Hon fortsätter att gå med bestämda steg på den mosstäckta marken. Hon ruskar smått på huvudet så den långa eldröda luggen dansar över hennes ansikte. Hon klipper med öronen för att lyssna efter skogens alla ljud och hon ler lite för sig själv. Hon visste att hon skulle få skäll av modern när hon väl kom hem igen men hon hade ingen lust att sitta och vänta tills något hände. Därför hade hon smitit iväg när modern inte såg men hon såg hela till att vara nära reviret annars skulle väl hennes mor bli hysterisk om hennes andra dotter försvann också.

Men hon ville träffa sin far igen men hennes mor hade sagt att han kommer när han har fixat några saker. Men när är snart? Hon saknade sin far och hennes mor saknade honom också även om försökte visa sig stark och tala för dem båda att han skulle komma till dem när tiden var rätt, men nog hade hon sett sin mor gråta av saknad och längtan efter sin partner. 

Hennes tankar avbröts när hon hörde steg närma sig och hon spetsar öronen och får syn på en mycket färgglad varg komma emot henne. Hon spärrar upp ögonen för en varg med så mycket färger har hon aldrig sett förut. - Hej främling säger hon med sin ljuda valpiga röst.

nattfjäril flög förbi hennes nos och hon började att hugga efter den på ett lekfullt sätt medans svansen viftade glatt bakom henne. Men efter ett tag fick hon ett mörkt ansiktsuttryck och en gren från en björnbärs buske snärtade till nattfjärilen så den föll till marken livlös. Ett leende av elakhet spred sig på hennes läppar medans hon gick förbi den döda insekten. Ond var hon inte, inte i egentligen men i bland kunde hon få lite fnatt vilket gjorde att hon kunde attackera den mest harmlösa varelse utan anledning. En gnutta av skam kom över henne när hon insätt vad hon hade gjort men hon skakade av sig känslan ingen ide att tänka på det mer gjort e gjort.

Hon fortsatte sin natt vandring över den mjuka mosstäckta marken den svaga natt vinden svepte över hennes öron och hon klipper lite lätt med dom. En lukt av en främling kom med vinden och hon blev genast nyfiken men ändå lite nervös lukten hade liksom en doft av ungdom i sig. Med graciösa steg närmade hon sig platsen där lukten kommit från och viss såg hon en varg stå inte så långt ifrån henne ett varmt leende kom på hennes läppar hon älskade valpar o denna valpen såg så sött ut med sin långa eldröda lugg och två färgade ögon.

-Hej främling hade valpen sagt i en valpig ton hon gick sakta närmare hon ville inte skrämma valpen Hon log -Hej lilla valp vad gör du här ute helt ensam? sa hon i en varm mjuk röst.

Hon ser nyfiket på den färgglada tiken framför henne och hon slappnar av när hon hör tikens mjuka röst. Hon ler valpigt blygt mot henne och böjer på huvudet. - jag är Hyacint. Vad är ditt namn främling? rösten är vänligt men valpig.

Hon klipper smått med det små valpöronen och möter tikens blick. Ja vad gjorde hon här ute själv? hon skulle säga på upptäcksfärd men ändå höll hon sig nära reviret för hon skulle få en massa skäll om mor fick reda på om hon lämnade reviret utan henne tillsyn eller någon tillsyn.. - jag utforskar. Vad gör du här själv?

Hon log mot valpen igen'' vilket fint namn du har Hyacint mitt namn är Xhiro '' sa hon och bugade lite med huvudet '' åh jag är på vandring genom denna fina skog'' svarade hon. Hon tycket inte att en så fin valp som Hyacint skulle vara ute så här sent på natten '' säg mej lilla Hyacint ska inte en så ung valp som du vara hemma i lyan vid den här tiden på dygnet? det finns ju djur som gärna skulle ta dej i nattens mörker''. Sa hon och gick närmare valpen o nosade försiktig på henne den underbara valp lukten fyllde hennes nos och en flod av lugn for igenom henne .

Men Xhiro skakade lite på sig innan hon tittade Hyacint rakt i ögonen och sa i en lite sträng röst '' en känsla säger mej att du har varigt en olydig liten valp och lämnat lyan utan din mammas tillåtelse har jag rätt?'' frågade hon utan att bryta ögonkontakten med valpen.

Hon rodnar av glädje när hon säger att hon har ett vackert namn. tack, ditt namn är också vackert. Hon lägger huvudet på sned och slokar lite med öronen. - jo egentligen men jag håller mig nära reviret. Hon ser nervös ut och blir häpen när Xhiro kom närmare och nosade försiktigt på henne. Det var helt nytt för henne att en främling skulle nosa på henne sådär.

Hon ser ner i marken och skäms, hon visste mycket väll att hon hade brutit sin mors regel att inte lämna lyan utan hennes tillstånd. Mor skulle bli arg på henne och skälla på henne, men hon visste att mor älskar henne och Arroya och hon älskar sin mor över allt annat. Men ibland var det tråkigt att vara i lyan och de vuxna hade ju sina uppgifter och ingen hade tid att leka med henne även om mor gjorde det. - jo det stämmer säger hon med en moloken röst

Xhiro kunde inte göra annat än le mot valpen när hon hade nosat på henne blicken valpe hade var en anning roande. Hon kunde se att allt denna söta valp ville var att ha roligt istället för att vara i en tråkig lya hela dagarna. '' jag kan förstå att vara hemma kan vara tråkigt men att ge sig ut i natten är mycket farligt '' sa hon och satte sig ner öronen klippte lite när en fågel kunde höras från skogen.

