Dem satt vid köksbordet och drack egenplockat myntate med berg av honung. Lägenheten var mörk, klockan pekade på en romersk tvåa och i bakgrunden spelade någon svensk punklåt från gångna dagar. Han såg upp på henne där hon satt och rörde i sitt te, med luggen hängandes ner i ansiktet. En lätt suck lämnade honom.
"Jag hade glömt hur mycket jag gillade att umgås med dig..."
Hon såg upp på honom då han uttalade orden, för en sekund var hennes mask borta. Hon log svagt och nog var det en lätt rodnad som lade sig över hennes kinder, samtidigt som ögonen uttryckte ren chock. Sen log hon bredare och svepte undan luggen med ena handen.
"Men.. Det är klart du gör, jag är ju underbar."
Sade hon följt av ett skratt. Men skrattet övergick i ett leende som så tydligt förklarade hur djupa känslor som rörde sig inom henne, hur smickrad hon var och att hon tyckte exakt samma sak om honom. Dem såg varandra i ögonen, och trotts skratten som ännu inte riktigt dött ut så fylldes rummet långsamt av sorg.
Sen tog musiken slut, och hon - som redan börjat skruva på sig - var snabbt uppe. Hon for iväg mot datorn för att välja nästa låt, och förde samtidigt vidare diskutionen till att Ebba Grön var förbannat bra. Han log och höll med, för att det var så sant, och för att han visste att hon skyddade sig så - att hon behövde det. Och även om han hade velat tala mer om det, även om han visste att hon säkert skulle vilja säga samma sak, så var det lättare att tala om att man velat vara ung på 60-talet än att dem snart skulle skilja åt föralltid.



:'(

BRA

(redigerar)

Srry, va rinte nykter, skulle säkert skrivit mer O.o


skrivet om irl, lr?

*kram*

Fint skrivet som alltid. Är bra att skriva av sig, iaf funkar det för mig.

Tack (älskar onyktra felicia <3 )

Jo, ja, lite så var det väll.
Såg inte stavfelen förens nu men vafan, orkar inte redigera ^^''

Aja, skrev typ, bara ner vad som hänt - ehe.
Ingen kan någonsin gissa vilka det handlar om ... xP