Att komma bort från ställen som är välbekanta kunde behövas ibland, rensa sina sinnen och börja om.
Kura hade lämnat lövskogen och vandrat lågt för att komma bort från det hon kände igen allt för väl. Hon ville upptäcka något nytt, rensa sina tankar.
Hon gick med tunga steg över det vackra landskapet hon funnit. Hon lät sin blick svepa runt området någon gång innan hon vände ner den mot marken. Kanske hon var dyster, hon tänkte på allt som hänt, allt hemskt som liksom förföljde henne. Först hennes mor och sen allt med Herodotus, det var så jobbigt...
Hon försökte lägga de tankarna på sidan, och koncentrerade sig på sin familj. Valparna hon fått, så fina och hon kunde fortfarande inte tro att hon hade blivit mamma, det var ofattbart. Hon log lite vagt åt tanken, hon valde sedan att sätta sig ner, och sedan med en djup suck lade hon sig ner och placerade huvudet på framtassarna och slöt ögonen...

Att ligga där i det gulnade gräset fick Kura att lätta på allt. Hon försökte att skjuta undan alla tankar, för att kunna slappna av. Hon andades lugnt, in och ut, in och ut. Hon koncentrerade sig på andningen och lade tankarna åt sidan.
Men hon hann inte ligga så länge, för snart kom en doft mot henne, den kom som en vägg. Den var allt för välbekant för att ignoreras, hon kunde inte låta bli att le. Hon log med hela ansiktet och slog upp ögonen. Hon satte sig upp och vred blicken mot den vite hanen. Hon tippade huvudet på sne och sade med sin vänliga stämma"Inte trodde jag att jag skulle få träffa dig här..." hon reste sig upp, och började med lätta steg gå mot hanen hon älskade. Hon rörde på svansen i takt med hennes steg, och när hon var vid hans sida puffade hon vänligt på honom och slickade honom på nosen...

[Kort och dåligt -.-' Dina inlägg är så fantastiska, mina är ju en skam jämfört xD haha]

Kura log och tippade huvudet på sne. Hon ville ta vara på all tid hon kunde få med denna hane. Kankse skulle den minska med tiden eftersom dom förmodligen skulle hamna i olika flockar. Kura svepte svansen kring sig och hon såg på Stripe med in varma blick. Han va vacker, hon kund einte få nog, han värmde hennes hjärta, och hon glömde bort sorgen hon bar för någon minut. Hon lyssnade till hans ord och flinade snett. När han sedan frågade vad hon haft för sig, funderad ehon ett tag. "Inte så mycket egentligen, oroat mig för valparna, har inte hört så mycket ifrån dom..." hon nickade. Hon ville egentligen inte vara en sådan orolig moder, men hon kund einte rå för känslan som liksom sköljdes över henne.

[FÖRLÅÅÅÅT för sent svar, men vill bara säga att Kura snart kommer försvinna, jag vet ej ännu hur hon ska dö, men något ska hända i alla fall :(]