- Okej, ja låt oss se vad du kan gamling..
Sa hon och skrattade retsamt emot honom. Trotts det kände hon sig inte speciellt ung i hans sällskap, även om hon näst intill skulle kunna vara hans dotter. När hon tänkte så kändes det konstigt, men hon lät bli. Malvado var hennes vän, nära vän och hon kunde knappast tänka sig något annat. Hon saktade in farten, höll en normal trav och såg sig om. Nåja, detta skulle bli mer än bara kul, detta skulle bli hysteriskt roligt.
- Nå, vad känner din vanliga vargnos för dofter, vad jagar vi?
Sa hon sedan, det fanns många uteslutnings metoder och hon antog att Mavlado kunde mycket. Han var en tidigare Devil, jaga i öknen kunde inte vara enkelt. Hon fick plötsligt en tanke som hon inte funderat över tidigare. Hon va tvungen att stanna till en för en sekund för att inte låta den flyga iväg. Det var något hon skulle ta upp med honom senare. Efter jakten. Hon fortsatte sedan trava igen, i samma riktning som tidigare. Hjortarna skulle befinna sig någonstans kring ett vattenhål, om hon inte hade helt fel, men de rörde på sig mycket så de fick snabba på lite.
- Hur långt bort befinner sig bytet? Om jag inte har fel borde du också kunna känna doften.

Malvado gav ifrån sig ett litet, kort skratt vid hennes ord. Men egentligen tyckte han inte att det speciellt roligt. Han vill inte bli kallad gamling, och han ville inte höra det ordet i samma mening som hans namn igen. Men han sa ingenting av detta till Nita utan lät det bara passera.
"Hmm... min nos är ju väldigt gammal och fungerar inte lika bra längre..." han skrynklade ihop hela ansiktet i djup fundering. "Men jag tror att det är... Grävling?" han vände en fundersam min mot Nita. "Gillar du grävling? Trodde du var mer ute efter att jaga varg?" han flinade brett.
Han harklade sig sedan och flinet övergick i ett leende. "De är inte så långt bort, och det är rådjur... eller hjort, kan inte avgöra exakt. De ligger ju tyvärr sanning i att min nos början bli lite gammal." hans leende försvann vid de sista orden. Han hade otroliga problem med att inse att han inte var en ungvarg längre. Om han fick bestämma skulle han inte ens dö utan leva förevigt. Ett skratt bubblade upp då han insåg ironin i det då det var Nita han gick bredvid. Men skrattet svalde han och gick ikapp Nita som stannat för en kort stund. Han kunde inte säga annat än att han såg fram emot den här jakten otroligt mycket.

- Varg faller inte mig i smaken längre, speciellt inte vren..
Mumlade hon och spettsade öronen, svepte med svansen och sin bländande charm omkring sig. Hon klippte med öronen och såg på sin underbara vän, en gammal vän. Hon funderade över vad hon faktikst skulle göra utan honom. Om han inte blev vampyr, skulle hon klara av att leva utan honom? Hon skakade bort tanken och nickade uppriktigt emot honom.
- Hjort, helt rätt.
Sa hon och skuttade vidare, med längre travsteg, men fortfarande i en jämn fart så att Malvado helt enkelt skulle kunna hinna med. Hon tog sig närmre doften, hjärtslagen. Ett annat djur fick en kvist att knäckas under sig och hjortarna blev genast mer misstänksamma. Hon flinade kallt. Letade helt enkelt upp den hjort som var minst uppmärksam genom att lyssna till dess hjärtslag. Hon stannade på synligt avstånd. Hon såg dem, de såg inte henne. Hon vände blicken emot Malvado och nickade emot hjorten som stod längst till vänster. Denne var ouppmärksam och var därför lätt att överraska. Malvado skulle få göra grovjobbet. Nita ville bara ta pulsodern för en stund och njuta när bytet väl var fällt. Hon flinade roat och viskade sedan;
- Damerna först..