Kvällen började närma sig, men trots det var det fortfarande ljust ute, vilket ibland kan vara skönt. Fåglarna sjunger fortfarande inne bland träden och däggdjuren vandrar runt i skogen på jakt efter föda eller skydd inför natten. Snön hade börjat sakta att försvinna men det låg lite snöhögar där och där på marken. 

En korpsvart tik kommer gående på skogsstigen, hennes långa mörka lugg fladdrar till när en vindputs flyger förbi och avslöjar hennes ögon, milda bärnstensbruna ögon gömde sig under luggen. Hon håller huvudet högt, ungefär i en stolt hållning men inte som en ledare utan mer som en vanlig medlem i flocken. hon hade ärr på kroppen, varav två löper över nosryggen, två som såg ut som ett kors på högra frambenet (armbågen) och ett ärr löpte längst ner på det högre benet och en vacker måntatueringar syntes bredvid ögonen. 

Hon går vidare i en lugnt takt, njuter av kvällen och hon sneglar upp mot himlen och märker att månen kommer fram. Genast börjar tatueringarna att glöda och hon kunde höra månens mjuka viskningar i huvudet. Hon sveper mjukt med svansen och hon tänker smått tillbaka på allt som har hänt, hon och Mal hade fått en valp, Deimos, men tyvärr hade Mal dött innan han hade fått se deras son.

men hon hade lovat sig själv att fostra Deimos till en bra varg, och hon skulle berätta allt om hans far. han klipper lite med öronen när hon hör ett prassel i närheten och månens viskningar blir en aning högre, som de varnar för något eller någon. Hon vädrar i luften och känenr en svag vargdoft, en bekant doft, som hon hade träffat på förut. 

(Paxat till Chi)

Den svartröda hanen rörde sig stillsamt igenom den ännu snöklädda skogen. Även om han såg att här och var så höll snön på att smälta undan. De röda ögonen betraktade omgivningen och han visste att det inte var allt för långt till TBB. Han tog en risk som vandrade här. Men anledningen till att han var här var att han sökte någon. Då den bekanta doften letade sig in i hans känsliga nos stannade han upp och log till vagt. 

Han började röra sig åt de hållet doften kom ifrån och snart fick han syn på den mörka gestalten mellan träden. Han stannade upp och betraktade den vänliga varginnan framför sig.

"Vacker kväll Eira" Sade han med den mörka vagt kyliga stämma. Han var i bättre skick än förut men fortfarande var han inte i bästa konditionen. En kort tanke for till grottan där han hade lämnat den grå tiken som bar hans valpar. Han hade stängt in henne i grottan. Han visste att det fanns en liten risk att hon skulle ta sig ut och fly men han skulle då snart finna henne för hon kunde inte komma långt med den stora magen och den lilla orken hon hade kvar. Åter fokuserade hans blick på Eira.

Hon känner igen doften och ler mjukt vänligt mot den välbekanta vargen. - hej Chi, ja det är det verkligen. Hon slickar sig om nosen och möter hans blick med sin - hur  är det med dig? Hon lägger märke till att valpen  inte är med honom - var är valpen? 

Hennes blick är orolig och hontar några steg mot honom - jag har inte sett er på länge, vad för dig hit? Hon ler mjukt

Han stannade upp då hon frågade efter valpen och de rödsvarta öronen veks bakåt. "Cora blev väldigt sjuk en kort tid efter vårat senaste möte. Jag försökte hjälpa henne. I flera dagar kämpade jag men sakta tynade hon bort för mig och en morgon vaknade jag till hennes kalla kropp" Han suckade tungt. "Jag borde ha sett till att hon stannade med dig, då hade hon nog klarat sig"

Han svepte med blicken över den allt mörkare skogen. Allt eftersom kvällen kröp in över landet och övergick i natt så blev skuggorna allt längre och mörkret allt tätare. "Så nu vandrar jag åter ensam och jag kom hit i hopp om att få träffa dig. Tänkte att du borde veta hur det gick med Cora".

