[Reserverad för Gavin.]

Under solens varma strålar låg den gyllene valpen utsträck i mossan och kände värmen mot kroppen. Till viss del njöt hon, ty det var en ljuvlig känsla, men samtidigt kände hon oron i kroppen. Hon ville göra något, se något, känna sig levande. Det gjorde hon inte nu, detta var endast ännu ett av de tråkiga tidsfördriv som de andra i flocken brukade ägna sig åt. Men vad kunde hon göra? Inte fanns det mycket, nog var det bara att snällt ligga stilla och försöka att slappna av. Dessutom kunde det vara bra att samla sina krafter till senare äventyr.
Men inte höll de tankebanorna särskilt länge, för mycket snart lyfte den unga honan huvudet och såg sig omkring. Det verkade som att hon var ensam, även om de andra i flocken inte var långt borta. Men ingen verkade övervaka henne, ingen såg henne. Och med ett litet leende tog hon sig upp på benen, och smög några steg framåt. Kanske hon hade en chans att sticka på ett av de äventyr som henne mor hade förbjudit henne ifrån?
Svansen svepte bakom henne och hon såg sig ännu en gång omkring. Ingen fanns att se. Ingen verkade vara här. Hon var ensam.
Så tog hon ett glatt skutt över en sten och började med glada steg trava längre bort från de andra. I hennes huvud spelade äventyr efter äventyr upp, och Arroya kände en stark iver inom sig. Hoppas att hon fick vara med om något riktigt häftigt idag!

Solens varma strålar sken ner mot hans rygg där han lugnt gick fram i lövskogens lugna trygga miljö. Han hade vuxit upp i denna skog och det var hans hem. Han kände den väl och han trivdes bra i den nu.

Dock hade han försvunnit en tid från skogen och flocken. Han hade varit tvungen att vandra ensam en tid för att finna sig själv och bli sams med tanken på att han nu var ledare över flocken efter sin far. De isande blå ögonen betraktade lugnt skogen och öronen klippte då skogens alla ljud nådde hans känsliga öron. Lika isande blå ögon som hans far haft.

Plötsligt föll blicken på något gyllene mellan träden och han stannade upp. Lade huvudet lite på sned och svepte till med svansen. Kände igen den lilla gestalten. En av Winds valpar. Han visste vad var och en av dom hette men han hade inte haft någon direkt kontakt med dom på senare tid. Han styrde stegen mot den lilla valpen. Undrade om hon smitit iväg från sin mor ännu en gång. Ett vagt leende spelade på hans läppar då han kom närmare henne. Visste så väl hur valpen kände sig för så hade han känt som valp.

"Arroya" Sade han då han var nära nog och stannade. Betraktade valpen lugnt och hade en rätt avslappnat kropps språk. Han skulle inte skälla på henne för att hon ville upptäcka världen på egen hand. Valpar var så och det han kunde göra var att visa henne farorna och lära henne vad hon skulle undvika men aldrig förbjuda. Förbjud en valp och de kommer göra exakt det man förbjudit.

Det verkade som att hon hade klarat sig undan, och hon sjönk djupare ner i fantasierna om vad dagen kunde ha att erbjuda. Och sanningen var att hon kände sig riktigt hoppfull, kanske den brinnande nyfikenheten skulle slockna idag, åtminstone dämpas lite. Det var det hon strävade efter, att få veta så att hon inte behövde undra.
Men modet sjönk kraftigt när rösten bakom henne sade hennes namn. Öronen ströks mot nacken och hela hennes kropp sjönk ihop till en säckig ställning medan hon stillsamt vände sig om efter att ha tvärstannat. Blicken fastnade på en vit varg, och utan att tveka mötte hon den blåa blicken som såg på henne. Det var Gavin, deras ledare. "Visa respekt" ekade moderns ord i hennes huvud, men hon hade ingen större lust med det. Inte här och inte nu.
"Gavin," sade hon med en smått nedstämd röst. "Eller ska jag kalla dig för ledare?" Det sista hon lade till var aningen sarkastiskt men inte otrevligt på något vis. Dessutom var det också en sak hon faktiskt hade undrat över, vad skulle hon egentligen kalla den vita? Ingen hade direkt berättat det åt henne.

