Lövskogen. Denna skog är den som känns mest livfull av alla skogar i Numoori. Livfull på ett väldigt harmoniskt vis. Törne har alltid tyckt om den här platsen. Det är något speciellt med lugnet här. Den mörkröda hanen rör sig med lätta men energiska steg genom skogen. Öronen står spetsade på huvudet och den intensiva blodröda blicken sveper över området som bereder ut sig framför honom. Träden står tätt men inte för tätt. Det finns tillräckligt med svängrum mellan varje stam.

Törne hade tänkt att ta sig till Nordanskogen. Men det skadar inte att stanna lite längre i Lövskogen. Vargen stannar upp och den intensiva gröna blicken söker sig upp mot träden där några småfåglar tycks bråka om en mask eller något. De ser lustiga ut när de knuffar och drar ut varandra i luften och deras vingar slår förmodligen lika hårt som deras hjärtan. Ett lätt leende leker på vargens läppar innan han fortsätter vandra fram igen.

Solen har dalat en del på himlen och det är förmodligen inte allt för långt kvar av dagen. Men än dock finns det tid kvar att vandra en bra bit in i Lövskogen innan det kan vara värt att tänka på att finna en sovplats. Här i Lövskogen är det inte så svårt att finna en behaglig plats heller.

[PAX TILL BLACK]

Dagen gick mot sitt slut och Black vandrade längs revirgränsen av ren rutin. Det var ärligt talat snarare en ursäkt för att få röra på sig och rensa huvudet. Han behövde tänka efter morgonens insikt om Tear. Han hade insett att han hade känslor för henne och hade fortfarande inte riktigt smält det.  Dagen hade varit lika fin som morgonen, med strålande väder trots att det var höst. Det var som om skogen var lika glad över att han kommit hem som han var av att ha gjort det. Äntligen var han tillbaka vid sina rötter, och denna gång med en flock i släptåg. Till och med två valpar! Eller ja, de hade visserligen hunnit växa upp, men hans valpar var de fortfarande. Vinden, som den nyckfulla varelse den var, bestämde sig för att byta rikting och vände helt. Plötsligt kände han doften av en främmande hane. Black höjde huvudet. Det utav öronen som fortfarande var helt spetsades för att uppfatta ljud medan nosen vädrade i luften. Den gröna blicken sökte mellan trädstammarna. Där. Han såg en varg komma gående. En mörkröd hane. Black stannade med blicken fäst vid främlingen och bestämde sig för att invänta dennes ankomst eftersom främlingen ändå var på väg emot honom. 
"Var hälsad." ljöd hans djupa stämma mellan träden. Främlingen hade kommit nära nog för att höra honom.

[Näj! MÖRKRÖD. xD]

Den mörkröda hanen vandrar i egna tankar och märker inte riktigt att han närmar sig en främling förrän den stora svarta är allt för svårt att gå miste om. Unghanen stannar tvärt och den intensiva gröna blicken möter främlingens något mörkare gröna blick. Han ler lite ursäktande.
"Ursäkta, jag såg dig inte". Säger han. Svansen sveper lätt från sida till sida. Är det något Törne gillar så är det möten med andra vargar. Det blir lika många olika möten som det finns vargar. Alla bär på sin unika historia.
"Mitt namn är Törne. Får jag fråga om ert?" Börjar han artigt. Är man artig är oftast den andre artig tillbaka. Det är något Törne lärde sig tidigt.

"Ursäkta, jag såg dig inte." sa främlingen, vilket fick den svarte att dra på munnen. Det där hade han inte hört sen han var valp. Han undrade vad som gjort hanen så distraherad att han kunde undgå att se Black's stora kroppshydda. 
"Mitt namn är Törne." presenterade sig sedan den röde. "Får jag fråga om ert?" Black uppskattade ynglingens artighet.
"Mitt namn är Black." svarade han med en nickning. "Jag är ledare för Isil Anar och detta är gränsen till vårt revir. Vad för dig hit?"

Törne's blick ligger fokuserad på den svartes läppar när främlingen talar. Han presenterar sig som Black, ledare över Isil Anar och detta är gränsen till deras revir. Törne tippar huvudet lätt på sne.
"Hade inte Isil Anar revir längre söderut?" Frågar han. Han har för sig det. Men så har han hört talas om att flera flockar har vandrat och lämnat sina gamla revir för nya. Och nu är Isil Anar då i Lövskogen.
"Bra val av revir. Lövskogen är verkligen en fantastisk plats". Lägger han till med ett vänligt leende.
"Jag är på genom resa var det tänkt. Tänkte vandra upp mot Nordanskogen där Cierzo förr bodde. De splittrades för ett bra tag sedan och jag är bara nyfiken på hur skogen ser ut nu". Han skrattar lätt till. Hor annorlunda kan skogen vara egentligen. Mer än att den inte huserar en flock längre.
"Men jag trivs i Lövskogen och tänkte kanske stanna här ett tag. Om det är okej". Den intensiva gröna blicken studerar Black. Törne har inte hört så mycket om denna varg, men han bär imponerande ärr som viskar om ett långt hårt liv. Själv är Törne ännu ung och ärrlös. Om man inte räknar med gången som han räddade livet på sin bror. Men det ärret sitter inte i skinnet.