Hon tar några dteg mot honom och ger honom en mjuk tröstande buff på halsen - jag säker att du hjorde allt för att hon skulle överleva. Hennes milda guldbruna ögon får ett sorgset i sig och hon möter hans blick - även om hon hade stannat hon mig så hade säkert springit efter dig, du var hennes familj hennes trygghet och jag ville inte förstöra det.

Hon tycker synd att cora hade dött, en valp som inte fick växa upp, hon lämnde jordelivet för tifigt, men kanske var det gudarnas vilja att cora inte skulle vandra med dem på jorden, hon var säkert på en bättre plats och väntade på dem. Men trots att vora inte var hennes egna valp så kändes sorgen så står, hon hörde månens tröstande mjuka röst och hon höjer huvudet och hon börjar sjunga en sorgsen http://m.youtube.com/watch?v=sGceZX84LlQ# ( ungefär som denna låten) hon ger ifrån sig ett yl mot månen som avslutning.

Han lyssnade på henne men sade inget. Han visste att Eira troligen hade rätt men sedan då hon började sjunga så vinklade han fram öronen mot henne och lade huvudet lite på sned. Lyssnade till den vackra stämman och de vackra orden hon sjöng. 

Då hon lät ylet stiga som avslutning på sången höjde även han huvudet mot månen och lät sin mörkare stämma ljuda med henne. Sedan lät han sakta ylet dö ut. Ett äkta sista farväl till den unga valp han haft hand om en tid. Han hoppades innerligt att hon befann sig med resten av sin familj. 

Han lät de röda ögonen falla på Eira och huvudet tippades lite på sned. Han hade tyvärr lovat sitt liv till sin systerson. Lovat att hjälpa denne då denne kallade och för det hade han gjort saker han inte skulle gjort annars. Dock kunde han inte backa nu och hans hjärta hade svalnat då den lilla valpen dog. Han hade där och då bestämt sig för att lyssna på sitt inre och följa det öde uppenbarligen ville att han skulle göra. Om det så kostade honom livet. För ett kort ögonblick övervägde han att be Eira gå, försvinna ur hans liv för att skydda henne. Hans enda äkta vän men han höll tyst i stället. Betraktade den mörka tiken ganska ingående. "Eira" Började han men han visste inte hur han skulle förklara för henne.

Hon låter ylet dö ut men några tårar rinner från ögonen ner längst kinderna. Hon hoppades att cora var lycklig och att hon är tillsammans med resten av sin familj. Hon betraktar chi, hennes äkta  närmaste vän, hon visste inte vad hon skulle göra, coras död tog nog hårt på honom. Hon visste att han mörker inom sig att han en gång tillhört TBB men trots det så är hon inte rädd för honom. Hon spetsar öronen när han säger hennes namn -ja?

Hon buffar på hans hals, hon drar ett djupt andetag och sluter ögonen en kort stund innan hon öppnar dem igen och ser på honom hon ville säga något men det var som orden stocknade i halsen på henne.

Han såg på den svarta tiken men såg sedan bort. "Jag träffade på en varg för en tid sedan, efter det att jag funnit Cora. En ung hane från TBB. Han kände inte riktigt igen mig men han gav mig en del information om flocken sedan räknade han ut vem jag var..." Han tystnade och såg in i skogen med de röda ögonen. Rösten hårdnade. "Han komemr inte avslöja mig för någon i TBB ännu men den tiden kommer.. Antingen kommer jag måste ansluta mig till dem igen eller leva ett liv som förrädare och då måste jag fly för resten av mitt liv. Oavsett vad som händer kommer det vara farligt att vara vän med mig.." De röda ögonen betraktade den svarta tiken. Åter hade rösten fått den hårda undertonen han hade.

Hon hörde den hårda undertonen i hans röst och hon möter hans blick milt men sorgset. - jag kommer inte avslöja för någon att vi är vänner chi, hon klipper med öronen och ger honom en slick på kinden - vad som än händer då kommer jag alltid att vara din vän. 
Även om själv skulle bli utpekad el jagad så skulle hon inte acslöja något. Behövde han hennes hjälp så skulle hon backa upp för honom även om det skulle kosta hennes egna liv.

