Den vita hanvalpen med de glödande blodröda ögonen har hittat en stor sten som han placerat sig själv på. Han har tagit plats på dess topp och lagt sig till rätta. Där ligger han nu och ser ut över skogen. I alla fall den del som sprider ut sig runt omkring honom. Han har full koll åt alla håll. Öronen vippar lätt fram och tillbaka på huvudet och det rycker mjukt i nosen när han fångar upp alla dofter runt omkring. Men det är inte dessa sinnen som hjälper honom att hålla koll på sin omgivning. Det är energierna som vackert dansar omkring honom och berättar för honom allt han behöver veta. Han behöver inte hålla ögonen öppna. Valpen lägger ner huvudet över tassarna och sluter ögonen.

Kanske slumrade han till men en kittlande känsla väcker honom och han slår åter upp ögonen. Någon befinner sig i närheten. Någon han känner väl men som ändå känns som en främling. För inte har Akira direkt brytt sig om att lära känna sina syskon. Förutom Aosora. Brodern är den han brytt sig minst om att bekanta sig med. Kanske är det dumt av honom? De är ju bröder. De borde kunna stötta varandra i ryggen. Borde det inte vara så? De borde vara bästa vänner och rivaler.

[PAX TILL AKIHIRO]

Den vita valpen går omkring i den stora skogen, snön hade börjat försvinna men här och där låg det fortfarande stora snödrivor och på marken där snön hade legat och som hade försvunnit hade det nu blivit slask och och lerigt.Han ruskade smått på huvudet så den långa blåa manen och luggen flyger, hans guldbruna ögon ser sig omkring i det gråa landskapet och en suck lämnar hans strupe, han ville ha vår, värmen, han ville se skogen i sin fulla grönska, han är så trött på snön nu.

han gäspar och hans blick är uttråkad, hans syskon gav sig själva iväg på äventyr så varför kunde inte han? han visste att föräldrarna skulle skälla på dem, men så länge de hör nära reviret så skulle det inte ske någon skada eller hur? Han stannar upp när han plötsligt får in lukten av en av sina syskon, hans bror Akira. Han ler lite för sig själv, de hade inte umgåtts förut, varför kunde han itne säga men det kändes som Akira och Ausora drog sig undan från dem andra. Han styr stegen mot Akiras doft och får snart syn på brodern uppe på en sten. - Ligger du och väntar på bättre tider käre bror? säger han med en mild men retsamt röst.

Han ligger stilla och studerar energierna runt omkring sig och inväntar att brodern ska komma närmare. Och det gör han. Akira kan känna broderns energier närma sig. Det tar lite tid eftersom brodern förmodligen bara följer doftspår. Det är mycket smidigare att följa energier.

Men snart får han syn på den vita brodern. Akira höjer huvudet men ligger kvar på stenen. Han studerar broderns rörelser och öronen klipper till på huvudet när brodern talar. Ett kort flin pryder läpparna för en stund.
"Inte då, broder. Jag väntade på dig". Svarar han lugnt och sveper till med den långa svansen bakom sig.

Han ser en smula förvånat på sin äldre bror, han trodde itne att Akira ville ha något med honom att göra. Han sveper lite med svansen och klipper lite med öronen - på mig? jag trodde att du inte ville ha med mig att göra Akira. Hans röst är neutral men ändå en aning misstänksam, han undrande om brodern hade något i kikaren. Han ser omkring i landskapet och hans blick blir återligen uttråkad och hans gäspar en aning. - så vad är det du vill mig käre bror? Han ler en aning mot honom och hoppar sedan upp på stenen bredvid honom. - eller frågan är, vad har du kikaren Akira. hans blick är fortfarande misstänksam.

Han ligger lugnt kvar och studerar sin bror. Lyssnar på hans ord och reflekterar över dem. Det är väl inte konstigt om Akihiro tycker det är underligt att Akira skulle ligga här och vänta på honom nu. Öronen klipper till på huvudet och Akira reser sig när Akihiro hoppar upp på stenen. Så stor är inte stenen men det finns ändå plats för dem båda på den flata toppen.
"Vi är bröder. Vi borde ha en bra relation till varandra. Tycker du inte?" Frågar han lugnt. Den glödande blodröda blicken möter broderns varma gyllenbruna. Ett flin sprider sig på Akira's läppar.
"Vi borde hålla varann om ryggen". Säger han och nafsar efter Akihiro's öra. Sedan hoppar Akira ner från stenen och piskar busigt med den långa svansen.
"Kom igen, Aki. Var inte tråkig". Flinar han.

