Det var kyligt där nere på marken bland alla träd och tiken ruskade lätt på sig efter att hon rest sig upp. Snart började musklerna i den slanka kroppen att röra på sig då hon började gå fram mellan träden. Hur länge hon befunnit sig i Nordan visste hon inte, men en sak var säker, hon ville därifrån ganska snart. Det var alldeles för kallt för hennes tycke, fastän det var väldigt vackert där. Nitika fick snart syn på ett område där solen kunde skina genom och hon styrde snabbt stegen dit för att kunna sätta sig i solen. Tiken slöt ögonen och njöt utav värmen som solen gav henne samtidigt som hon klippte med öronen lite svagt för att kunna urskilja några ljud, men hon kunde inte höra något intressant. Istället så höjde hon huvudet mot solen med ögonen fortfarande slutna och det såg säkert ut som att hon satt och solade där hon satt och njöt utav värmen. Hon hade inte upptäckt alla platserna i Numoori ännu och hon tvivlade på att hon skulle göra det ifall det fanns fler platser som dessa, det vill säga kalla.
En djup, något uttråkad suck lämnade hennes läppar och hon fuktade nosen ännu en gång, mest för att hon inte hade något vettigare för sig. Hon hade nyss ätit och var mätt, men belåten var hon nog inte riktigt. Haren som hon hade fångat hade hon först plågat en aning för att få höra dess plågsamma ljud innan hon till slut gjorde slut på dess elände och åt upp den. Vid tanken så smög sig ett leende upp på hennes läppar där hon fortfarande satt med ansiktet riktat mot solen.

[Ett öppet roll och alla som vill får gärna joina :D]

Att ta sig fram genom trädkronorna var en barnlek och det gick så mycket snabbare än att gå på marken. Plus att det inte fanns någon som kunde få tag i henne om ett hot skulle uppstå. Med ett litet leende på läpparna gick Xhiro med långa stolta steg på en av de stora träd grenarna ovan för marken. Hon höll sin långa svans rakt för att inte tappa balansen medans hon skuttade över till ett annat träd och landade nästan helt ljudlöst.
  De starka färgerna i hennes päls lös upp när de få strålar av solljus kom åt den genom trädets tjocka barr tak. Det var mycket kallare i den här skogen en dom andra som hon hade varigt i det kändes nästan lite otrevligt att vara här men hon försökte inte att tänka så mycket på detta Alla skogar var olika och så var det bara.
 En svag vind blåste igenom träd topparna och med den följde en lukt från en främmande varg. Xhiro spetsade öronen och lyssnade samtidigt som hon följde efter denna främmande lukt och visst efter en stund av smygande fick hon syn på främlingen i en glänta inte långt från där hon var.
 Ett elakt litet flin smög sig fram på henne läppar medens hon långsamt började ta sig ner från trädet hon hade gömt sig i. På ljudlösa tassar började hon smyga sig närmar o närmare.