hittat exakt sig själv på sin färd. Han hade tappat det på vägen i livet helt enkelt, men som vanligt reste han sig starkare än tidigare, varje gång. 

Han hade tänkt stanna, men kanske inte i reviret hela tiden. Han tänkte däremot hålla sig till döda skogen tills Aisu återvände. Ethie väntade i utkanten av reviret och han tänkte återvända till henne senare. Hon skulle uppdateras och hon fick helt enkelt vänta med att bli en del av flocken. Det finns tid att vänta. Han skapade inte en flock för att förlora och återfå den på en dag. Hah. Nej det var inte direkt planerat, men ibland tar man ett snedsteg i livet. Han hade tappat sitt mål med flocken, blivit förblindad av hämnd. Hat styrde inte längre hans val i livet och det var han nöjd med. Han hoppades kunna bevisa det på bästa sätt för dem. 



- Theres nothing you can do about it, deal with it.

- I'm so much more than meets the eye..




Iwaku var stilla, de kalla döda ögonen tittade ut i intet men han tog in varje ord och stavelse som lämnade tikens käft. Memorerade dem i sitt inre, där han aldrig skulle glömma dem. Han skulle kunna citera henne exakt om 10år, om det var så att han behövde. I sin hjärna spelade han upp minnet av när han lemlästade hennes syster i kriget mot Qu, där Morg hade fallit. Han hade gjort ett val den dagen, precis som han gjorde nu. Han valde sin familj och flock. Han kunde massakrera Tehzuka här och nu, men han valde familjen. Han valde att vara den han alltid hade velat bli. Han har sett upp till en utomstående hela livet och det var först denna dag som han kände stolthet över sig själv och han visste att Dolor skulle gjort detsamma om han stått här med honom idag. Han hade vimlat omkring i mörker hela livet. Det var dags att finna en väg ut ur det och det här var hans första steg i rätt riktning. 



- It's when you own up to your mistakes you learn something in life. Haven't you ever made a mistake Tezuka?
Hans stämma var kall och hård. Som om han nästan anklagade henne för att ha lagt de orden på honom. Klandrade henne för att utge sig själv som någon slags gåva från gudarna. Det fanns inte perfektion i denna världen och den som såg sig så var ute på djupt vatten. Han var tyst en stund, tog in de sista provocerande orden som hon valt att tilltala honom med. Hon var ute på djupt vatten och hon förstod nog inte hur djupt. Det fanns inte någon anledning för henne att vara respektlös emot honom. Hon var en ny medlem och hon hade ingen aning om vad han var kapabel till, eller hur han är som person. Att hon redan dömt honom var bara ett bevis på hur dumdristig hon är. Ung? Till sinnet i sådana fall. Han hade aldrig riktigt förstått sig på dessa eldiga själar, det erkände han. De var verkligen något som skar sig för honom och han skulle troligtvis aldrig förstå dem till fullo heller.. 
- Lack of respect.. will hit you in the back, one day.



Hans ord hade kunnat tolkas som hotfulla, med hans allvarliga stämma som trotts orden varit väldigt lugn gjorde det svår tolkat. Han hoppades att hon bara skulle ta det som en lärdom i livet och inget annat. Han var inte här för att hota flockmedlemmarna sina, men hon borde veta sin plats. Trotts att hon var i ledande roll nu borde hon veta vett och etikett. Något som flocken stod för och tar ganska allvarligt på. Hade Aisu slappat med medlemmarna? Kanske. Han visste inte säkert, men han skulle fråga henne när hon kom tillbaka. Fråga henne varför hon inte uppfostrade dem ordentligt. Eller så kanske Tezuka var beredd på en rejäl uppläxning när Aisu kom tillbaka? Han visste inte säkert, men han visste att detta inte var de riktlinjer de haft för tilltalande av flockmedlem, inte minst grundare av själva flocken. 
- I will stay close by the territory.














- Theres nothing you can do about it, deal with it.