Äntligen skulle hon få chansen att ha ett möte själv med sin nya ledarinna. Ledarinnan var väldigt ung och förmodligen visste hon inte hur man skötte om en stor flock, eller..? Visst det var ett svårt jobb som
Krävde mycket ANSVAR och man behövde ett starkt ledarskap som också var bestämd för annars var risken att medlemmarna inte lyssnade på dig...

BloodQueen behövde få som sagt en ensam tid, och hon behövde det nu..
Tiken satte sig ner på en liten trädstam och lutade huvudet uppåt. Hon gav ifrån sig ett mörkt och långt yl som skulle höras på bra avstånd. Nu var det bara o vänta..

[Pax till Shady!]

Det var lugnt och stilla, men ändå hastade hon genom skogen. De svarta tassarna rörde sig ljudlöst genom skuggorna, som mer än villigt dolde henne. Hon patrullerade Reviret för att se om någon ur den patetiska flocken dröjt sig kvar. Att Tramptass ens kunnat påstå att de skulle ge upp, Det var löjligt. Devils skrämde inte henne, och det var nu bevisat att hennes flock stod bakom henne, nästan alla iallafall. En av dem var hon arg över. Förbannad. Och inte hade hon setts till på ett tag. Shady hade en och en annan sak att säga henne.
Till råga på allt hade Hon mage att kalla på henne. Vem trodde hon att hon var egentligen, och vad var det som Mid sett i henne? Ylet färdades genom skogen men hon svarade det inte. Hon lyfte bara läppen och morrade dovt, trots att ingen kunde höra henne.
Med en snäv sväng var hon snart på väg emot honan. Ilskan rann i ådrorna. Hennes humör var ärvt efter moderns infero-blod. De flytande ögonen glödde i mörkret och ärren över hennes rygg lyste vagt. Snart uppenbarade sig de äldre honan framför henne och hon lyfte lätt övre läppen då hon klev ut ur mörkret och uppenbarades ur tomma intet. Inte ett ord flöt över de mörk läpparna. Hennes agerande vid fronten var oacceptabelt.

Det var tyst, man kunde inte ens höra ljudet av en liten fågel. Det var skrämmande tyst, nästan som att man blev lite mörkrädd..

Vad skulle hon säga till ledarinnan? Hon visste att hon hade gjort fel, men hon hade ingen skam i kroppen, absolut inte. Alla gör sina misstag så är det. 
Det var många tankar som for runt hennes huvud, tänk om hon skulle bli utsparkad? Tänk om hon skulle bli flocklös igen? 

Någon hade närmat sig, nosen vädrade och hon kunde känna igen doften med en gång, ledarinnan var här. Sakta vände hon blicken och såg ett par glödande ögon som tittade fram i mörkret.

"Jasså, du kom, det trodde jag inte om dig", sade BloodQueen och hånflinade lite smått.
Tiken visste att ledarinnan inte skulle våga gå på henne. Då skulle det vara de sista ledarinnan gjorde. Men BloodQueen var beredd på ifall att ledarinnan skulle bli riktigt arg, BQ hade redan retat upp henne tillräckligt(?).

Hon sökte snabbt över honans kropp efter minsta lilla tecken på ångest över sitt beslut, men hon fann inget. Inget som tydde på att hon ångrade något, och ändå hade hon mage att stå där och Döma Shady. Hon fnös, hårt och avvisande. Trodde hon att hon kunde komma undan med vad som helst? Att Shady inte skulle attackera henne? Eller ville hon att de skulle slåss? För Shady hade inga problem med att slåss mot honan, hon var otacksam och arrogant. Så som hon betett sig borde hon egentligen inte ha en plats i Occultos, hon var varken spion eller mördar material, hon var nästan på gränsen att vara Patet, eller kastas ut. Det hade Shady inte eller något problem med.
  "Håll din tunga, hynda, innan du förlorar den" Rösten var lugn men en ton som nästan var av avsky kunde höras klinga till. Nej om denna hona inte bättrade sig skulle hon verkligen ut, eller dö.
   "Du har En chans. En enda liten chans, att förklara dig, och tro inte att ditt liv är värt något, eller att jag inte skulle tveka att döda dig. För då tror du fel" Rösten var hård, full av auktoritet. "Din tid börjar... Nu"

Ett flin spreds i hennes läppar, men de var inte vilket flin som helst utan mer som ett hånflin. Tiken ställde sig upp och skakade lite på huvudet. 

