Sitter här i min ensamhet och tänker på de jag förlorat de senaste åren. Tänker då på mina hundar jag haft men som inte lever kvar (bara i mitt hjärta).

Mina tankar går främst till min pojke Chess... 22/10 -10 var den dagen jag fick ta farväl av dig. Du mådde inte bra och de var de enda rätta men lika tungt för det!! Jag saknar dina galna upptåg, din ständigt viftande svans och hur du vinkade åt mig för att få en godis. Jag hade dig bara i 5 år och du rycktes från mig allt för tidigt men jag vet att du slipper ha det ont och dagen då du somnade in fick även lilla Fyran somna in så det var en otroligt tung dag att förlora dig endast 6 år gammal och lilla Fyran 6 veckor gammal...

Sedan går mina tankar till min kompis som även hon nyligen förlorande sin hund till cancer. Jag var med henne då hon hämtade hunden och har fått följa henne hela livet. Hon fick ett kort men ack så bra liv!

Sedan finns de många fler som jag saknar, Wille, våran första nakenhund, Shona, våran första naken tik och mamma till våran första kull nakenhundar och för mig den mest speciella lilla fjollan som vandrat på denna jord (Ja hon var en fjolla men jag älskade henne för det!), Frasse (min lilla frasselsudd), Bullen (som förlorade livet i en bilolycka inte ens ett år gammal). Det finns fler också men dessa jag nämnt har en speciell plats hos mig och saknaden är stor!

De blir en hel del hundar igenom åren och det är den jobbigaste delen av att äga en hund. Tiden med dom är alldeles för kort och ibland tas de ifrån en alldeles för tidigt.