Det var bestämt. Hon kunde inte stanna här nu. Hennes liv här skulle inte kunna bli lyckligt. Hon var en främling här och hur mycket mor än hade velat att hon skulle växa upp här, få god uppfostran så kände hon. Något var fel. Wami såg misstänksamt på henne. Det är inget tiken öppet visar men Azriella känner av det lika tydligt som om ledartiken skulle skrika det rakt ut. Azriella slängde med den svarta luggen för att få bort den ur ansiktet. Hennes skiftande blick såg över området och hon började gå efter den doften som skulle leda henne till hennes enda vän här. Den enda som hon kunde lita på. Akihiro

En snövit valp med en lång mörkblå man och lugg sitter vid sjön, där han simmade med Ella och han mindes hennes skratt och hur det lekte med varandra. han hade sett misstänksamheten hans mor hade sett på Ella, men varför? Ella skulle ju inte göra någon illa, hon är snäll, rolig och söt. Han drog på munnen och tänkte att hon en dag skulle bli mycket vacker. han ruskar lite på huvudet så den långa luggen dansar och faller ner mjukt över hans gyllenbruna ögon. 

En välbekant doft fångas in av hans nos och han ler stort när han känner hennes doft. - Hej Ella säger han med sin milda vänliga men valpiga röst. han flyttar på dig så han nu sitter med ryggen mot sjön.

Azriella får syn på Akihiro och genast blir hennes blick varmare.  Han satt bredvid sjön de hade badat i under sommaren och ett litet leende kommer upp på hennes ansikte. Hon kommer närmare och en kylig nordvind får tag i den svarta manen, blåser den behagligt ur ögonen på den lilla honan. Hon kommer närmare och Akihiro's känslor sköljer välbekant över henne. Glädje, välkomnande, värme. Azriella sätter sig bredvid honom och de skiftande ögonen byter färg till mjukt rosa. 


"Hej Akihiro.."
Azriella röst är tyst, tankfull. Hon har sedan mors död blivit lugnare, mer tankfull, mindre levande kanske?

han ler varmt när han får syn på hennes svartvita gestalt närma sig och han följer henne med blicken och när hon sätter sig bredvid honom så ger han henne mjuk slick på kind och puffar vänligt på hennes hals med nosen. Men han la märke till redan när hon kom att hon var inte sig själv, hon var lugnare, hon verkade också tankfull som hon gick och tänkte på något, nästan frånvarande. hans gyllenbruna blick ser oroligt på henne - hur är det med dig Ella? även hans röst är orolig och han ville, nej snarare tyckte inte om att se henne ledsen. Något har hänt och han ville vara där för henne. han lyfter ena framtassen och lägger den på hennes rygg.

Azriella ler lite generat innan hon ger honom ett mjukt puff med nosen. Han förstod att något var fel på henne, Azriella förvånades över hur snabbt han kunde utan minsta antydan till empatikraften kunnat läsa av hennes egna sinnesstämning, 'oroa dig inte Akihiro. Jag kommer berätta allt. Ge mig lite tid..' Hon ger honom ett litet leende men sedan blir hennes blick allvarlig. "Det går inte att förklara med ord.." sa hon och hennes ansikte får ett bistert min innan hon hon vänder bort blicken. "Du vet..Tehhi? Min mor?" Hon biter ihop men sedan slappnar av och fortsätter. "Hon kommer inte tillbaka till flocken. Hon kommer inte tillbaka alls..Hon är död och finns inte mer." Allt detta säger Azriella med vardaglig ton som om det inte berör henne alls.

han blir helt mållös, Tehhi? död? hur då? han kunde inte begripa det? och hur skulle det gå med Azriella? hans blick försöker möta hennes men hon har vikit undan med blicken och trots att hon låter oberörd på rösten så var hon ledsen, vem skulle inte det? han flyttar sig närmare och tryckerhenne mot sig i en tröstande kram. - jag beklagar Ella, döden är fruktansvärd. han skulle bli ledsen om någon som stod honom närmast dog, eller mor far, syskonen, ja han skulle sakna till och med sin storebror Akira om han dog. han stryker sin ena kind mot hennes lugg - din mor finns alltid med dig i ditt hjärta och hon vakar över dig där hon är nu. han ser mot sjön och klipper med öronen - jag finns alltid här för dig om du behöver någon att prata med! 
en stark beskyddar instinkt väcks inom honom, trots att han är så ung än så ville han skydda henne mot allt ont. han ville inte se henne olycklig.

Azriella ser mot Akihiro och värmen som kommer från hans kropp ger henne minst lika mycket som hans känslor. Känslor kan aldrig vara falska.
Hon blundar och trycker sin panna mot honom. Sådär sitter hon några sekunder, försöker tämja den stormen av känslor som brusar upp inom henne.
"Jag kommer ge mig av..Jag måste ta reda på vem min far är. Kanske där kan jag få stanna."
halvviskar hon innan hon får kontrollen över rösten.
"Jag tänkte fråga..om du vill följa med mig?" Hon höjer blicken för att möta hans ögon.

han känner hennes värme mot sin kropp och han nafsar henne vänligt i hennes svarta lugg. han hörde hennes andetag och han spetsar öronen när hon pratar om att lämna flocken och leta efter sin far. han ville inte att hon skulle lämna flocken, men han tvingade inte att stanna kvar och han var säker att hon skulle återvända en dag. - du är alltid välkommen till Ötamon oavsett vart du är. han undrade om hon skulle få svar på sina svar om hon skulle bli glad över att få dem? han ser på sjön igen och får en fundersam glimt i sina ögon och mumlar - Att finna svar på det man vill veta kan ta långt tid, ibland är inte ens svaren det man har förväntat sig eller vill vet. 
han vet inte varför det kom ut ur hans mun. han hörde henne halvt viskandes om han ville hålla henne sällskap. än är han ju för ung att lämna området, eller ja han kunde ju gå områdena kring Ötamon men han kunde inte svika Ella, men han skulle följa med henne tills hon fann vem hennes far är. han möter hennes blick och ler snett - jag följer med dig att finna vem din far är Ella.

Azriella hör hans ord och tänker på Trinity. Den flocken mor hade valt ut åt henne, visst var det en bra flock men det har aldrig varit ett hem. Hon såg inte som en flockmedlem. Kanske var det hennes eget fel, kanske Wami's känslor mot henne. Hon såg Wami alltid som något falskt. Visade sig snäll och vänlig men höll alltid en vakande blick över Azriella. Azriella har ännu inte visat andra sina krafter, bara snabbheten. "Då ger vi oss av.." säger hon allvarligt när han går med på att följa med henne. Hon reser sig upp. Redo att springa, ta sig härifrån. Det är bäst att göra det direkt, annars finns det risk för ånger. Både hennes eget och Akihiros. Och hon vill inte förlora honom.

[avsluta?]

han kunde höra hennes tankar om allt möjligt, hur hans mor är misstänksam mot henne, varför visste han inte men han ville inte fråga modern heller, han respekterade sina föräldrar och i sinom tid skulle de väll berätta. han respekterade alla i flocken sina syskon och även Azriella. han reser sig upp och buffar lätt på henne och börja sakta att gå.

[AVSLUTAT]