Det låg en stillhet över den höstfärgade skogen, trots att natten förde med sig en samling av olika ljud från diverse djur. Det var känslan dock, rofylld och harmonisk på något vis. Det var vad den grå honan uppfattade där hon stannat upp vid en mindre sjö. Blicken var riktad upp mot fullmånen som spred sig sken över omgivningen. Kanske var det avsaknaden på hennes röst som fullmånen alltid förde med sig, befrielsen i hennes sinne som främst stod för känslan, men inte endast. Månens melodiska stämma gick klart och tydligt att uppfatta för de som hade privilegiet att kunna göra den. Det var nästan som att den för tillfället sjöng för henne, och hon kunde inte annat än älska det. Energierna flödade omkring henne, extra tydliga i månens sken, likt skenet från måntatueringen över hennes vänstra öga. Ett vagt leende drog sig på hennes läppar. Så vackert, så underbart. Hon önskade att hon hade någon att dela det hela med i just den stunden, men hon var ensam, hade givit sig ut på en kortare vandring från flocken. De hade tillfälligt stannat upp på Solstäppen under vandringen, varför var hon inte riktigt säker på, men hon hade tagit tillfället i akt att besöka den här vackra platsen, se vad den hade att erbjuda. Den misslyckades då inte med att leverera, det var en sak som var säker. Då doften av varg nådde henne så slet hon, något motvilligt, den rödgula blicken från månen och vände den in mellan de färggranna träden. Det var en doft hon aldrig känt förut, en främling, en hane. Den bar inte uttrycken av någon av fiendeflockarna åtminstone, vilket till viss del fick henne att slappna av, men hon var väl medveten om att man aldrig skulle lita helt på ett första intryck. Hon slog sig ner på marken i väntan på att främlingen skulle uppenbara sig mellan träden.

| Paxat till Deimos |

Den svarta månvargen gick med långa kliv i den vackra skogen som sprakande av höstens färger, därav namnet Höstskogen. Trots att det var natt så lyste ändå skogen upp med sin färgglada prakt och Han klippte lite med öronen för att lyssna på diverse ljud från olika djur som kom från skogen.

Hans ögon är violettfärgade och under hans ögon gick det gråa prickar som liknade utsmyckning, men de glödde vid månens ljus likaså gjorde tatueringen på hans ena framben det också och nu gjorde de det.. för månen lyste med sin närvaro och han hörde månens välkomnande röst i huvudet. Den långa svarta luggen faller ner mjukt över hans ögon och ansikte och han ruskar lite på huvudet för att få luggen bort från ansiktet men vilket var lönlöst, luggen föll tillbaka igen.

Han fortsätter att gå och närmar sig en mindre sjö, hela omgivningen fick honom att dra på munnen och han tänkte för sig själv hur vackert allt här, magiskt men ändå mystiskt som skogen höll på hemligheter den inte ville visa.

Hans nos uppfattar en för honom okänd varg i närheten, en tik av döma från doften. Genast blir han på sin vakt, man kunde aldrig veta med främlingar, om de var goda onda eller neutrala eller vilket humör de var på.
Han börjar gå åt det håll tikens doft kommer ifrån och snart får han syn på en ung grå tik framför henne. han stannar upp på respektfull avstånd och ler vänligt men avvaktande mot henne. Goddag främling säger han med en mild men neutral röst.

(ber om ursäkt för det har dröjt så med svaret :'( men har haft fullt upp på jobbet och annat :( )