Hon sveper med svansen och möter hans blick igen - dig litar jag på, chi till 100 %

Han såg på henne. "Även om du med ord inte avslöjar något så finns de alltid vargar som kan ta reda på den informationen de vill utan att behöva höra den... De som kan leta sig in i ditt sinne och gräva fram informationen om de måste." Han gav henne en buff med nosen på halsen. "Jag vill inte att du ska råka illa ut.."

Den stora rödsvarta hanen såg med de röda ögonen på tiken. Även om han ännu inte var i sin bästa kondition var han en ståtlig stolt hane. Hans muskler höll på att fylla ut den rätt grova kroppen och pälsen började återfå sin forna glans. Han var inte långt ifrån att vara fullt frisk och i topp skick igen. En varg att räkna med då de kommer till strider och så.

Hon buffar på honom men lutar huvudet mot hans hals och drar in hans doft i nosen, hon kunde se att han var på god väg att hans muskler kom fram igen, han är väldig ståtlig och stark, byggd för strid. Hon är glad att han inte är hennes fiende även om TBB är det. Hon hörde vad han sa och nickar, jo det har han poäng i, telepatiker eller liknade kunde ju så. Hon visste att Wind hade tepatiförmågan och Mitri kunde få syner så oron hugger tag i henne. Hon suckar en aning och möter hans blick snabbt. - det är sant, men jag förråder inte dig, jag förråder aldrig de som står mig närmast. 

Hon lwr en aning mit honom, - oroa dig inte, jag håller mig nära min flock så du inte behöver vara orolig för min säkerhet. Hon lägger huvudet på sned - men du? Kommer du klara dig?

an kunde känna hur hon lutade sig mot honom. Han suckade. Då hon talade lyssnade han på henne. "Jag kommer klara mig Eira. Jag träffade som sagt en ur flocken och jag vet att han står på min sida på sätt och vis.. Och därför kommer jag den dagen han ber om det hjälpa honom att ta över ledarplatsen i TBB. Jag kommer hjälpa honom och sedan kommer jag använda den tjänsten att be honom låta mig slippa TBB igen." Han visste vilka intriger han höll på att dras in i men han hade inte så mycket val.

"Detta kanske låter grymt men kanske var det bäst för Cora att hon fick återförenas med sin familj och inte dras in i dessa intriger och de våld som kommer." Han såg på Eira. "Jag vet att mitt liv kommer sväva i fara så länge eld tiken sitter som ledare över TBB och kanske även om min systerson tar över ledarplatsen.. Och jag vill inte att fler ska dras in i detta." På sätt och vis talade han sanning men samtidigt höll han ju redan på att planera hur han skulle kunna hjälpa Shiva. Hjälpa med fler käftar som skulle kunna hugga mot eld tiken.

Hon lyssnar på honom, hon visste inte vem han pratade om el vem han skulle hjälpa men den verkade vara rn som höll sina ord det hoppades hon i alla fall. Hon ser undrade på honom när han nämner eldtiken, eldtiken vad hade hon hört det förut? Hon måste vara ledaren för tbb nu? Hon möter chis blick - tänker du hjälpa att avsätta denna eldtik från sin plats? Eldtiken måste vara hatad av många om hennes egna flockmedlemmar tänker gå myteri mot henne.  - jag vill inte att du kommer till skada Chi.

Hans ord må låta hårda men han har rätt, om han skall hjälpa till avdätta eldtiken så skulle cora få se blodbad, och massa hemskheter. Hob lutar hivudet mot hans hals igen och mumlar - hon har det bra fär hon är nu, hon är i trygga händer. Hon hörde månens röst i huvudet och en mjuka vackra röst börja ta ton igen http://m.youtube.com/watch?v=_8u4VLk0iTI#

Han såg på henne. Lyssnade åter på hennes vackra sång innan han talade till henne igen. "Ja Tzhuki, eldtiken är ledare över TBB nu." De där med att avsätta svarade han inte på. "Du frågar om saker jag inte kan avslöja Eira. Vad jag funderar på måste jag behålla för mig själv. Framför allt för din egen säkerhet!"

