Bambra stod stilla och betraktade de två vargarna som var så stora delar av hennes liv. Visst hade hon inte varit aisus följeslagare särskilt länge med det var ett livslångt åtagande att gå med i en flock. Aisu skulle kanske vara en del av hennes liv föt resten av hennes liv. Det var så stort att man fick svindel av att tänka på det!
Mentalt hade Bambra tagit ett steg tillbaka. Hon lyssnade fortfarande ifall de skulle säga något viktigt eller nämna henne, men tankar var på annat håll. Man kunde ana de djupa funderingarna på den lätta beskymmersrynka som formats sig mellan hennes två ögon.

[kort o onödigt inlägg haha]

Den äldre tiken i sällskapet strålade ut en sällsam känsla av auktoritet. Det stod klart, utan frågor, att detta var ledaren. Det var ingen beta. Det här var en varg som hade rätt att fatta beslut åt flocken. Han drog in ett snabbt andetag genom nosen. Nog borde han ha befogenhet att fatta beslut. Shady kunde inte motsäga sig det här. Det vore dårskap.
   Öronen darrade till, alert vända mot tiken. Hon bekräftade allt Bambra sagt. Han hummade. Ännu var han inte helt nöjd med villkoren. Occultos hade flera som kunde behöva träning. Inte bara en, snarare fyra fem. Han förstod inte problemen. Tillit, visst. Men.. Frustrerat fuktade han nosen.
   "Varför endast en eller två?", frågade han med genuint undrande ton. "Occultos skulle må bra av en vandring. Att flytta flocken till.. säg, en halvtimmes färd härifrån skulle inte vara något problem. Ni skulle inte behöva anstränga er alls, och vi skulle kunna träna fler individer."

Aisu lyssnade på vad hanen sa, och hade egentligen ingen invändning. Kände Blair att han ville flytta flocken, så visst. Det kändes dock lite olustigt att ha en, i alla fall för stunden, främmande flock så nära inpå hennes flock, men i slutändan kanske det var bra?
"Vill ni flytta flocken så visst, jag antog bara att ni skulle behålla ert revir", svarade hon med ett leende. "Men det finns utrymme i Döda Skogen för en flock till", sade hon sedan. Hon såg fram emot detta, nya bekantskaper, nya relationer, och hon hoppades verkligen att flocken skulle ta vara på denna möjligheten. Hon skulle se till att de gjorde det. "Ni är välkomna när helst ni känner för det. Försök dock att inte vandra för långt in hos oss, så ska vi inte vandra för långt in hos er", hon log. Det var inte menat på något elakt sätt, hon ville bara hålla fast vid flockens revirgränser, och hon hoppades att Blair skulle förstå det. "Jag ska informera flocken om att ni kommer, och ni ska vara varmt välkomna när ni kommer", det var av vikt att flocken mottog Occultos på bästa sätt. Detta var en ypperlig chans för båda flockarna, en chans som inte fick gå till spillo.

Blair log. Han gillade henne. Hon tänkte längre än sin egen nos och flock. Dessvärre hade hon fel. Åtminstone han hade inga problem med att lämna Kawazatri. Djungeln var aldrig hans hem. För den här chansen skulle han gladeligen släpa med sig flocken till Döda Skogen.
   Ledarinnan fortsatte. Blair nickade. Hennes ståndpunkt var förståelig. Även om de samarbetade så skulle de inte känna varandra direkt. Att hålla lite avstånd var nog bäst först.
   "Jag är säkra på att det kommer gå galant", försäkrade han henne. Det var han. Occultos må vara en udda samling, men de var en flock. Disciplinen fanns där. Ingen av dem skulle vandra in på Draugais område om de fått order om att inte göra det.
   "Jag ska informera flocken om att ni kommer." Blair nickade återigen.
   "Bra. Vi kommer så fort det går." Det kändes bra att lova henne det. "En sista sak. Vad är ert namn?" Tänk om han hade kommit hem till Shady och inte ens kunnat ge ett namn.

[Så derp huhuh]

Blair verkade ta allting med lätthet, och det gladde henne. Hon visste inte hur lång tid det skulle ta för honom att samla flocken och ta dem till Döda Skogen, men Blair verkade ta det hela med lätthet, och det verkade inte finnas några bekymmer hos honom över att flytta flocken. Aisu hoppades bara att resten av hans flock kände likadant.
När han sedan frågade om hennes namn lade sig ett förvånat uttryck över hennes ansikte, tätt följt av ett smått generat sådant.
"Jag ber hemskt mycket om ursäkt. Aisu är mitt namn", svarade hon snabbt, och skämdes lite över att hon inte presenterat sig personligen för honom.

Så Aisu var honans namn. Blair lade det på minnet. Lojt höjde han tassen, viftade bort hennes generade min. Det var enkelt att glömma bort i all iver att komma fram till någon bra överenskommelse. 
   Ingen sa något mer. Han fuktade nosen och hummade lågt. Fakargen böjde på frambenen i en kort bugning och kostade på sig ett artigt leende. Det var dags att dra sig.
   "Dåså," Blair nickade mot Aisu. "På återseende, Aisu. Vi ses snart, lillasyster." Det senare var menat åt Bambra som stått tyst den senaste stunden. Efter att ha placerat ett snabb slick över systerns nosrygg vände han om och lämnade dem. Bytet fick Aisu hjälpa till med. De borde vara nära reviret nog.

[Vet inte om ni vill köra vidare, men Blair lämnar rollet här! C':]

Aisu nickade kort och log. 
"Hoppas ni får en behaglig resa hem och tillbaka", svarade hon bara. Hon såg efter Blair när han försvann iväg, och vände sig därefter till Bambra.
"Vad säger ni, ska vi försöka ta denna till reviret?" sade hon och såg på hjorten. Hon var extremt tacksam över maten, och glad över att Bambra verkade ta sitt medlemskap i flocken på allvar. Aisu hade varit osäker på den unga tiken, och var väl det fortfarande på sina håll, men Bambra verkade växa in i allting mer och mer. Aisu hoppades att hon skulle stanna, då hon kunde se potential i henne, det var trots allt just det som fått henne ta med Bambra i Draugai.

[Antingen så rollar vi en bit tillbaka till reviret, eller så bär de hem bytet OC ]

Bambra kastade en blick efter sin Blair. "Vi ses, bror" tänkte hon och log. Sedan vände hon sin fulla uppmärksamhet till ledarinnan.
"Ja, jag kan hjälpa till att lyfta den med mina vindkrafter, då borde vi få hem den tycker jag"
Sade hon och log.
"Tog vi den över mardouf så är nog inget omöjligt"
Lade hon sedan till med ett skratt innan hon högg tak om hjortens bakben och lät luften strömma in under den.


[Jag tycker vi avslutar här pga jag är så seg osv]