[Reserverad för Bushi och Caligato.]

Djungeln spred sig runt honom, full att främmande dofter och syner. Energier från varelser han aldrig stött på tidigare, underliga växter och djur som inte liknade något han sett. Klimatet var helt annorlunda, ljusare, varmare och livligare än i Kaiwood. Och det vad med en nyfiken blick som de mörka ögonen granskade allt det främmande samtidigt som han tog sig att undersöka energierna runt omkring sig aningen noggrannare än vanligt. 
Hans följeslagare var inte långt borta, han kunde höra hennes steg och känna värmen hon utstrålade. Och på ett sätt kände han sig glad över att hon hade följt med. Det hade kunnat bli så väldigt ensamt annars. Inte för att ensamhet skrämde honom, men visst var det tråkigt i längden. 
De hade talat mycket, bråkat och kivats en hel del under resan. Men de hade också lärt känna varandra bättre, något som kunde vara på både gott och ont. För även om Bushi var en varg som Shiva faktiskt gick ganska bra ihop med, så var han inte säker på om dessa vänskapliga känslor han kände skulle kunna hjälpa honom någonstans. Han hade för ett tag sedan beslutat att hålla dem på avstånd tills han förstod dem bättre. För att vara på den säkra sidan. 

Och nu var de framme. 

Kwazatri var en exotisk plats, och Shuva fascinerades av den främmande miljön. Hela området verkade som hämtat ur någons fantasi. Men det var här de skulle finna den de sökte. 
Han stannade upp, vädrade i luften. Ingen vargdoft gick att finna. De mörka ögonen vändes mot den röda honan för några ögonblick innan han åter såg sig omkring, sökte med blicken bland den täta vegetationen. Energierna var livliga, men ingen energi från en annan varg gick att känna. De verkade vara ensamma. 

Ett svagt tvivel grodde inom den tvefärgade hanen. Djungeln verkade vara enorm, hur skulle de någonsin kunna finna en varg på en sådan stor plats? Chanserna var inte på deras sida, verkligen inte. 

[Vadå cpseg...]

Den livliga Kawazatriskogen och dess sprakande färger.
Få platser innehöll så mycket liv och individer som denna skog och det var få arter som man fann inne i den fuktiga skogen som man fann någon annan stans. Det var som att komma till en helt ny värld då man kom hit.

Ett klingande hummande ekade fram bland träd och buskar. Något som bröt mönstret i skogen men ändå tycktes smälta in, det var nästan som att vinden sjöng med en okänd röst då stämman inte gick att avgöra vilken nivå den hörde hemma på. Inte heller fann man dess ägare, om den nu hade någon ägare. Hummandet kom och gick som det ville och även ett ihåligt vagt skratt.


Bushi

Det var med ett blandat uttryck hon tog sig fram bland dom nya främmande träden och växter. Det lös ivrigt i dom gula ögonen och hon stannade till ibland för att se sig om ännu mer. Var det hit Shiva menade att dom skulle, verkade lite olustigt att hennes bror skulle befinna sig här men inget var omöjligt. Med ett häpet uttryck stängde hon munnen med ett klick då tänderna slog ihop mot varandra. Nyfiket såg hon sig omkring och satte sen iväg med skuttlika steg efter den tvefärgade hannen. Mycket hade hänt sen dom lämnade reviret och nu hade dom nått målet. Hon kunde inte bärga sig fören detta var över och dom har hemma igen, berätta allt för systrarna och se deras snopna miner och man får ju inte glömma avundsjuka. Ett litet retsamt skratt slank fram och hon kom upp vid hans sida.
"Är du säker på att det är här?" dom ljusa ögonen granskade platsen med nyfikenhet innan hon såg emot flockbrodern.


[Sorry för kort men hjärnan är typ mos Dx]

Shiva suckade och skakade lätt på huvudet åt Bushi då hon talade. "Antagligen är det här, vi är ju Kwazatri." Ja, vars skulle det annars vara? Även om Shiva under deras resa hade kommit att uppskatta honans sällskap mer och mer, men fortfarande kunde han inte låta bli att bli överraskad över hur dum hon verkade vara ibland.
Han såg sig omkring i det tätbevuxta området, granskade alla de främmande växter som omgav dem. Luften var fuktig, och därmed även rätt tung att andas för hans ovana lungor. Nej, nog var det bättre i Kaiwood, alla gånger. Men samtidigt hade han själv valt att söka sig hit, för att finna något som han sökte. Kunskap och makt. Och vargen som kunde ge honom det, som både Thzuki och Bushi hade talat om. Det var näst intill ett säkert kort, eftersom att denne Caligato var son till eldvargen som han respekterade så högt.
"Men frågan är väl bara hur vi ska lyckas hitta en varg, eller rätt varg, i ett så här stort område." Det hördes tydligt att Shiva var fundersam, och sanningen var att han inte riktigt visste hur de skulle fortsätta.
Han vände huvudet mot Bushi coh såg på henne med sina mörka ögon. "Vad tror du?"

