Flera år efter branden gick det nu att ana att Eldskogen en gång varit en del av Lövskogen. Det var nästan för grönt, och stundvis gjorde färgen ont i ögonen. Speciellt i klart solljus reflekterade grönskan mer ljus än fakargen önskade.
     Blair höll blicken fäst några meter framför sig, men den var oseende. Den mjuka marken erbjöd möjligheten att drömma sig bort utan risk för att trilla, och han utnyttjade det till fullo.
     Det var tills något plötsligt fångade hans tass i ett krön, och han snavade framåt. Med nöd och näppe lyckades han fånga upp sig själv, men tvingades ta flera steg nerför backen. Han vände blicken framåt i tid nog för att inse att det var en annan varg där, och han var bara några få steg från att krocka in i denne. Det mest uppseendeväckande var de stora, fula ärren över hanens framsida. Brännmärken? Det fanns inget som lämnade sådana avtryck som eld. Trots det så kunde Blair ana början på vit päls ur de ärrade områdena.
     "Oj", ursäktade han sig, och placerade slutligen alla fyra tassar stadigt på marken. "Jag ser mig visst inte för." Fakargen gjorde ingen sak av att försöka dölja blicken på ärren, speciellt inte eftersom de sträckte sig upp över underkäken.
     "Nyligen?" frågade han mest för att rättfärdiga sitt stirrande. Ärren hade dock läkt så väl att det borde ha gått många månader sedan han fick dem.

Caedes låg ner helt stilla, orörlig och vid första anblick skulle man kunnat tro att han var död. Dom groteska ärren han hade över sitt ansikte och framben stramade hemskt obekvämt när han rörde sig. Hela hans gom var skadad och tungan hade varit vidbränd, ingenting smakade längre något. Allt var bara en dimma av vad han mindes att det hade smakat, den klara och kalla bäcken var nu bara svalkande. Ekorrarna han älskat smaken av var nu bara håriga, blöta och mättande men helt smaklösa. Trots detta var han tacksam, han var så oerhört tacksam till Kaito som räddat honom. Han skulle för all framtid dyrka de högre makterna, han hade allt att tacka dom för och oerhört mycket att betala tillbaka för det dom gett honom - livet.

Caedes reste sig upp på sidan från där han legat och ställde sig upp, han skakade på den tunga kroppen och kände hur ärren stramade i protest. Blicken vandrade ner över hans framben där vita pälsstrån började skymtas. Cae slöt ögonen och tackade Kaito inombords för att ha gett honom både hud och päls tillbaka. När han öppnade ögonen stapplade en brun karg nästan rakt in i honom, snubblade iväg och lyckades nätt och jämt stå upp. Cae tog ett snabbt steg framåt för att försöka fånga upp hanen.
" Oj! " Sjöng dom i kör samtidigt och Caedes kunde inte hindra ett svagt leende att dyka upp på de ärrade läpparna. Den andre stirrade på honom som om han vore ett cirkus djur, något freak man tog fram och visade inför publik. Leendet slokade lite och han var beredd på att få en syrlig kommentar eller rent av en nedlåtande mening till svar från vad han misstänkte var en fakarg. Så Caedes blev förvånad när den andre plötsligt sa att han inte såg sig för och sedan undrade om det skett nyligen - förmodligen hade Caedes lust att snäsa av den andre men tog ett djupt andetag och mindes hur det gått sist han brusat upp och försökt gett sig på den som irriterat honom.
" Ja, för typ en vecka sedan. " Svarade han kort och insåg sedan att den andre skulle nog ifrågasätta hans intelligens. Det var omöjligt att någon  skada som lämnade ärr som dessa läkte på en vecka så Cae kände sig manad att berätta om Kaito och den gåva han skänkt honom.
" Jag har guden Kaito att tacka för att jag lever, han visade barmhärtighet och helade mig efter mitt rop på hjälp. " Caedes tittade avvaktande på den bruna hanen, han ville inte prova att sätta livet till ytterligare en gång men fick samtidigt känslan att den andre inte hade goda avsikter i grunden.
" Vad gör du här i Eldskogen? " Frågan kom ganska hårt och kallt, Cae hade inte lust med lekar.

