En tik med en blå lång lugg kommer gående mot vattenfallet. Hennes skära tunga hänger utanför munnen och hon flämtar av ansträngning. Hon rör sig snabbt längst med stigen och hon hörde bäckens porlande vatten i närheten. Hon slickade sig snabbt om nosen och harklade sig, halsen var snustorr och skrek bara efter vatten.

Det kändes som en evighet, trots att det kanske tog mindre än fem minuter att komma fram till bäcken, men till slut kom hon fram. Hon går ner mot vattnet och känner den mjka våta mossan under sina tassar. Hon fortsätter att gå ut tills tassarna täcks av vatten och då stannar hon och böjer ner sitt huvud och dricker vatten med långa djupa klunkar, en suck av njutning kommer från hennes läppar när vattnet svalkar hennes snustorra hals.

Hon dricker länge och väl tills törsten har gett med sig, hon höjer lite med huvudet och slickar sig om nosen med sin skära tunga, Sedan låter hon bakbenen och frambenen sjunka ihop och hon lägger sig ner i det svala sköna vattnet. Hon sluter ögonen och ligger helt stilla och bara njuter.

Hon hör och ser inte om det skulle dyka upp någon nu, hon är helt i sin egna värld.

(Paxat till Tocho)

De lätta brisen drog med sig den främmande doften och den stora svarta hanen höjde huvudet och klippte till med öronen. Han började sedan snabbt röra sig mellan träden mot doften och inom loppet av några minuter var han framme vid skogskanten. Hans isande blå ögon svepte snabbt över omgivningen och föl på den vita tiken som låg i vattnet. Han spetsade öronen och betraktade henne en stund innan han rörde sig framåt igen och stannade bakom henne. En vag mullrande morrning steg i hans strupe då denna vargen avr okänd me befann sig inom revirets gränser. "Vem är du främling och vad gör du här?"

Hon rycker till när hon hörde ett lågt morrande bakom sig, hon reser sig snabbt upp och hon får syn på en svart hane med tofsprydda öron och isblåa ögon. Hon ruskar lite på huvudet så den långa blåa luggen avslöjar hennes ögon, bärnstensbruna och även ett ärr under det högra ögat och ett långt fult ärr på vänstra bogsidan som löpte ner till vänstra frambenet, ett ärr hon hade fått i strid med en järv.

Hon böjer respektfullt på huvudet, - förlåt sir, men jag var väldigt törstig så jag tänkte bara ta en paus innan jag fortsätter att leta vidare...

Han såg henne reagera på en gång och öronen klippte till innan han spetsade dom mot tiken och betraktade henne med en kylig blick. " Leta vidare efter avd om man får fråga?" Han slappnade av något då tiken inte verkade hotfull än så länge.

Hon går upp från vattnet och ruskar på kroppen så vattnet stänks omkring henne, sedan möter hon hans blick. - Jag letar efter Cierzos ledare. Hon sveper lite med svansen och klipper med öronen. - jag har nämligen sökt till flocken. Hon ser sig omkring i den stora gröna skogen, hon hade varit flocklös så länge och hon hade sökt till andra flockar, men ingen hade svarat och så hade hon hört talas om Cierzo, att det skulle vara en bra flock. - Vet du vart ledaren befinner sig?

Tocho betraktade tiken och lade huvudet lite på sned och ett vagt vagt roat leende spelade på hans läppar. "Varför har du sökt dig till Cierzo då?" Han hade inte väntat sig att någon skulle komma och söka sig till flocken så snart. Han betraktade tiken rätt ingående och lade märke till ärren och de bärnstensfärgade ögonen.

Hon blåser undan luggen och hennes ögon börjar svagt att lysa, - jag har varit flocklös väldigt länge nu, har vandrat omkring och sökt efter min familj. Hon suckar tyst för sig själv. - jag har tröttnat på att vara ensam, och jag fick höra att Cierzo är en bra flock, där alla håller ihop och respekterar varandra. Hon klipper lite med öronen igen. Hon visste inte vad hon skälla säga mer, skulle hon nämna sina krafter. - Dessutom tror jag att jag skulle vara en tillgång till Cierzo, med mina krafter. Visserligen kunde hon ju inte styra synerna utan de bara kom men de kunde ju vara bra på ett sätt om det vankades fara.

