Lugnet hade lagt sig över Kawzatriskogens dunkla vrår under rådande nattetid. Aporna hade slutat tjattra, och satt nu två och två eller tre och tre på sina slingrande grenar med ögonen slutna och sinnena i drömmarnas värld. Papegojorna hade slagit vingarnas sista slag för dagen, och kurade nu ihop sig i sina respektive bon. Insekterna hade gått i vila, och det enda som hördes genom tystnaden av syrsornas spelande inför månens sken. I mörkgrönt dunkel vilade skogen då blommorna slutit sina blad, vilade upp sig efter sitt dagsverke.
I ett av regnskogens två revir hade tystnaden sedan länge funnit sig, och och i en av lyorna låg Ronia och snusade sött med Blacks lår (då han för en gångs skull inte var ute på patrull) som huvudkudde och hans kraftiga bakben som säng. Det ryckte då och då i hennes tassar medan ögonen rörde sig under ögonlocken. Hon drömde, som valpar ofta gör, om allt som föll hennes hjärna in - som för tillfället var att hon jagade en vit kanin. Bredvid henne, fast på lyans lövklädda golv, låg Kasai med den identiskt röda luggen på ända. Det var en natt som alla andra, bara en i mängden av de nätter honvalpen skulle sova sig igenom - och intet ont anande, drömde hon vidare. 
Ett grönt ljus sprakade till utanför lyan. Ronia spratt till, gnydde över sin störda sömn men slog sedan upp de jadegröna ögonen. Hon smackade trött med läpparna och gäspade stort, innan hon plötsligt piggnade till då det gröna ljuset som väckt henne återigen skymtade där ute. Valpens huvud höjdes, och tyst kanade hon ner från faderns ben då hon med lågmälda kliv trippade ut mot ingången. Hon höjde blicken mot himlen, och häpnade - hennes ögon tycktes spela henne ett spratt. Mellan slöjorna av midnattsmörk svärta och gnistrande stjärnor, spelade dansande gröna sken i nästan samma nyans som hennes ögon. Munnen öppnades på vid gavel då valpen tog in fenomenet. Blicken flackade in mot lyan då hon backade ett steg, innan de återigen fäste sig på den dansande himlen. Vad hände med himlen?
Snabbt pilade Ronia in i lyan och fram till faderns ansikte. Hon satte framtassarna mot hans hals och knuffade otåligt på honom. "Pappa!" Hon bet honom i örat. "Pappa! Himlen är grön! Himlen är grön!"


[Tog mig friheten att skriva ett roll, heh. Skriv om ni vill, annars ser jag detta som avslutat på en gång. Ville bara få in eventet i hennes tidslinje :)]