Han drog sin undan. "Jag kanske gjorde fel i att återvända hit men så är det nu." Han lade huvudet på sned. "Jag hoppas du sjunger lika vackert för dina valpar en dag." an lo vagt mot henne.

Hon såg på honom med sina guldbruna ögon gnistrade till, hon hade för dig att tocho nämnde rn rldtik som dödade violet, kunde det bara samma eldtik chi pratade om? - förlåt chi, jag menade inte att snoka. Hon slokar med öronen och huvudet. 
Hon skakar på huvudet - nej det var inte fel av dig att komma hit, jag är glad att du kom, jag har saknat dig. Hon kände dug ensam, hon var dessutom rädd att flocken var på väg att lösas upp då de var då få kvar, vad hade hänt med de dom inte fanns kvar? Var de döda el hade de lämnat flocken bara sådär?

Hon rodnar och ler lite, - kanske det, men jag sjöng för dig.

Chi såg på henne och skakade på huvudet. "Det var inte så jag menade Eira att du snokade men det finns saker jag inte kan avslöja för dig.." Han betraktade henne med de kyliga blodröda ögonen. "Tack för att du sjöng för mig Eira. Det avr väldigt vackert" Han buffade mjukt på henne. 

(Kort men lite dålig fantasi nu)

Hon buffar mjukt åå honom och ler mjukt - jag förstår, du behöver intd säga något. Hennes guldbruna ögon är milda och de granskar den mörke hanen bredvid henne. Han påminde om Mal även om mal inte hade mörker i sig så var de lika på flera sätt. Hon biter ihop käkarna och sneglar upp mot månen, hon hoppadees att hsn hade det bra där han var, kanske var han och cora tillsammans? 
Hon ler mjukt mot chi och slickar honom på kinden - tack, jag kommer finnas här för dig. Hon litade på honom hon kände att hon kunde berätta allt för honom och om något skulle hända henne så skulle han hjälpa henbe likdom hon skulle hjälpa henne.

Chi lyssnade på hennes ord men blicken vilade i den mörka skogen. han lyssnade på henne, tog in varje ord. Kände hennes slick på kinden.De röda ögonen föll sedan på henne. "Jag önskar jag kunde säga samma sak men tyvärr kan jag inte lova dig att jag kommer finnas där. Det bästa vore nog om jag höll mig undan helt.." De röda ögonen betraktade den milda svarta tiken, hennes gyllene ögon och ärren som prydde hennes ansikte och de på bogen. Även måntatueringen drog hans blick till sig. En vänlig själ.

"Du är min vän och kommer vara det Eira men det är inte säkert att vi kommer kunna träffas om Shiva ber mig komma..."

Hon lyssnade på honom och nickade att hon förstod, om någon fick veta så skulle de lätt utnyttja deras vänskap för att komma åt flockarna el så skulle det ses som förrädare. Hon klipper med öronen och ler vänligt - tiden får utvisa när vi kommer att träffas igen. Hennes ögon får en orolig glimt i sig - lova mig en sak chi, att du är försiktig. Hon nafsar hon lättsamt åå halsen. Hon är bara glad att han e är hennes vän, att han mår bra, de kan ju gå flera veckor innan de ses igen. - vi har alla våra liv och vi gör våra egna val i livet.

Han såg på henne och nickade lite. "Ja jag ska vara så försiktig jag kan.. " Han såg in i skogen igen. Den röda blicken blev avlägsen. m hon visste vad han gjort mot den där tiken skulle hon hata honom. Hon skulle inse hans rätta jag. Det var enbart i hennes sällskap en vänligare sida av honom kom fram. Han såg sedan på henne igen. "Så länge du också lovar att du är försiktig!" Han reste sig sedan upp (om han nu satte ner :-P) och ruskade på sig lite. Han kände sig rastlös. Tankarna vandrade då och då till Mirain i grottan. Han ångrade inte vad han gjorde mot henne. Kände inget för det. Bara att hans plan höll på att formas. Hans löfte till Shiva.