"Hade inte Isil Anar revir längre söderut? Bra val av revir. Lövskogen är en fantastisk plats. Jag är på genomresa var det tänkt. Tänkte vandra upp mot Nordanskogen där Cierzo förr bodde. De splittrades för ett bra tag sedan och jag är bara nyfiken på hur skogen ser ut nu. Men jag trivs i Lövskogen och tänkte kanske stanna här ett tag. Om det är okej."
Black lyssnade till Törnes ord. Han hade alltså kännedm om Isil Anar, redan från deras tid i djungeln. Intressant. Han talade även om Cierzo.
"Vi hade vårt revir i Kawazatri, vid ruinerna." svarade han. "Vi flyttade nyligen hit, där jag hör hemma. Här växte jag nämligen upp. Jag var ursprungligen med i just Cierzo, fast då höll de till här i Lövskogen. Och självklart får du stanna här, vi schasar inte bort främlingar - tvärtom." Han log.

Kawazatri. Så var det ja. Det var där de höll till. Törne håller blicken fäst på Black's svarta läppar. Vill inte missa vad som sägs. Det blir alltid underlig stämning när han missar något.

Törne vet inte så mycket om Isil Anar för att vara ärlig. Men om denne Black var med i Cierzo från början så kanske Isil Anar är rätt lik Cierzo... Eller? Törne hade trivts med Cierzo. Det var synd att de splittrades.
"Åh. Jag tror inte jag känner igen dig från Cierzo. Jag kanske gick med efter att ni lämnat dem?". Svarar den mörkröda hanen fundersamt. Han borde ha kommit ihåg någon så stor som Black.
"Vad är Isil Anar för en flock. Jag är nyfiken". Säger han leendes. En flock i Lövskogen. Om det är en flock som skulle passa Törne så varför inte fråga om han kan få stanna med dem? Det vore inte dumt faktiskt. Han trivs ju så bra här.

"Åh, jag tror inte jag känner igen dig från Cierzo. Jag kanske gick med efter att ni lämnat dem? Vad är Isil Anar för en flock? Jag är nyfiken."
Black blev glatt förvånad av att möta en annan från Cierzo, även om han inte kunde minnas sig ha träffat honom. 
"Jaså, du var med där? Du har nog rätt i att du gick med senare, för jag minns inte dig." 
Han satte sig ner med den kattlika svansen över tassarna. Hållningen var rak och rösten trygg. 
"Vi är, så långt jag känner till, landets enda helt goda flock. Jag hoppas såklart att det finns andra som oss där ute, men jag har aldrig stött på några. Vi är ingen militär flock, vi är en hierarkilös flock som mer fungerar som en stor familj. Vi tar hand om varandra och har skapat ett hem. Hos oss behöver man aldrig svälta, vara ensam eller frysa." Black var stolt över vad Isil Anar var. Han hade hjälpt till att forma det.
"Vi fungerar även som ett temporärt skydd för vargar i flykt eller bortkomna valpar." lade han till.

Törne nickar lätt.
"Det låter som att ni är en bra flock med starka band till varandra". Svarar dem mörkröda unga hanen. Han sätter sig ner och svansen sveper till över marken och blir sedan stilla vid hans sida.
"Det jag söker i livet är att finna en plats med en gemenskap som är likt en familj där jag kan leva ett lugnt liv". Lägger han till och tungan smiter ut mellan läpparna och fuktar nosen.
"Om ni inte misstycker så tycker jag att Isil Anar låter väldigt lockande". Öronen klipper till på huvudet men står sedan orörliga framåt igen. Den intensiva gröna blicken släpper Black för en stund och söker sig upp på trädgrenarna i ett träd bakom Black där några småfåglars rörelse fångade hans uppmärksamhet för en stund. Men han skärper sig snabbt och fäster snabbt blicken på Black igen.
Törne har länge letat efter en ny flock efter att Cierzo upplöstes. För han vill så gärna vara en del av något större. Men han vill inte ingå i en skara krigare. Det är inget han önskar även om han gärna skulle ställa upp och försvara om han behöver.

"Det låter som att ni är en bra flock med starka band till varandra. Det jag söker i livet är att finna en plats med en gemenskap som är likt en familj där jag kan leva ett lugnt liv. Om ni inte misstycker så tycker jag att Isil Anar låter väldigt lockande."
"Då har du kommit rätt." Black gav hanen ett leende. "Även om jag inte vet mycket om dig verkar du passa in hos oss. Du kanske kan berätta lite om dig själv?"

Törne ler stort.
"Mitt namn vet ni redan. Jag har varit vandrare så länge jag kan minnas. Förutom när jag var med i Cierzo ett kort tag. Jag är döv, och jag tror inte jag har några direkta krafter som kan vara användbara". Berättar han. Det är något med black som gör att Törne känner att det går att lita på honom.

"Mitt namn vet ni redan. Jag har varit vandrare så länge jag kan minnas. Förutom när jag var med i Cierzo ett kort tag. Jag är döv, och jag tror inte jag har några direkta krafter som kan vara användbara."
Black lade huvudet på sned. Döv? Han undrade hur hanen klarade av allting utan att kunna höra, men lämnade det till en senare konversation.
"Härmed är du Törne av Isil Anar." bekräftade Black muntert. "Följ mig, så visar jag dig lyorna och presenterar dig för de andra. Du ska även självklart få en lya till dig själv."
Han knyckte med huvudet åt öster och började gå.

Törne skiner upp ännu mer och svansen viftar vilt bakom honom när han reser sig upp.
"Det är väldigt vänligt av er". Säger han och låter Black visa vägen. Det här känns väldigt bra. Han är nyfiken på att ta reda på vad Isil Anar är och han kan inte vänta med att lära känna alla.

[AVSLUTAT]