Kvällen hade anlänt, stjärnorna på himlen lyste allt klarare och det hade redan börjat mörkna. De flesta djuren hade dragit sig tillbaka för att få en natt sömn, medan det finns de djur som nu vaknar till liv när natten anländer, och så finns det djur som fortfarande är vakna på jakt efter föda eller skydd.

En valp kommer gående på den mörka skogsstigen, man kunde inte missa honom då hans päls är kritvit, Han har en lång mörkblå man och lugg och hans ögon är guldbruna. Han ser sig omkring i det mörka landskapet och klipper lite med öronen, allting såg så annorlunda ut i mörkret, som det fanns hemligheter i mörkret men ändå inte. han sveper lite med svansen och gäspar en smula, han är tillbaka hem till reviret, i den trygga lyan, men han hade inte anat att det skulle bli mörkt så fort, så gick han med snabba steg så fort han kunde tillbaka, man kunde ju aldrig veta vad som lurades i natten.

Han gick fortfarande med raska steg, han kände en kall kåre gick med hans ryggrad, det kändes som någon tittade på honom, men det kunde ju lika gärna vara ett djur som står och tittar på honom. Han rycker till när det prasslar till uppe bland träden men han intalade sig själv att det bara är någon fågel som flög iväg.

han kastar några blickar omkring sig och stannar sedan ppå skogsstigen. Han sveper lite med svansen och klipper lite med öronen. Nej, något kändes fel. Han är inte säker men hans instinkt sa att det är något som inte stämmer här, elelr så är det mörkret som håller på att spela honom ett spratt. han önskade att månen skulle komma fram så det kom lite ljus omkring här.

Han stannar upp när han hör ett mjukt hej framför sig och han riktar sin gyllenbruna blick framåt, det enda han kunde se i mörkret var vita ögonpar och så vita markeringar på mage, och ansikte och öron. Han visste inte hur främlingen framför honom kunde ha kommit dit så snabbt utan att han har märkt det. han sveper lite med svansen men det klart han kunde ju inte se resten a hennes kropp så smälte in med mörkret.

Han log ett försiktigt snett leende, han visste inte om främlingen ville, om hon ville honom gott eller ont. - Hej själv främling säger han med sin valpiga röst. Han klipper lite med öronen och hans långa mörkblåa lugg faller ner mjukt över hans ögon. - Vad är ditt namn främling?

Han sätter sig ner men håller sig på ett respektfullt behörigt avstånd från henne. den gyllenbruna blicken försöker fokusera på hur hon ser ut men eftersom som sagt hennes kropp smälter in i mörkret så gav han upp. Han sträcker på sig även om han är mindre än henne så skulle han visa att han inte var rädd för henne - Jag är på väg hem, jag har hmm varit för mig själv säger han något undvikande. Vad han gjorde behövde ingen utomstående få veta.

Han drog på munnen när hon säger sitt namn, Björk? heter hon likadant som ett träd? fast han ville inte starta ett gräl med henne ås han säger inget, men han tyckte det är lustigt men även fint på sitt sätt. - Det är fint namn du har Björk säger han med en vänlig och sanningsenligt röst. Han böjer på huvudet en snabb bugning innan hans blick möter hennes - Min namn är Akihiro.

Han sneglar mot henne, nyfiken på varför hon undrade varför han ville vara för sig själv. han klipper lite med öronen och möter hennes blick - jag behövde tid att tänka på vissa saker svarar han på hennes fråga. Vad det är han tänkte på behövde ingen annan veta, men än var han för ung för att eventuellt fullfölja sina planer. Men när han blev äldre så skulle han genomföra dem om inget annat hände.

Han ler lite mot henne och svarade med en neytral men vänlig röst - mitt hem är Trinity, våran flock bor här i ötamon. Och en förvåning syns på den unga hanvalpen när hon frågar om han kunde visa henne vart hans flock höll till. Han är misstänksam, men han hade ju ingen aning, hon kanske ville prata med mor eller far om att bli medlem i flocken. - vill du träffa mina föräldrar för att bli medlem i flocken säger han med en valps nyfikenhet.

han ser på henne med sina gyllene ögon och rycker lite på axlarna. - Ibland är det bra att tänka först innan man handlar. han log lite och klipper lite med öronen. - att göra något vårdslöst innan att tänka efter kan få stora konsekvenser. han slickar sig om nosen och ler snett igen - brukar inte du tänke efter innan du genomför en handling Björk? En retsamt glimt syns i hans ögon. - eller du kanske är en sån handla först.. fråga sen typen?

han sveper med svansen och reser sig upp och börjar gå åt det håll flocken håller till. han kastar en blick mot henne och ler snett. - Kom, den här vägen..

han undrade dock vad hans föräldrar skulle säga, kanske skulle bli arga för att han lät en okänd främmande varg gå in i deras revir, men även glada för att han hade hittat en blivande ny medlem..?

"Indeed." Svarade Björk åt valpens påstående. "It's foolish to not think before you do." Den svarta tungan drogs över den lika svarta pälsen runt hennes mun. "However, if you wait too long, if you think too long it may be too late..." 


Hon såg hur hanen reste sig upp och började gå. "Kom den här vägen." Hon kollade känslokallt på hans leende utan att förstå innebörden. Leendet lämnade henne något förvirrad men det var hon van vid, i alla fall i sådana tillfällen.

Men precis när hon börjat gå kände hon en kall vind. Snabbt vände hon sig om och kollade in i den mörka skogen. Det var som om skogen hade kallat på henne och förutom att hon kände sig något obekväm av det var hon också glad. Trots att hon var ute efter information visste hon att hon behövde ge sig iväg innan det blev för kallt för henne. Vintern var snart här, och likaså döden. Här ville hon inte stanna. 

Utan förvarning vände hon sig om och travade åt andra hållet, bort från valpen, för att fortsätta sin vandring söderut mot liv och värme.

(Vi skrev ju detta rollspel när det var vinter och därför så behåller jag vinter temat c:. Ursäkta om du blev förvirrad men Björk hatar kyla :c)

Han sneglar mot henne, klipper smått med de vita öronen. Kanske kanske inte. Men även tanken kan vara lika snabb som utförandet. Sedan riktar han blicken framåt igen och log lite för sig själv och skulle precis gå vidare, när en kall vind kommer farandes och han ryste till och suckar tungt.

Han varken gillade eller ogillade vintern, då den hade både för och nackdelar, men när en plötsligt kall vind kommer farandes bara sådär får honom ibland att länga efter värmen. Han Vänder blicken bakåt mot Björk för att se om hon är med, men med en snopen min ser han hur hon vänder om och springer åt motsatta håll, bort från honom.

Han står där en kort stund innan han skakar på huvudet "Vad tog det åt henne?" tänker han för sig själv, men hon kanske hade bråttom iväg eller om hon ville bort från kylan, vad vet han?
Med blicken återigen riktad framåt så börjar han gå mot reviret.

(Avslutat)