Det är en solig vacker dag den lilla svarta valpen vandrar ensam omkring i skogen. Hon jagade en ekorre som snabbt har försvunnit upp i ett träd och nu går valpen med sänkt huvud och nosen nära marken för att öva på spårning. Det är kul. Att försöka lära sig alla olika dofter. Hon finner ett bleknat harspår. Haren måste ha skuttat här för ett bra tag sedan. Valpen börjar skutta i samma spår. Hon skrattar lätt och tänker på hur haren har skuttar fram här före henne.

En fågel kvittrar högt i ett träd någonstans och valpen stannar upp och lyssnar. Hon vänder sig om och tungan smiter ut mellan läpparna och fuktar nosen, försvinner sedan in i munnen igen. Valpens röda blick ser upp mot trädgrenarna som bildar tak över skogen. Så vänder hon sig om åt andra hållet och tippar huvudet på sne. Svansen hålls högt bakom henne och den viftar sävligt från sida till sida. Så vänder valpen helt om och börjar skutta i en ny riktning.

Hon passerar ett träd och stannar tvärt upp och börjar sniffa runt vid trädets fot. Här luktar det något. Valpen tappar intresset snabbt och vänder om och travar bortåt.

[DAFU?? Jag hade ingen aning om att vi hade ett roll. Var bara tur att jag råkade få syn på Naginis tidslinje, haha xD Det får nog bli ett kortroll, då jag antar att hon inte kan Nimorian, och Ehfra talar bara det.]

"Back in Kaiwood.."
Ehfras tankar svävade fritt runt om i huvudet, sävliga och dämpade, som i trans, nöjd över att vara tillbaka under trädkronorna. I många veckor hade hon funderat på att vandra tillbaka till skogen, och efter en tid ute på Numoorislätten hade hon bestämt sig. Hon trivdes, och om den där Shiva sen skulle komma och försöka jaga bort henne struntade hon i. hon hade både horn och tänder även fast kroppsmassan ite var den mest imponerade. Råstyrka var inte alltid vägen till seger, det fanns också någonting som hette list. Det verkade han definitivt inte vara medveten om. I Ehfras mening var Shiva more bark than bite, och det höll hon fast i. Han var en korkskalle, en idiot.

Ett lätt prasslande i en buske fick henne att rycka till. Den blå blicken vändes mot buskaget. Den smalnade av en aning då hon skärpte synen, blickade in mellan de grönskande löven. Vinden låg åt fel håll, hon kunde inte avgöra vad det varit som skapat ljudet, vilket genast blev en stressfaktor. Raganan backade ett halvt steg och vände misstroget bak öronen - i samma ögonblick som något litet och svart tumlade ut därifrån. En.. Valp? Hon var nära att brista ut i skratt. Det var bara en liten.. Valp. Ensam? Hon stack nosen i luften. Det verkade så. Nyfiket vilade blicken på den lilla, och huvudet tippades en aning på sne. Så söt den var.
"Hello, little one."

[hihi. ^_^ Så kan det gå. Kortroll blir bra. ;) Nä, Nagini har inte lärt sig Nimorian ännu. Var Nagini i en buske? Aja. :P]

Valpen skuttade framåt och försökte titta på allt och ingenting samtidigt. Det var så mycket att se och så många dofter och så många ljud. Det var jättekul! Ett glatt skratt undslipper henne när hon tar sig fram på lätta tassar. Men valpens klumpighet hindrar henne från att röra sig lika elegant som mor och snart har hon snubblat över sina egna tassar och står på nosen i backen. Aj. Men hon är inte ledsen vidare länge och är snart uppe på alla fyra igen och fortsätter skutta framåt.

Så hör hon något ljud från en buske. Som om något litet rör sig därinne. Valpen stannar upp och sjunker ner på framtassarna och svansen står i luften och viftar lätt från sida till sida. Så tar hon ett språng rakt in i busken och tycker att hon själv är värsta otroliga jägarinnan och morrar busigt åt vad det än är som prasslar runt i busken. Men vad det än är får hon inte syn på det och tumlar ut ur busken på andra sidan. Där möts hon av en underlig syn och valpen fryser i rörelsen och blir sittande på marken framför en främmande varg... med horn? Huvudet tippas på sne och hon ser förvirrat på främlingen när denne börjar tala.
"Hej". Hälsar hon lite försiktigt och den blodröda blicken hålls fäst på hornen som pryder främlingens skalle.
"Vafö ha du hojn?" Frågar hon och ser nyfiket på främlingen.

[Avslutar detta nu, då det hamnat långt bak i tidslinjen och Ehfra har för många oaktiva roll :3 Vi kan säga att Ehfra tappade intresset då hon insåg att Nagini inte talar henens språk.]