Hans guldbruna blick möter broderns blodröda och han är häpen men samtidigt glad inombords men det visar han inte. - visst storebror det borde vi ha, eller är det nu skall skratta åt mig? ett flin sprider sig på hans läppar och nafsar efter Akiras ena öra och ser efter brodern när han hopapr ner från stenen men tar sats och hopapr ner strax efter honom. - jag håller dig alltid om ryggen Akira, vad som än händer, tror du at tjag skulle svika min storebror bara sådär?

hans blick granskar Akira och sedan tar en sats och nafsar efter akiras hals, han morrar busigt och skrattar busigt . - kom igen storebror, jag trodde du var den starkaste och snabbaste bland oss, elelr ahr du tappat energin käre bror?

han backar några steg och morrar busigt. han väntar på sin brors reaktion.

Han flinar. Akira är förstfödde sonen. Och bara det är han väldigt stolt över. Det betyder att allt föräldrarna har är hans rätt att ärva. Och han gillar att se ner på syskonen. Speciellt Aiko och Asami. Aosora är annorlunda. Och han skulle göra allt för henne. Akihiro är annorlunda han med för att de är bröder. De är bröder.
"Det glädjer mig att höra". Svarar han. Det tyder på att brodern är lojal. Men kan han lita på det?

Han ser bak mot Akihiro när även han hoppar ner från stenen och kommer fram och nafsar Akira på halsen. Akira nafsar tillbaka. Han kan leka den här leken om han kan få Akihiro på sin sida. Han flinar busigt.
"Energin är alltid på min sida". Skrattar han och kastar sig mot Akihiro. Frambenen skjuts fram för att få grepp om brodern och käften är öppen. Men Akira använder inte sina gifter på syskonen. Inte än. Först behöver han vinna deras tillit innan han kan hugga dem i ryggen. Ännu är det oskyldigt. Och han behöver Akihiro.

Han möter sin brors blodröda blick med sin guldbruna och ler busigt, det är bröder, de skall backa upp varandra, han sveper lätt med svansen och morrar busigt igen. Han tar sats när han ser sin bror kasta sig emot honom, han hoppar emot Akira och han känner hur hans bringa stöter ihop med akiras bringa. han nafsar efter broderns hals och morrar igen busig. Men kunde han lita på sin bror? tänk om han helt pltösligt en dag hugger honom i ryggen? nej han fick inte tänka så, även omd e skulle gå skilda vägar som vuxna eller oavsett vad framtiden eller vilken väg de valde så skulle de alltid vara bröder. han skrattar retsamt och hoppar sedan undan från Akira och flinar - borde du inte vara snabbare med energikraften? eller har energin tagit slut? han flinar retsamt mot den äldre brodern.

( sorry att det har tagit lång tid att svara men jobbar mycket och går upp tidigt så har inte ork på kvällarna att svara, kan abra svara när ajg e ledig och helgerna ^^)

Han flinar bara åt broderns ord och morrar busigt och nafsar där han kommer åt. När deras bringor slår ihop slår Akira tassarna om Akihiro och håller honom fast medan han nafsar honom på halsen och i ansiktet och öronen. Men han håller tillbaka. Tänker inte åsamka brodern några skador. Inte nu. Han släpper taget och fnyser när han tar några steg åt sidan. Skapar lite rymd mellan dem. Han fuktar nosen med tungan och håller hela tiden den glödande blodröda blicken fäst på brodern.
"Jag har bara börjat, kära bror". Flinar han innan han piskar till med svansen och kastar sig mot Akihiro igen.