Det fanns bara en han verkligen kände att han inte skulle kunna skada eller någon han verkligen inte ville såra. Denna svarta tik som han såg som sin enda vän. Kanske lite mer än vän. Han visste att han inte älskade denna tik så som en hane skulle kunna göra men han kände något mer för henne än enbart vänskap. Känslor han försökte förtrycka så gott han kunde för hennes skull.

Hon nickar så den långa svarta luggen dansar och sed n faller ner mjukt över hennes ögo och den glödande tatueringen. - jag lovar att jag skall vara försiktigt. Hon ser på honom och hon kunde inte låta bliutan ger honom en försiktigslick på hans nos. Hon rodnar en aning men det kändes som det var något mer än vänskap för honom hon känner, men hon säger inget rädd at förstöra deras vänskap. - har dufunnit dn rätte änu? 

En retsam glimt syns i hfnnes ögon, han e juståtlig, stark och modig, bra gener och en bra fader han tog ju hand om cora och det gjorde han väldig bra. Hon nafsar honom mjukt lite ömsint på hans hals igen

Han drog undan huvudet lite då han fick slicken och hon frågade om han funnit den rätta ännu. "Nej jag har inte funnit någon ännu Eira.. Jag kan inte leta efter någon heller förrän jag vet hur mitt liv blir som.." Han såg in i skogen. "Du då Eira Har du funnit någon?" Han visste inte hur han skulle reagera på om hon sade att hon funnit någon. Sorg, avundsjuka, glad för hennes skull. han skakade lite på huvudet och kände henne nafsa honom mjukt på halsen.

De röda ögon mötte hennes gyllene. Han klippte lite med öronen och betraktade den mörka tiken han hade bredvid sig. Hon var vacker trotts hennes ärr, det var det ingen tvekan om.

Hon ser på honom och nickar med huvudet. Hon förstod vad han menade, han ville ju vara säker på framtiden om han träffade den rätte, så inget skulle häbda partnern, hon skakar på huvudet och möter hans blick - nej jag har inte heller träffat den rätte. Hon ler lite, el kanske hon det? Hon var osäker, men det var något speciellt mella henne och chi.

Hon ler mjukt och viftar lätt med svans - du är en stilig och stark hane chi, någonstanshär ute finns den rätte för dig!

Chi såg på henne och log vagt mot henne. "Du kommer finna någon en dag Eira. En så vacker och vänlig tik som du kan inte ha svårt att finna någon att dela livet med." Han såg på henne då hon sade att han var en stilig och stark hane.

Han kunde inte låta bli att ge ifrån sig ett par korta skratt. "Ja kanske stark men du glömde att jag även har ett mörker inom mig och jag har svårt att låta andra komma nära.. Och att mitt liv redan är bortlovat till någon annan, av ren plikt vill säga..."

hon rodnar en aning när han kallar henne vacker, hennes långa mörka lugg faller ner mjukt över hennes ögon ovh hon ler en aning  - kanske det, någon dag. Men ändå så kändes det konstig att hon drogs till honom, som de hörde ihop på ett sätt oavsett om det är vänskapligt el mer. men hon vågade inte säga något risk att förlora en nära vän. 

hon ler mjukt mot honom och blicken hon gr honom är varm - visst har du mörker inom dig, men du lät mig komma nära dig. du kunde ha skadat mig men du gjorde det inte så mörkret inom dig har inte kontroll över dig, låt det inte få kontroll över dig chi, du är värd mer än du tror. Hon slickar sig om nosen och klipper med öronen - jag vet och du står vid ditt ord, du är lojal och tiden får utvisa vad som händer. hon ler mjukt och nafsar hnom sedan mjukt, ömsint i nacken samtidigt som ett dovt mjukt morrande lämnar hennes strupe.