Vinden bar med sig lukten av storm. 
Men än var den flera mil bort. 
En ensam blixt for över himlen, nästan vid horisonten. 
Mullret lät avlägset. 
Vinden var rå och kall. 
Marken täckt av frost.
Himlen grå.
Han var ensam. 

En svag lukt av björn fick den bruna hanen att ofrivilligt rysa. Det var inte den som hade lockat hit Tramptass. Av en slump hade han strövat ut på slätten. En ogästvänlig plats som han vanligtvis hade lämnat lika fort som han kommit dit - och det var precis det han just höll på med när vittringen av någon bekant hade hejdat honom. Vinden bar med sig den lika klart och tydligt som om hon hade stått där framför honom. Men det var inte bara hennes doft han kunde förnimma, det var hela hennes flock. Deras revir låg antagligen inte långt därifrån. En bekymrad rynka dök upp i den gamle vargens panna. 

Han hade inte väntat sig att Treontha befann sig här. Kunde det ställa till med bekymmer? Han gillade Murderotic och såg inga problem att ha henne nära. Men han kände inte hennes flock. Han litade inte på dem, han var inte ens säker på att han litade på Murder. Skulle det skapa problem att ha dem så nära? Det var frågor han inte kunde svara på. Åtminstone inte ännu. 

Senaste gången han hade träffat den fläckiga honan hade hon berättat att flocken höll till på annat håll. Hade de också lämnat sitt gamla revir och flyttat vidare? En extra hård vindpust fick den bruna hanen att stappla till. De hade inte valt en speciellt angenäm plats att bosätta sig på. En taggig gren kom flygande genom luften och trasslade in sig i den raggiga pälsen på hanens rygg. Han snurrade irriterat runt och försökte med munnen dra loss grenen ur pälsen. 

"Jävla vind." Morrade han ilsket när grenen bröts av. Missnöjd stirrade han på ryggen, där halva grenen fortfarande satt kvar. Med en fnysning såg han sig omkring. Flockens vittring var starkare åt öst. Om han fortsatte ditåt så skulle det förhoppningsvis inte dröja länge innan någon ur Treontha blev varse hans närvaro.

Iizlovaat vilade i stäppens torra gräs och kände hur tröttheten hade börjat smyga sig på. Trots det hade han inte vandrat speciellt långt eller länge, och tagit många raster på färden. Hemmet låg fortfarande nära, men trots det var han längre hemifrån än någonsin förut, och någonstans skrämde det honom nästan. Han hade aldrig sett världen utanför den lilla ön, och det verkade som om det fanns väldigt mycket på denna sidan vattnet.
Trots att han egentligen borde resa sig upp och fortsätta sin vandring gav han in för tröttheten. Han lät ögonlocken falla ner och allting blev svart. Innan han visste ordet av hade han somnat.

När han vaknade igen var det första han möttes av doften från en främmande varg. Han såg upp mot himlen och försökte avgöra hur länge han egentligen hade sovit. han kom inte fram till något egentligt svar, men han misstänkte att han trots allt inte hade sovit så speciellt länge.
Han släppte ut en tung, utdraget suck när han sträckte på sig. Därefter reste han sig upp och knäckte långsamt nacken. Han funderade på om han skulle fortsätta vandringen själv, eller försöka söka upp främlingen som var någonstans i närheten. Det var så lite han ännu visste om Numoori, och ett smart drag skulle kanske vara att hålla sig för sig själv ett tag. Trots det var nyfikenheten allt för stor, och Iizlovaat började långsamt gå i riktning mot främlingen.

Som Tramptass hade anat så dröjde det inte länge innan han kunde skymta en varg som sakta vandrade emot honom i det svajande gräset. Men det var varken Murder eller någon ur hennes flock. Det var en helt främmande hane. Tass suckade bistert, det här hade han inte planerat. Likgiltigt stannade han upp och väntade in den andre hanen. Hans sinne kändes inte hotfullt, men inte heller vänligt, snarare nyfiket och kanske lite rädd. Kanske var även han på obekant mark. Men vad ville han egentligen?

"Vem är du?" När främlingen ändå envisades med att komma närmare så var väl lika bra att fråga. Rastlösheten kröp i kroppen. Inte för att han trodde att Treontha hastigt skulle försvinna bara för att han dröjde kvar några minuter för att tala med en främling, utan mer för att han egentligen inte ville släppa fokus på uppdraget.