[Lugnt. ^_^ Jag jobbar själv rätt mycket. :3]

Han flinar bara och nafsar hårt på Akiras öra och morrar busigt. han hoppar snabbt undan och ser sedan lurigt på honom, svansen sveper fram och tillbaka och den långa blåa luggen och manen faller mjukt ner över ögonen respektive halsen. Han hade nog allt märkt och sett, att hans äldre bror hade fått upp ögonen för den svarta ungtiken Cerri, de båda verkade väldigt nära varandra, men inte konstigt, hon börjar redan bli vacker i så ung ålder.Kanske hade far och mor och resten av flocken lagt märke till det med, vad skulle de säga om det? Tänk om det skapade avundsjuka och osämja i flocken? nej de är fortfarande unga och de växer ju upp tillsammans.

Han rycker till när han hör sin bror tala igen och han riktar sin guldbruna blick mot brodern och han flinar retsamt mot honom. - så vart har du Cerri någonstans? jag har nog allt sett att ni verkar väldigt nära varandra.

Akira stannar upp och ser på sin bror. Akira har inte gjort det till någon hemlighet att han gillar att ha Wen nära. Men han har heller inte visat det direkt öppet. Men han älskar hennes energier. De är så vackra. Han har inte tänkt så mycket på hennes yttre. Men hon ser väl rätt bra ut.

Han flinar mot sin bror. Tar några steg mot honom och sveper till med den långa svansen.
"Hurså? Avundsjuk?" Säger han retligt och kanske även lätt provocerande. Vad har Aki i tanken? Vad är hans motiv?

Han sveper lite med svansen och flinar en aning retsamt mot honom. - vaa? säg inte att du har lagt märke hur hon ser ut? du måste nog kolla upp synen käre bror. Han knycker med huvudet så den långa luggen dansar och hans er på brodern, anande han lite tendens till svartsjuka och misstänksamhet i broderns röst?

han klipper lite med svansen och flinar. - hon är vacker så andra kommer lägga märke till henne. Han lägger huvudet på sned och ser på Akira. - hhurså? är du rädd at tjag skall sno henne? Hans ögon smlarnar en aning - du vakar ju lver henne som en hök.

Han fnyser åt brodern. Aki kan vara en sådan stropp.
"Du kan ju försöka". Säger han. Men försöker Aki ta Wen ifrån Akira. Försöka ta ifrån honom den där vackra energin. Då kommer Aki att grovt få ångra det. Men Wen tillhör Akira. Fungerar hans plan som han tänkt så är hon hans.

Skulle Akira ångra om han skulle döda Aki... Förmodligen inte. Aki skulle ju förtjäna det. Svansen piskar fram och tillbaka bakom honom när han ser på sin blåluggade bror. Förmodligen kommer han inte ha sin bror på sin sida i framtiden. Inte för att Akira kommer sörja. Aki gör vad han vill. Så länge han håller tassarna borta från Wen.

Han höjer på ögonbryt och ser misstänksamt på honom - vad har du planerat egentligen Kei? han tar ett steg mot brodern men han visar att han har respekt för sin äldre bror. men Akira planerade något dumt och tänkte utnyttja cerri så kunde inte han stå och se på, dessutom så skulle deras föräldrar och flocken börja undra. Nej, föräldrarna hade nog redan börjat undra vad han Akira höll på med och varför han vakade över Cerri som en hök. - Folk kan ju börja undra vad du sysslar med Akira. Hans sveper med svansen och sätter sig ner. - om du tänker utnyttja henne så kommer far och mor få reda på det, det vet du Akira. Det kommer inte att accepteras.

Hans bror må vara speciell men han inte skulle han vara så kall att han utnyttjade andra? Innerst inne är nog Akira en riktigt mjukis men han vägrade visa den sidan. tanken får honom att le och han möter sin brors blick och ler retsamt - Har cerri fått dig att mjukna käre bror? Så du har en mjukis sida inom dig trots allt?

Han hade respekt i ögonen för sin bror och han sveper lätt med svansen. han ler snett - jag är bara nyfiken, tror du att jag skulle gå i vägen för min ende bror och hans käresta?