Han lade huvudet lite på sned innan han satte sig ner och lade svansen om tassarna. "Du kanske inte har hört att Cierzo har fått en ny ledare och att flcokens medlemmar håller på att finna sina platser i flocken igen... Ny ledare nya lagar" Han klippte till med öronen då hon talade om att hon kunde vara en tillgång för flocken. "På vilket sätt kan dina krafter vara en tillgång för flocken?" Han blev nyfiken då hon sade detta.

Hon klipper lite med öronen, - det är alltid bra att läara sig nya regler och lagar. hon ler försiktigt mot honom. - Jo jag hörde att det var en ny ledare. Hon rycker lite på axlarna och sveper med svansen. - Min starkaste kraft är att jag får syner, jag kan se in i framtiden, men jag kontrollerar dem itne utan de dyker upp när det är något som skall hända, det kan vara en fara eller något helt annat. Hon riktar blicken mot vattnet och följer dess rörelser med blicken, - Min adnra är att jag kan hela, jag kan hela sår och ta hand om benbrott, men jag kan inte hela om det är jättestora sår eller skador.

(Hon har en psykisk attack som ingår i hennes synska krafter men den är i vilande läge, den väcks itne förrän hon når 50 poäng, det står om den kraften på hennes pres(A) )

Tocho betraktar tiken och lyssnar intressant då hon talar om sin kraft och de fångar verkligen hans intresse. "Så avd är erat namn?" Han tänkte inte riktigt ännu avslöja vem han är utan vill veta mer om henne först. Kanske testa hennes krafter lite. Tankarna dyker upp och han lägger huvudet på sned. "Vet du avd den nya ledaren heter?"

Hon ler vänligt mot honom - jag heter Isidar Mithrim , men jag kallas för Mitri kort och gott. Hon ser på honom och hennes ögon börjar svagt att lysa, nästan som små gyllene flammor, - ja det vet jag, Hon ruskar på huvudet och slickar sig om nosen. Hon sveper med svansen - Tocho säger hon sedan snabbt.

Tocho nickade och såg lugnt på henne. "Trevligt att träffas Mitri... Du kan kalla mig för Vend" Han tog de hans syster kallade honom för så länge sedan för ännu ville han inte avslöja vem han var. Han ville veta mer om denna tiken först innan han avslöjade det. Han såg sig omkring innan han åter såg på henne. "Så vad tycker du om reviret då?"

Hon nickar med huvudet. - trevligt att träffa dig med Vend. Hon ser sig omkring och ler mot honom igen. - Det är väldigt ... grönt. hennes ögon glittrar till av retsamhet. . - där jag kommer ifrån var det inte så här mycket skog, utan det var bara på vissa ställen det var skog. . Hon vädrar i luften och klipper med öronen. - jag gillar att vara här, skogen har en lugnade inverkan på mig, och man känner sig välkommen här. men van får ju ändå vara på sin vakt, det visste hon mycket väll, även skogarna hade ju sina rovdjur också.

Han såg på henne och ncikade då hon talade om skogen. Ja skogen var väldigt fin och han trivdes i de. "Det är en vacker plats och perfekt revir för en flock vargar..." Han reste sig upp. "Ska jag visa dig runt?"

Hon ser emot honom igen och hon nickar så hennes långa lugg faller ner mjukt över hennes ögon. - Ja det vore hemskt snällt om du kunde göra det. Hon sveper med svansen och går fram till honom och väntar sedan på att han skall börja visa runt i skogen.