Dessa hårda ord som hon fick av ledarinnan fick henne att bli smått arg, hur vågade hon tilltala till henne så? BQ var så mycket äldre än denna hona och att hon ens hade hjärtat till att tilltala henne så. Tänderna tittade fram och raggen restes smått.
"Passa dig unga dam!", viskade hon och fnös hårt.

Fick hon en till chans? De va något nytt! Men hon ville förmodligen inte ta den chansen. 
"Jag behöver ingen chans, jag lämnar flocken. Men du ska akta din lilla fula tunga unga dam, du kan råka ut för problem", sa hon kort och såg på henne.

Hon skrämde inte BQ ett dugg, hon skulle kunna brotta ner henne hur lätt som helst & visa vem det är som bestämde. Men BQ var mogen nog och strunta i det.

Flinet på honans läppar, hånande, var egentligen malplacerat. Honan framför henne hade redan bevisat att hennes tankeförmåga inte räckte längre än hennes egen nos. Och de tankar som lämnade hennes käftar var bara tomma hot eller så hjärndöda meningar att de ändå inte kunde tas seriöst. "Var glad att du valde det, för annars hade ditt röda blod fläckat marken i Kawazatri och Din mörka fäll hade varit plantornas nya näring" Det syntes i hennes ögon, om man brydde sig för att se efter, att hon menade allvar med allt hon sagt. Det verkade som om honan trodde sig vara bättre än henne, hon antog att det var på grund av åldern, men vad det än var så var hon säker på att hon kunde ge den äldre honan en lika stor match som Honan skulle kunna ge henne.
"Du menar sådan problem du försatta hela flocken i för ett tag sedan? Du menar den dispyt Du skapade för att sedan undfly? Tro inte att du lämnar flocken av fri vilja, du hade ändå åkt ut eller dött under mina tassar" Hennes ton hade blivit oroväckande lugn. Hennes huvud var höjt men hakan neråt vinkla, för att skydda den ömtåliga delen därunder. 
"Tro vad du vill om dig själv, Bloodqueen, Men du är inte värd något här" Återigen talade hon sanning, honan hade inget värde i flocken.

Orden som orden som ledarinnan lämnade till henne fick BQ att spy. Och hennes fräcka ord gjorde BQ ännu mer irriterad, men hon orkade inte starta en fight, det var för mesigt. Det bästa sättet var bara att tacka och bege sig därifrån.

"Må du & din flock ha det bra, och jag vill inte se en enda av er hädanefter, och speciellt inte du. För ser jag dig och ditt....., ja det är bäst att vi aldrig ses mer. Hejdå.", sade tiken med en lugn stämma och började förbereda vingarna för avgång.

Hon ville inte höra mer av Shady, den mest respektlösa ledarinnan som BQ någonsin hade träffat. Hon skulle få aldrig vilja se någon av den flocken mer. Och hon ville inte heller ha flocken efter sig. Det med Devils var ett misstag, och BQ skämdes redan för de misstaget som hon gjorde. Men det blev inte bättre att Shady upprepade det gång på gång, men eftersom BQ hade gjort allt fel o skapat problem i flocken så tog hon själv initiativet att lämna flocken, hon hade ändå inte mått sådär jätte bra om hon fortsatte.

Hon ställde sig på bakbenen och tog ett litet skytt innan vingarna började arbeta. Vingarna flaxade uppåt med en stor kraft, blicken var riktat framåt och inte på den dumma & unga ledarinnan.

[Ska vi avsluta där? :)]

Då Bloddqueen talade Morrade hon bara som svar, en hint till att hon inte brydde sig om vad honan sa, hon skulle bort nu eller möta sin död på det fuktiga jordgolvet. Inte ett ord flöt över hennes mörka lppar då honan vände om för att ta sig därifrån. Ett problem minde i hennes värld. Bra. Och precis innan hon vänt för att gå hade hon sett den där känslan hon älskade att se hos andra. Hon var faktiskt ledsen över det hon gjort där borta, bra. Bloodqueen hade inte bara startat en konflikt, utan den konfliten hade lett till att två av det som kunat bli Shadys skyddslingar var döda och två bortrövade av Devils. Nej hade Bloodqueen aldrig satt sin fot på reviret hade Shadys liv varit mycket lättare. Då honan försvann ipp över trädens grenar vände Shady sakta om och rörde sig tillbaka mot valpen som fallit i hennes tassar att föda upp.

Avslutat!