Aki babblar på som om han visste något. Som om han hade något särskilt förstånd som han försökte läxa i Akira. Akira står stilla och låter Aki spotta ur sig vad han har att säga. Akira rör inte en min. Han står bara stilla och möter broderns blick. Utan att vika undan. Sedan vänder han bort blicken. Han kan väl leka lite med Aki. Låta honom få tro att Akira besitter starka känslor för Wen. Låt honom tro det.

"Vad vill du höra, Aki? Att jag älskar henne?". Han möter Aki's blick igen.
"Vi är bara valpar. Visst. Wen är äldre. Men vad spelar det för roll. Du sa det själv. Hon är fin". Akira tar några steg närmare Aki.
"Jag är förstfödd. När jag tar över ledarplatsen efter mor och far så vill jag ha en stark tik vid min sida". Han tippar huvudet på sne.
"Menar du att hon inte är god nog för mig?" Akira kan leka den här leken. Han tvingade sig till och med att kalla Lihai för far. Även om han sällan gör det. Kanske kan den lilla detaljen få Aki att tro honom. Att ångra vad han sagt. Akira håller fast broderns blick. Han står rest och stolt. Dominant som den förstfödde. Dominant i sitt blod. Han skulle bli en bra ledare. Och han skulle kunna styra in flocken på en bättre väg.

Han ser på sin bror och det rycker i munnen på honom för att inte börja skratta. Men det kommer små skrattanfall ur honom och han skskar på huvudet. - jösses Akira, jag bad inte om en kärleksförklaring. hans guldbruna ögon är retsamma och han reser sig upp igen och ser på brodern - så när är bröllopet? Han sveper lite med svansen och tar några steg åt sidan och flinar. - tja eftersom du inte vågar säga något så får jag väll säga det till henne då. Han spelade bara, han tyckte det är kul att retas med syskonen, fast han är en gentleman också, men utan humor så kunde man ju lika gärna vara som en sten.
ett gott skratt förlänger livet sägs det ju och han försökte alltid att liva upp stämmningen och skojja det med sina syskon. även om Akira tog tid på sig att vekna så visste han att hans bror älskade att retas tillbaka.

Aki verkar tro hans ord. Bra. Har han brodern på sin sida så sitter Akira stadigt. Det är bra. Han flinar åt Aki och tar sats och skjuter ifrån. Slår efter brodern med mjuka tassar. Han är inte ute efter att skada... Inte den här gången. Men en brottningslek vore väl inte fel.
"Wen är min. Men det finns visst en ny tik i vår ålder. Azriella heter hon visst. Du kanske ska försöka satsa på henne". Säger han retsamt och nafsar efter broderns hals. Han lägger kraft i sina rörelser. I lek måste han ju vara försiktig. Även om han inte gillar det. Och även om han märker att även Aki besitter giftets kraft. Det glädjer faktiskt Akira. Det är bra. Men då han inte använder klor och tänder så använder han sin kroppstyngd istället. Även om Aki själv inte är lika nätt som systrarna.

Han duckar undan från honom och flianr men tar sats och slår efter Akira med mjuka tassar och morrar busigt. han skrattar till och skakar på huvudet - försöker du para ihop mig med någon som jag aldrig ahr träffat käre bror? Du har verkligen många dolda talanger du. han flinar retsamt. Han kastar sig mot brodern ivrig att brottas med honom, han nafsar efter hans hals och öra, han känner att Akira använder sin tyngd för att brotta ner honom och han tänker göra likadant.

Det är mer utmaning att leka med brodern än med systrarna då brodern är större och starkare och han kunde vara lite mer hårdhänt. Med systrarna så lekte han mer försiktigt, för han är rädd att de skal komma till skada.

Akira flinar och morrar busigt.
"Kanske det. Ni är lika irriterande båda två. Är inte det en perfekt matchning?". Han nafsar i broderns päls och slår med tassarna. Han duckar och spinner runt och tar sig runt brodern och kastar sig mot honom. Öppen käft och öppen famn för att få tag på brodern. Han erkänner att brodern är bra på att brottas. Och Akira gillar att kunna släppa loss med och inte hålla tillbaka. Även om han håller tillbaka tänder och klor. Men han måste ta i mer. Och det ger mer.