Han nickade och började gå längst med bäcken. Han funderade hur han skulle kunna testa hennes helande kraft utan att göra de uppenbar att han testade henne. Han såg sig omkring innan han såg bak på tiken med de isande blå ögonen. Blicken föll på en stor stock som låg över stigen och hopapde han över den skulle hon inte se honom på andra sidan förrän hon hoppat över. Han klippte till med öronen och hade bestämt sig för avd han skulle göra.

Hon följer honom med blicken och klipper lite med öronen, hon är nyfiken på hur stort Cierzos revir är, och hon kanske skulle få träffa de andra i flocken också. Fast man visste ju aldrig.Hon börjar gå efter honom och sveper med den långa vita svansen. Hon kastar en blick på vattnet i bäcken och granskar sin spegelbild snabbt, men riktar sedan blicken framåt igen och ser hur Vend hoppar över en stock och försvinner bakom dem.

Då han landade på andra sidan stocken så såg han till att ett stort jack öppnades på hans ena framben med hjälp av sin benkraft och han såg till att de inte läkte ihop utan han ville testa tiken. Han gläfste till och hoppade undan på tre ben med ena frambenet blödande,

Hon hörde honom gläfsa till och hon hoppar vigt över trädstammen. Hon klipper lite med öronen och får syn på Vend som går på tre ben och blöder från ena frambenet. Hon spärrar upp sina ögon och går fram till honom. - Sätt dig ner så får jag se hur stort såret är. hennes blick är allvarlig.

Han såg henne komma fram så han satte sig ner men han höll de 'skadade' frambenet höjt. "Okej" Han betraktade allt hon gjorde noga för att se hur hon agerade och vad hon skulle göra.

Hon betraktade hans skada och rynkar en aning på nosen. " det här skulle bli tufft." tänker hon för sig själv. Hon möter hans blick och ler vänligt. - jag kommer att använda en helande energi, dvs att jag använder din kropps energi för att den skall kunna läka skadan snabbare.
Kanske lite dåligt förklaring men det var bättre att visa än att prata. Hon tar några djupa andetag och lägger sin ena tass mot hans skada och koncentrerar sig på bara skadan, hon samlar ihop den energin han har och riktar sedan energin mot skadan. Det börjar glöda svagt runt skadan, och hon koncentrerar sig mer. Till slut så släpper hon taget och andas tungt, hon känner sig trött och svag i kroppen. Det tog på hennes krafter att använda en annans energi för att kunna få dess kropp att läkas snabbare.

Han betraktade henne hela tiden och kände hur de blev varmt runt skadan och sedan hur en kyla lade sig över den och tillslut då hon tog bort tassen var huden under som vanligt igen och inte ett spår av skadan syntes. Han lade huvudet på sed och log vagt då det var första gången han träffade någon med en kraft som liknande hans och som användes på ungefär samma sätt. Han kände a energiförlusten lite men detta var inget han var ovan då han alltid fick hela sår som uppstod då han använde sin benkraft. "Så Mitri skulle du vilja vara en del av Cierzo?"

Hon klippte med öronen och betraktade honom sina gyllenbruna ögon. Hon sveper med svansen och sitter lugnt kvar, hon behövde tid att hämta tillbaka energi igen, men hon var glad att hans skada blev läkt som det skulle. - Ja jag vill gärna bli en del av Cierzo. Hon ler glatt och viftar vagt på svanstippen.

Han såg på henne och nickade. "Då får jag hälsa dig välkommen till flocken Mitri. Jag tror att jag har den rätta rangen för dig också" Han log lite vagt och klippte smått med öronen. Undrade om hon skulle reagera på att han lovade henne en plats i flocken då han inte sagt vem han var.

Hon ler vänligt mot honom och möter hans blick. - Tack så mycket. Hon sveper med svansen och klipper lite med de vita öronen. hennes energi började skata att återvända och hon slickar sig om nosen och ser sig omkring. När han säger att han vet vilken rang som skulle passa henne perfekt så riktar hon sin blick tillbaka mot honom och det sytnes förvåning i dem. - Åhh jaså? vad skulle det vara för rang och hur vet du det?