Zayev noterade att ljudet gjorde det det skulle: irritera. Han lät det ligga kvar. Hannen hukade sig till en position som tillät honom att kunna skutta undan om han behövde. Och det visade sig att han verkade behöva det ganska snart. Från Mikayos svans kom det små elektricitetprojektiler. De rörde sig fort. Han flyttade sig hastigt ur vägen. De små projektilerna ven sprakande förbi honom. Han vände sina fyra ögon mot Mikayo. Ännu ville han inte använda sin kraft. Han rörde sig mot henne och började resa sig på bakbenen. Snart stod han i sin fulla längd och såg ner mot henne. Med ett dovt björnläte slog han efter henne med tassen.

Mikayo kände styrkan och energin flöda genom kroppen. Hon kände sig allärt och verkligen på språng. För nog hade hon tränat upp sig själv bra duktigt den senaste tiden. Hon hade helatiden haft den där drivkraften att alltid bli bättre och starkare. Den drivkraften hade hon haft med sig ända ifrån födslen och hon visste inte riktigt varför, men hon kunde absolut inte låta bli att följa känslan. Hon lät ögonen glimmra till och precis när hon hoppat undan från hanens tass lät hon sin elektrisitet skapa ett bländande ljus som skulle få hanen att känna sig bild i någon minut. Om han nu hade öppna ögon när hon lät ljuset blända omgivningen. Hon for sedan undan igen och lät elektrisiteten kring hennes päls fara iväg mot hanen för att mer eller mindre paralysera honom, men just för att det var en Devil så höll hon igen och hon antog att om de träffade rätt så skulle chocken ändå inte bli speciellt stor och det skulle trotts allt inte orsaka speciellt mycket smärta eller skada. Hon backade undan och andades, hon ville tänka efter. Fundera över vad hon lärt sig mer och sedan så skulle hon ge allt. Hon skulle använda sig mer av sina räknar kunskaper, det var vad hon tränat minst på, så det kanske var det hon behövde öva på mest egentligen och inte elektrisiteten som verkade komma väldigt naturligt för henne att använda.

Slaget missade den blå tiken och fick Zayev att vackla till lätt. Han var på väg ner på alla fyra då en bländande blixt plötsligt dök upp. Instinktivt stängde han ögonen med det hade inte räckt. Han visste att hans ögon var öppna och ändå kunde han ingenting se. Ett irriterat läte lämnade honom. Den blå hannen lyssnade noga och sände ut ett ekolod runt om sig. Han kunde tack vare det veta precis var tiken var och kunde ana vad hon skulle göra härnäst. Ett sprakande läte fick musklerna i hans kropp att spännas. Det faktum att han inte kunde se gjorde det hela mer spännande och höjde hans adrenalin, även om det inte var några stora mängder. Han hade två val att göra nu: stå kvar och bli träffad eller kasta sig åt antingen höger eller vänster. Zayev hade dock inte den blekaste aning om Mikayo kunde styra elektriciteten när hon väl släppt iväg den. Han fick ta en chansning och valde att kasta sig åt höger. Han hörde hur det sprakade till farligt nära honom själv och insåg att han egentligen borde ha tagit sig mer åt höger. Han skickade ut ett ekolod igen och fick mycket snart veta var tiken befann sig.
"Hur länge kommer min syn att vara borta?" frågade han i den riktning Mikayo med stor sannolikhet fanns.
Det störde honom att hans syn var borta. Lite fult att göra så, men han fick ta det. Det irriterande pipande ljudet hade han trots allt låtit ligga kvar i hennes öron.

[Jag är den bästa på att svara snabbt! Fear my powers!]

[Om inget svar kommer efter nästa vecka avslutar jag det hära c: Tycker det har varit inaktivt lite väl länge nu :c]

[Sry, har inte varit så aktiv på Mikayo, kanske bättre om vi avslutar detta så kan jag pausa bruden sen?? ^^]

[Då gör vi så c: AVSLUTAT]