En lång tid hade gått sedan den grå stora hanen hade kommit till detta land och hans skador hade läkt med tiden. Visserligen haltade han fortfarande på de framben han hade brutit men han klarade sig och han hade inte ont. Han vandrade nu igenom den vackra uråldriga skogen, höll sig borta från reviret som fanns här. Han hade talat med ledaren en gång och en valp från flocken men inte mer än så.

Hans ena hela långa öra klippte på hans huvud då han gick igenom skogen och de skogsgröna ögonen betraktade omgivningen. Han letade inte direkt efter något men i fall något intressant dök upp var han beredd. Han hörde ljudet av porlande vatten från en bäck och hans nos fångade upp en bekant doft. Han svepte till med svansen och gick ditåt. Snart såg han den vackra vita tiken och han log vagt. 

"Privítal môj anjel (1) " Sade han på sitt modersmål och han satte sig ned en bit ifrån bäcken och tiken. 

(1)Var hälsad min ängel

Hon fortsätter att dricka i djupa klunkar men hon höjer huvudet när hon hör prassel vid buskarna och hon blir spänd hela hon och hon stryker öronen smått bakåt ifall det skulle vara en fientlig främling som kom. Men hennes nos uppfattar en välbekant doft och hon spetsar öronen istället och hon börjar vifta på svansen glatt och förväntansfullt. Snart får hon syn på en stor grå hane som kommer haltandes mot henne och ger ifrån sig ett mjukt välkomnade morrande till honom och hon tar sedan ett steg mot honom - Zdravím priateľovi (1)

1. Var hälsad min vän

Den stora grå lade huvudet lite på sned och log vagt mot den vita varginnan. Han bestämde sig för att tala Numoorian i stället för att träna på detta språk. "Hur mår du?" Han satte sig ned och svepte den långa tofsprydda svansen om framtassarna. Musklerna i hans seniga kropp började återvända även om ärren fortfarande gjorde sig påmind om hur nära döden han varit så började han åter få tillbaka sin styrka och sin livslust.

Hennes ögon granskar honom, tills den fastnar på en gång tidigare brutna ben som nu har läkt sig fint även om han haltade. Hon fortsätter gå mot honom och hennes blick möter hans och tre snabba språng och hon var framme hos honom. Hon sträcker på halsen och ger honom en mjuk vänskaplig puff på hans hals och hon ler varmt. 

Hon hör honom ändra språk till numoorian istället för deras hemspråk så hon svarar honom - jag mår bara bra Havran, hur är det själv? Jag ser att ditt ben har läkts ihop fint. 
Hon lägger huvudet på sned och betraktar honom med en blyg glimt i sina guldbruna ögon.