Ehfra hade alltid varit en som sov djupt. Hennes mor hade många gånger skämtat om att man skulle kunna släpa iväg henne i hornet utan att hon skulle vaknat - vilket delvis var sant. Till skillnad från Chentl, som sällan sov länge utan en promenad mitt i natten. Men, det som väckte henne nu, var snarare av en instinktiv varningssignal när hon vände sig i sömnen och andades in. Metalliskt. Salt. Fel.
  Den unga honan slog upp ögonen och höjde huvudet, kikade disorienterat runtom sig med ljuset utifrån grottan stickande i ögonen. Hon visste inte riktigt vad hon vaknat för. En märklig känsla.. Och varför luktade det blod? Nog för att de jagat dagen innan, men...
  "Ehtna!", utbrast hon plötsligt och knuffade omilt till den sistfödde systen. Denne stönade och sneglade upp mot henne, medan den större honan tog sig upp på benen. "What the- what have you done? You're bleeding!". Något dramatiskt kanske - det var inget imponerande sår, men tillräckligt för att fortfarande sippra ur små springor där blodet ännu inte lyckats koagulera. Hon rynkade lätt på nosen - en märklig lukt fanns runtom sårets bitmärken. Något som hon inte alls kunde placera. Det luktade.. ruttnad kött. Det kom definitivt inte från Ehtna.
  "How did this happen?"

Trött efter nattens strapatser hade Ehtna sovit djupt. Hon brukade vanligtvis sova lätt, men idag vaknade hon inte ens av ljuset i ögonen. Inte förrän Ehfras knuff splittrade sömndisets vaknade den lilla raganatiken. Förvirrat blinkade hon och såg suddigt sin syster i ögonen. Ett missnöjt stön slapp ur henne. Luften var fylld av någon underlig stank.
   "Ehtna! Vad har du gjort? Du blöder ju?" Ehtna stönade igen.
   "Vad är det som luktar? Ta ett bad." Hon lyckades sätta sig upp och blicken klarnade. Allt eftersom sinnena befriades från sömnens grepp uppfattade hon mer. Såret smärtade. Hon vände huvudet mot det. Köttet stank. Hon såg förfärat på det. Var det hon som luktade?
   "Skabb också...", viskade hon och såg osäker upp på sin syster. "Jag kunde inte sova, så jag tog en kort promenad inatt. Något bet mig, men jag trodde inte..." Förklaringen tynade bort. Raganan kände sig chockad. Visst, hon hade inte förväntat sig att såret skulle lukta gott, men inte ruttet kött.

[Insåg för gång nummer 548 att Ehfra inte är duktig alls på Nordspråk och att hon talar Nimorian. Ändrade I mitt tidigare inlägg xD]

Ehfra studerade såret, lutade sig lite närmare, men drog snabbt tillbaka nosen då lukten fick henne att rysa. Det var hemskt - lika illa som de gånger hon stött på kadaver av bytesdjur ute i skogarna. Såret såg ut som vanligt, litet och intetsägande. Hon insåg att det inte var revan i sig som luktade, utan det måste vara stelnade märkena av torkat saliv runt om.
  "I don't know what, or who, bit you but it certainly wasn't someone nice", andades Raganan, och slet blicken från märket för att se på systern för ett ögonblick. "You didn't see anything at all? Does it hurt? It wasn't a snake, was it?"
  Givetvis var det inte en orm, insåg Ehfra, och ruskade på huvudet. Ormbett såg inte ut sådär. Men vad hade då bitit Ehtna?

"No...", svarade Ehtna en aning dröjande. Hon var förvirrad. Nu när hon tänkte tillbaka kunde hon knappt minnas någonting alls. Kroppen kunde fortfarande minnas skräcken, men... Detaljerna var luddiga. Det hade varit en varg, trodde hon i alla fall. Fast... ändå inte. I sitt vettskrämda tillstånd hade hon kallat det en levande död, men det kunde väl inte finnas? Eftersom raganan inte visste vad det annars kunde vara, så bestämde hon sig för att delge sin syster.
   "It was something unnatural", började hon, "It smelled like death, and-" Hon klarade inte av att avsluta meningen. Nosen var torr och hon kände sig lite yr. En trött suck lämnade henne.
   Ehtna tog till orda igen innan Ehfra skulle hinna börja oroa sig.
   "I'm fine", log hon. "I just need a bath."