För en gång skull hade hon hållit sig till flocken och inte gett sig av på egen hand för att utforska reviret. Tiden hade gått och flocken hade blivit tajtare, träningen hade blivit hårdare och alla tränade tillsammans. Hon kände att hon hade hittat sin ny familj och hon skulle ge 110% för att göra sitt bästa. 

Solen befann sig på sin vanliga plats och värmde hennes kropp, hon hade gått lite hit och ditt, lyssnat på andra vad dem sa och sedan hade hon inte gjort så mycket. Iakttagit andra om de hade tränat för att lära sig något. Nu satt hon och funderade på saker som dök upp i hennes huvud, det var som rena kaoset men inget som syntets utifrån.

"Caer?" Sa hanen med en frågande röst när han upptäckte den mindre tiken sitta för sig själv en bit bort. Han kunde bara skymta en del av den sandfärgade ryggtavlan men det var inte mer än vad han behövde se för att veta att det var hon som satt där.
Utan att tveka styrde han sina steg i hennes riktning. Långa grenar och buskage bröt sig mot hans bastanta kroppsbyggnad, större delen tycktes dock fastna i den tjocka fällen. Visst fanns det gånger han undrat över hur det vore att bara ha en enkel kort fäll som det inte alltid fastnade en massa saker i - visserligen så hade han faktiskt tappat rätt mycket päls sen hans flytt till Acherati men på något konstigt sätt så verkade det ändå finnas lika mycket kvar av den.
"Är allt bra?" Han mötte henne med ett varmt leende då han nådde platsen vid hennes sida.

Hon vaknade upp ur sina tankar och vände sig åt de håll rösten hade kommit. En stor vit skepnad en bit bort kom emot henne och hon kände bara till en var som såg ut så "Hej Loke" Sa hon med ett litet leende på läpparna,  nu när tiden hade gått hade hon föredragit att ha sällskap än att vara ensam. Innan hade det varit tvärtemot och det visade hur stora framsteg hon hade gjort och bykt upp sitt självförtroende. 
Hon rätta på sig och väntade på Loke, öronen var riktade mot hållet hanen kom och varje gren som bröts var som om någon stod bredvid henne och bröt dem i hennes öron. Ibland hatade hon att vara ljudvarg, höra allt och inte kunna stänga av det. Men hon hade haft mycket nytta av det också och det var väll det som gjorde att hon stod ut. 
Hanen bröt tystnade och undrade hur det var med henne."Det är bara bra med mig, njuter av det fina vädret."Hon log och möte än en gång hanens blick. "Hur är det själv?"