Det regnade i Höstskogen. Regnet trummade mot de eldfärgade löven. Spöregn kunde man inte kalla det, men det var ett sorts regn som gjorde att man blev genomblöt. Doften av blöta löv och den genomträngande regnlukten låg i luften. Något annat gick inte att urskilja. Det var som om lukterna dränkte alla andra intryck. Tack var ett någorlunda tjockt lövtäcke så var sikten i skogen okej. Den hade definitivt varit bättre, men för ett regn så såg man förvånansvärt mycket.
   Vanliga vargar skulle stannat under skydd. Förståndiga vargar vätte inte ner sig själva i ett kyligt regn. Eller? Det kanske de gjorde. Aurora funderade på frågan medan hon skuttade fram genom regnet. För länge sedan hade hon blivit drypande våt, så hon hade inte längre något att förlora. Alla små vattenpölar som hon fick syn på hade snart en liten valpkropp plaskande i sig. Hon tyckte om regnet. Vatten överlag var roande. En lätt sång slapp ur henne där hon skuttade fram genom sitt hem. Så fokuserad på regnet verkade hon inte märka gestalten i närheten.
   "Vaaattennnnnn", nynnade hon.