Försökte han göra sig rolig över henne så var det värt ett försök.
Smått irriterat fnös hon till och riktade nosen emot trädens väldiga toppar och lunkade förbi honom med högt buret huvud. Hon var inte korkad, hon hade ju själv sagt att han fanns här och lika så hennes mor. Och ingen av dom ljög och gjorde dom det så var det omöjligt att se eller känna det. I alla fall på hennes flammande moder.

Den stolta hållningen försvann efter en liten stund och nyfikenheten tog snabbt över. Aldrig förr hade hon befunnit såg så långt bort från sitt hem och än mindre i en skog som denna, det fanns så mycket nytt, så många dofter och liv hon aldrig sett tidigare. Det var som ett helt nytt land, en helt ny värld. Av ren exaltering över att utforska mer gjorde Shivas ord till ett dunkelt mummel och det var inte fören han såg emot henne hon förstod att orden hade varit riktade till henne. Fort försökte lyssna igenom mumlet för att höra vad han hade sagt och tippade huvudet vagt på sida. Han hade rätt, finna en varg i denna skog var som att leta efter en nål i en höstack.

"Det borde väl inte vara så svårt. Du är väl av energin och lika så han." hon talade som om att det vore en självklarhet. Lika självklart som då hon känner av sin mor eller syskon, Shiva eller någon annan med elden eller större varmare kraft inom sig. Det hon däremot inte tänkte på var att alla individer fungerar olika.


[Herp derp... Nu är det ju så att han är död så jag vet inte ifall Shiva kan känna av honom då. Blir ju lite annars än med en kropp .__. *vet inte*]

[Alltså, Bushi känner ju av kroppsvärme så hon borde ju inte kunna känna Caligato för han har ju inte kropp (antagligen), men han är ju en ande, så han borde ju ha någon sorts energi? Fast Shiva vet nog inte hur den känns, då han är nybörjare i detta rollspel xD]

Han såg sig omkring i den djungelliknande omgivningen, letade med blicken efter något som kanske kunde ge en ledtråd tills vars det skulle. Men det var dåligt med sådana tecken i den tätbevuxna skogen som slöt sig runt dem, och utan att riktigt veta vad de skulle göra så tog han några trevande steg framåt.
Det var en underlig känsla, nu när de hade nått till skogen, och han inte visste vars de skulle fortsätta. De hade varit så målmedvetna hela resan, och nu helt plötsligt var det så oklart vars de skulle fortsätta. Och Shiva kunde inte låta bli att känna sig lite osäker. Det var verkligen inte roligt att inte veta vad de skulle ta sig till, vars de skulle gå, vad de skulle göra. Och djungeln var stor, så himla stor. Var det ens möjligt att finna en enda varg här? Var det så smart av dem att ens lämna Kaiwood?
Öronen slokade en aning då han stannade upp och såg sig om en gång till. Sedan, utan att han hade några bättre idéer, så öppnade han munnen.
"Caligatooo!"
Ropet dränktes fort bland ljudet av alla de exotiska djur som rörde sig i skogen. Han väntade några ögonblick, lyssnade. Inget svar gavs. En idiotisk idé verkade det som, men vad hade varit bättre?
En förändring i energierna kändes av, något svepande och främmande. Shiva hade aldrig känt det förut, därför noterade han det. Men han avfärdade det nästan lika snabbt, säkerligen var det bara några främmade djur i denna underliga skog.

[Detta rollspel går knappt framåt och det ligger alldeles för långt bak i Shivas tidslinje, är som svårt att rollspela när han sitter fast i tiden. Så nu säger vi att de fann Caligato, han lärde Shiva en massa om energikrafter, Bushi fick träffa sin andebrorsa, och sen var det bra med det. Sådärja, då är det AVSLUTAT! ;D]