Vittring av okänd varg hade fångat hennes intresse och lett den nätta tiken utanför sitt egna revir. Nyfikenhet var nått som alltid lett henne framåt, och inte var hon heller den som gav upp först hon fann det hon sökte. 
På avstånd såg hon mellan det båda vargarna som verkade hamna i en slags hälsningsfras. Hon studerade deras gester, deras hållning. Men det hon egentligen inväntade var en negativ reaktion, nått hon kunde få finna roande av och få njuta av. Men icke..
Huvudet lades på sned och den långa svansen dansade med de skarpa vindarna. Trots allt, dom befann sig utanför hennes marker. Men det var nära. För nära.
Inom några sekunder hade hon bestämt sig för att försiktigt ta sig fram och kväva sin nyfikenhet. Bara några meter ifrån dem så kunde hon urskilja den ena och placera honom rätt. Varg av Devils. Det klara ögonen tycktes skina upp och ett svagt flin lade sig över hennes svarta vargläppar.
- Vad är det jag beskådar? Devils, så långt bort från den brännande hettan?
Öronen tippade framåt och hon slängde en snabb blick mot den okända hannen. Hon hade aldrig sett denne tidigare, kunde även han vara en varg från denna flock tro? Tramptass var ändå den enda varg hon mött från självaste Devils, så möjligheten fanns ju att den andre tillhörde dem.
Den vita tiken stannade upp en meter från dem båda och uppmärksamheten föll återigen på Tramptass. Bilden av honom sen senast gick itu när hon nu granskade honom på nära håll. Han såg bekymrad ut, nästan störd av det kyligare klimatet, och kvisten han hade lyckats dra med sig fick bara situationen att bli.. ännu lustigare.
- Men jag ser att du försöker anpassa dig efter vårat klimat trots allt.
Sade hon med ett retsamt flin och sneglade mot den andres håll.
Det kändes något spänt mellan de, så kanske var denna hane trots allt inte en av Devils.

Iizlovaat's huvud tippades smått på sned när hanen yttrade sig. Han fick ett fundersamt uttryck i ansiktet när han försökte komma underfund med vad den andre hanen sa. Iiz var helt obekant med orden, och det lät inte alls som riktiga ord. Kanske var det något fel på den andre? Han kanske inte kunde kommunicera som andra gjorde?
Innan Iiz hann svara dök ytterligare en främling upp. Han studerade henne varsamt och blicken växlade sedan till hanen. Något sade honom att dessa två som han såg som främlingar dock inte var främlingar för varandra. När tiken började ge ifrån sig förvreds Iiz's ansikte ytterligare. Långsamt började han förstå att dessa två kommunicerade med varandra, på ett sätt som för Iiz var helt nytt.
"Fos koros?" mumlade han för sig själv. Blicken växlade frenetiskt mellan de båda, samtidigt som känslan av nervositet började krypa i kroppen. Liknande den känsla som han känt när han tagit sig över vattnet och för första gången satte sin tass på Numooris fastland.

Murderotic stannade till framför de båda hanarna. Tass flinade roat åt hennes kommentar. Han försökte diskret sparka bort grenen med baktassen samtidigt som han tog ett steg närmare den vita honan. Hon var sig lik, trots att det var många år sedan han senast hade sett henne.

"Jag hade inte väntat mig att träffa dig här heller, Murderotic." Svarade han sedan och lade huvudet lätt på sned. "Och ert klimat är förövrigt väldigt ogästvänligt..." Flinet blev bredare. En kraftig vindby slog emot den bruna hanen och rufsade om hans päls, nästan som för att poängtera sanningen i hans ord. 

Hans uppmärksamhet riktades till den främmande hanen som inte hade yttrat sig förrän han mumlade något ohörbart. Tass rynkade pannan, hanen hade inte svarat på hans fråga. Han kastade en snabb blick på Murder. "Känner du honom?" Han nickade emot främlingen och visste egentligen redan vad honan skulle svara. De verkade vara främmande för varandra. "Vem är du?" Upprepade han igen och spände ögonen i den andre. "Who are you?" Han kanske var som Spik, en av hans lågrankade flockbröder, lite efterbliven.

Hon flinade ännu åt Tramptass svar, men vid den andres ord så bleknade det. Han talade ett språk hon inte förstod, ett språk hon faktiskt aldrig hade hört innan eller kunde koppla till. Det hela gjorde henne skeptisk och den långa svansen piskade bakom henne, likt en irriterad katt.
Dock hade Tramptass upprepat sin fråga så hon behövde inte yttra sig. Hon kunde bara, likt ett fån, stå och se på.
- Jag tror inte att vi kommer förstå varandra..
Mumlade hon smått för sig själv och backade ett steg. Halsen sänktes något och ett knastrande läte av elektricitet kunde höras i några ynka sekunder innan en svag stöt i form av en liten blixt lämnade henne och riktades mot främlingen. Inget dödligt, inte heller skadligt. Men nog kändes det lite.
Flinet vart bredare och hon höjde återigen huvudet då hon inväntade dennes reaktion. Perfekt tillfälle att se dennes sanna natur. Lättretlig, aggressiv, störd, förundrad eller obrydd? Kanske skulle han bjuda in henne i en strid. Intressant skulle det i alla fall bli.. Hur annars skulle hon få fram information om vem han var?