Men en tanke dök upp i huvudet på henne och hon kunde inte undgå att flina lite medans hennes långa färg glada svans slår mjukt mot marken. Och plötsligt började olika sorters små blommer att växa upp runt omkring dom blommorna fick marken att likna en rengbåge '' Jag antar att du kanse vill leka lite'' sa hon i en glad ton och viftade på svansen glatt innan hon gjorde ett lekfull hopp mot valpen.

hon slokar skamset med öronen och inser att det var ett dumt beslut att ge sig av i natten för att söka äventyr, hon borde ha väntat tills hon är stor nog att gå själv och utforska områdena runt nordan. Tanken fick det att pirra i hennes kropp, kanske skulle hon söka reda på sin far? kanske gå med i hans flock eller i Qu flocken? vad hon har hört från de vuxna i flocken så är de allierade med  och en god flock. - jag vet, jag skall inte göra om det Xhiro. 

hon viftar på svansen och gläfser lekfullt till och viftar på svansen - ja gärna!

'' Duktig valp'' sa hon med ett glatt leende och gav Hyacint en klap på huvude innan hon lekfullt bet tag om valpens svans och drog mycket försiktigt i den. Det skulle ju inte se så bra ut om hon råkade dra svansen ur led på Hyacint. Medans hon lekte med valpen for hennes tankar till en svunnen tid då hon var yngre och lekte med sinna kull syskon i de djupaste o älsta urskogar som fanns utanför nummoris gränser.

Hon saknade värmen o gemenskapen hon hade haft i sin gammla flock men ödet hade valt ett annat liv för henne än att leva i tryggheten av en flock. De liv hon hade nu var härligt fullt med spänning o mystik alltid möte man någon ny varg eller andra varelser där ute i de okända.Tiden tycktes flyg iväg i deras lekande o snart skulle solens värmande ljus väcka upp den mörka skogen. Svaga ljud av fågel kvitter kunde höras och Xhiro spetsade öronen valpens mor måste vara väldigt orolig vid detta laget '' Hyacint jag tror att det är dags för dej att bege dej hem till lyan din, din mor måste vara orolig'' Hon hade gärna lekt med valpen mer men om valpens mor skulle få syn på henne hade det nog slutat med huggtänder o klor.

Hon skrattar till och snurrar runt och nafsar efter hennes tass lekfullt. Hennes ögon lyser av lekfullhet och hon morrar busigt på valpars vis. Hon leker för fullt med Xhiro och hon har så roligt att hon glömmer bort tiden.

Tiden hade gått alldeles för fort och hon ser hur det sakta började skymma och hon spetsar öronen när Xhiro började prata. Hon lägger huvudet på sned, visst är hennes mor säkert oroligt för henne, men hon är ju med en vuxen, men ändå hade hon mors röst i bakhuvudet att hon inte fick vara ute när det började bli mörkt. - Kan du följa med mig till lyan? Hon ler blygt mot henne.

Xhiro kunde inte göra annat en att le mot Hyacint när hon frågade om hon kunde följa henne hem. Hon ville gärna säga ja men en knut bildade sig i hennes mage när hon tänkte på att möta valpens flock. Fast hon kunde ju igenintligen inte låta valpen vandra hem ensam vad som helst kunde ju hända. Med en lätt suck sa hon '' visst kan jag det Hyacint '' hennes svans viftade lite glatt hon vile inte att valpen skulle känna av att hon var nervös. Hon kunde bara hoppas att Hyacints flocken var en anning vänliga mot främlingar
(kort >.<)

Hon log stort mot den färgglada tiken och buffar lätt på hennes ena ben. - Hitåt skall vi säger hon och börjar gå mot Cierzos revir.
Medan hon gick passade hon på att försöka leka med Xhiro, hon morrade lekfullt och sprang runt henne och nafsade efter hennes svans. Tiden gick så fort när man hade kul och snart känner hon igen revirets gräns. - Här är det. säger hon och riktar sin blick mot Xhiro. - tack för att du följde med mig, jag hoppas att vi ses någon mer dag igen. Hon böjer på huvudet i en respektfull tacksam gest innan hon försvinner iväg in bland träden.

( Avsluta? Hon är inte dock kvar i Cierzo utan hon och hennes mor har lämnat Cierzo och tillhör numera Trinity, pga familjebekymmer inom Hyacints familj)

Xhiro log varmt mot valpen när hon blev lätt buffad på ett av benen hon följde efter Hyacint och skrattade åt hur lekfull valpen var och hur hon försökte att nafsa hennes långa svans. Hon morrade lekfullt tillbaka och knuffade lätt på valpen med sina framtassar när Hyacint kom nära. Men när Hyacint sa farväl la Xhiro öronen lite bakåt hon ville inte skiljas från valpen men hon kunde ju alltid hoppas att dom mötes igen någon dag. Xhiro böjde på huvudet också innan hon såg valpen försvinna bland träden '' låt oss mötas igen någon dag Hyacint '' sa hon för sig själv innan hon själv satta av i en rask trav


(Tycker vi avslutat det var trevligt att möta Hyacint :3)