Blair visade inte det svaga missnöje han kände. En vecka? Trodde den svarta att han var en idiot? Vad kunde han vinna på att ljuga?
     "Jag har guden Kaito att tacka för att jag lever, han visade barmhärtighet och helade mig efter mitt rop på hjälp." Det här däremot fick all irritation att rinna av honom. Hela Blairs gestalt förändrades från artighet till påträngande nyfikenhet. Åh, det kunde inte vara såhär lätt. Han var verkligen välsignad av gudarna om de sände honom vargar på det här sättet. Fakargen vibrerade nästan, men tvingade ner lite av sin extas under ytan. Han missade totalt frågan som ställdes.
     "Så hur planerar du att återgälda den tjänsten?" Han såg på den andre med höjda ögonbryn. "Du tror väl inte ett en bön hit, ett offer dit, är nog? Vad är en ekorre mot en sådan gåva? Nä." Blair skakade på huvudet. "Handling talar högre än ord." Ett brett, bländande leende spred sig över hans läppar.
     "Jag råkar ha ett förslag som skulle passa dig utmärkt. Är du intresserad?"

Caedes ögon smalnade något när reaktionen från hans ord om att hans bön blivit besvarad inte lät sig vänta, kargen verkade nästan.... exalterad? En mycket udda reaktion i hans ögon och han kände att främlingen inte skulle vara att lita på om ingen förklaring kom? Var han en av de vargarna Cae hört om som var helt emot gudarna och deras verk? Caedes hade verkligen ingen lust att ge sig in i ett bråk och försvara sig själv för att han överlevt den svåraste prövning som någonsin getts en varg! Var den andre så avundsjuk fick han själv se till att ställa sig på god fot med sin gud eller vad han nu trodde på.

Hur planen var för att återgälda tjänsten? Cae fnös först åt hans fråga det var ingenting som angick den andre och framförallt skulle han inte offra en ekorre om han skulle offra något till havetsgud. Caedes strök öronen svagt bakåt och han kände hur överläppen började vibrera tills den andre sa att handlingar talar högre än ord. Ja självklart gjorde dom det? Sen kläckte han ur sig att han hade ett förslag som passade honom utmärkt?
" Sluta tala i gåtor och börja prata klarspråk. " öronen återgick till att vara spetsade mot honom för att visa att ja, han var intresserad. Allt som skulle hjälpa honom återgälda den gåva som Caedes fått från Kaitos var värd att lyssna på.

"Sluta tala i gåtor och börja prata klarspråk." Blair flinade. Klarspråk var inte hans starka sida, men det var tydligt att det skulle gå hem hos den här hanen. Trots den korta tonen så var den andre intresserad.
      "Jag är utsänd av gudarna på ett uppdrag", svarade han sakligt. Flinet passade inte alls rösten, men låg obehindrat kvar över läpparna. "Vi har ett stordåd framför oss." Han insåg att han fallit in i gåtor igen. 
     "Vad det är vet vi ännu inte", fortsatte han. "Gudarna kommer dela det med oss när tiden är kommen." Han sände hanen en intensiv, analyserande blick. "Det krävs dock att man är i någorlunda skick för att slåss. Klarar du det?"

Caedes ögon smalnade av mot den bruna hanen, vad ville han egentligen? Vad hade han för förslag som skulle kunna göra att Caedes kunde ge tillbaka till Kaito. Huvudet vändes på sned när han började tala om att han var utsänd av gudarna på ett uppdrag, ett stordåd till och med. Han höjde ett ögonbryn men lät det sedan sakta återvända tillbaka till den ursprungliga positionen. En svag nickning mötte sedan den andre, han var redo att slåss och han skulle vara ännu mer redo om ett tag. " Jag är redo att slåss för gudarna. " Han drog ett kallt leende över läpparna och tog ett steg framåt. " Caedes, mitt namn är Caedes. " Han sänkte huvudet några centimeter i en svag bugning mot den andre.

"Härligt, härligt!" Blair log, ett betydligt varmare leende än främlingen - Caedes. "Har du varit i Yanamore förut? Västra Lövskogen, svårt att missa. Jag vill att du tar dig dit och hänger i utkanten. Väck inte mer uppmärksamhet än nödvändigt. Jag eller min syster - hon ser ut typ som jag - kommer och hämtar dig. Innan sommaren, förhoppningsvis." Han gled åter med blicken längs de stora ärren. "Vila upp dig, samla styrka." Han sänkte huvudet i en lätt nick, och flyttade blicken till horisonten.
      "Vi ses då." Han blinkade, vecklade ut vingarna och tog sedan till luften. Det var det absolut bästa med att kunna flyga - han kunde avsluta en konversation precis hur han ville.

[Avsluta/t??]

Caedes tittade på honom med en lugn blick, fundersam dock över vad han just gett sig in på. Ordern han fick om att ta sig till Yanamore svarade han bara med en kort nickning. " Vi ses. " Svarade han och vände sig om för att börja resan mot Yanamore.

[Avslutat]