Han morrar busigt tillbaka och himlar smått med ögonen, - du är lika irriterande du med Akira. Han flinar hon hoppar emot brodern. han är mer hårdhänt och han drar hårt i Akiras öra och hoppar undan och kastar sig mot brodern hela tiden, de tränande med varandra, byggde upp deras muskler men också för framtida slagsmål med rivaler eller för att skydda familjen. Han piskar med svansen och klipper lite med öronen. - låt inte tankarna på Cerri distrahera dig Akira säger han med ett retsamt flin på läpparna.

Lika irriterande. Ha! Inte då. Deras kroppar slår hårt emot varandra och tassarna fäktar vilt. Det slits i öron och päls och allt vad de kan få tag på. Akira gläfser till när Aki drar hårt i hans öra men ger snabbt igen.
Han skjuter ifrån och skapar avstånd emellan dem.
"Jag tror minsann du är avundsjuk, käre bror". Säger han och flinar. Fuktar nosen med tungan.
"Trots allt. Jag har vunnit den vackraste tiken i flocken. Efter mor förstås". Säger han och flinar åt det sista. Visst kommer väl ändå mor alltid att vara den tik som alltid kommer ha det största avtrycket hos sina valpar.

Han morrar dovt men gläfser till när Akira ger igen och biter honom i örat. De guldbruna ögonen glittrar retsamt och han ruskar en aning på huvudet - tsk skulle jag vara avundsjuk storebror? Vad får dig att tro det? Han skjuter ifrån och jagar efter Akira. 
Han skrattar till och nafsar efter broderns hals - ja, då får du ha mycket jobb framför dig storebror! Han flinar retsamt - hon är ju vacker och det kommer säkert andra hanar som vill vinna hennes gunst

Akira flinar.
"Avundsjuka kommer i många utseenden. Men det klär dig inte, bror. Du får göra något åt det". Han skrattar till. Roat och lite rått. Han hoppar undan och skuttar sedan fram mot Aki, med utsträckta tassar för att försöka knuffa omkull brodern.
"De som försöker sno henne får med mig att göra". Säger Akira och sträcker sig, höjer huvudet och reser den långa svansen. Antar en så dominant hållning som en valp kan åstadkomma. Så piskar han till med svansen och morrar dovt. Även om det inte låter lika storslaget som han skulle önska. Usch vad han är trött på att vara en valp.
Han vänder den glödande blodröda blicken mot brodern igen.

Han skrattar bara, och hoppar emot honom för brotta ner honom på marken. ett flin spelar på hans läppar och han morrar dovt men lekfullt. - tänk om jag finner en tik som är vackrare än cerri käre bror? han leende är retsamt liksom hans röst. - vem blir avundsjuk då? Han ramlar omkull på marken när brodern knuffar honom. Han morrar igen och tar sig snabbt upp på benen igen. Han ser hur Akira intar en dominant hållning och han höjer bara på ena ögonbryt och ler retsamt - Seså Akira, svartsjuka klär dig inte alls.

han klipper lite med öronen och tar ett steg närmare brodern och morrar igen. han lyfter på huvudet och har en ståtlig hållning och möter Akiras blodröda blick med sin guldbruna. - Vad skulle Cerri säga om hon såg dig så svartsjuk?

Akira bara flinar åt brodern.
"Du kan ju försöka". Akira nekar inte till att Wen ser bra ut. Hennes ögon är rätt fina. Och så gillar han att hon ser på honom. På ett trånande sätt. Det gillar han.
Akira flinar belåtet när brodern faller omkull på marken och han passar på att dra brodern i örat när han ändå håller på. Sedan skuttar han iväg en bit och skapar avstånd dem emellan.
"Önsketänkande, kära bror". Säger han när Aki talar om svartsjuka. Nä, Akira är inte svartsjuk. Ser han något han vill ha så tar han det. Och skulle Aki finna en tik som faller Akira i smaken så skulle han nog minsann kunna ta henne om han ville. Vem bryr sig om blodsband i sådana lägen? Aki får minsann kämpa lite mer om Akira ska välja honom före tikar.
"Tror du inte hon skulle bli smickrad?" Säger han och flinar. Akira skulle då inte ha något emot om det var fler tikar som slogs om honom.