Han må vara en ung varg och ledare över en flock men detta hade inte stigit honom åt huvudet. Han hade inget storhetsvansinne där han krävde att alla skulle kalla honom ledare och sånt. Han klippte lite med öronen och log vagt. "Gavin duger bra eller Gav om du tycker det är bättre" Han såg sig omkring innan den blå blicken åter mötte valpens blick. "Så är du ute efter äventyr?"

Han satte sig ner och kliade sig lite lojt bakom ena av de tofsprydda öronen innan han satte sig stilla och betraktade valpen. Han undrade om Wind märkt att hon var borta men snabbt slog han bort den tanken. Han var där och kunde kanske hjälpa valpen bli av lite av sin äventyrslust för tillfället.

Hon såg på Gavin med en smått skeptisk blick då han talade. Jaså, Gavin eller Gav. Det var det han ville bli kallad. Nå inte henne emot, det verkade ju trots allt vara ett vettigt smeknamn, och inte kunde hon ifrågasätta att någon ville bli kallad för sitt namn.
När han sedan fortsatte rätade hon en aning på sig, behöll inte samma ihop sjunkna kroppsställning, och ruskade på huvudet.
"Nej, låt mig rätta dig... Jag VAR ute efter äventyr. Men sen kom du och avbröt mig så nu är jag bara här med dig." Ett kort flin letade sig fram på hennes läppar medan hon talade, men försvann sedan lika fort.
Hon hade inte för avsikt att säga något annat än sanning, och försökte inte heller på något vis dölja att hon tyckte att flocken, och framför allt moderns, regler var ganska löjliga. Inte heller var hon sen med att ta varje chans hon fick att påpeka att hon tyckte att de andra var tråkiga, alldeles för menlösa för hennes smak. Kanske det var lite elakt, men hon var ju bara en valp. Nog kom hon undan med det.

Gav betraktade den unga valpen och lade huvudet lite på sned. "Jaså du jag kom och avbröt dig i ditt sökande efter äventyr" Han flinade snett. En mycket speciell valp som många nog skulle säga var ouppfostrad men han kunde förstå varför valpen ville bort, ville upptäcka mer. De flesta i flocken var nog rätt tråkiga för en liten valp.

Han reste sig upp och ruskade på sig. "Ja låt inte mig störa. Jag ska ändå fortsätta kolla revirets gränser så ingen inkräktare kommer hit eller något annat farligt hotar flocken." Han sneglade lite smått på valpen och såg sedan bort mot skogen. "Framför allt där gränserna ligger åt TBBs håll. Vi har redan förlorat flera flockmedlemmar till TBBs käftar och jag måste se till att de inte kommer hit igen och skadar eller ännu värre dödar ännu en flockmedlem" Han visste inte hur mycket den unga valpen visste om TBB och vad de gjort mot Cierzo.

Öronen spetsades på det gyllene huvudet medan hon lyssnade till det Gavin hade att säga. Och hon blev mer och mer intresserad för varje ord. Dessa TBB hade hon ju hört talas om, en ond flock som höll till skogen bredvid deras. Men mycket mer visste hon inte. Gavin däremot verkade veta väldigt mycket, och var dessutom på väg åt det hållet nu.
"Ehm... Det råkar inte vara så att du vill ha lite sällskap? Jag menar, jag har ju ändå inget bättre för mig." Först talade hon med en nästan bedjande ton, och det var ganska uppenbart att den sista meningen endast lades till för att det inte skulle vara lika självklart att han verkligen hade lyckats fånga hennes uppmärksamhet och därmed även hindra henne från att springa iväg på egna, dumdristiga påhitt.
Hon tog ett trevande steg framåt, och log glatt åt Gavin samtidigt som svansen rörde sig bakom henne. "På vägen kan du dessutom berätta mer om TBB, så att jag är beredd såklart, ifall vi möter någon ur den flocken."

Han sneglade lite på valpen och inombords log han brett men utåt visade han inget. Hans lilla plan hade fungerat. Han såg inåt skogen. "Men att hålla koll på vår gräns med mig kommer nog inte bli så jätte kul" Han såg på henne igen. "Det kommer troligen inte hända något." Han sträckte på sig och sedan ruskade han av henne. "Men vill du följa med får du gärna göra mig sällskap så kan jag berätta de lilla jag vet om TBB och vad de gjort vår flock."

Han började lugnt gå inåt skogen mot gränsen. Det var en bit dit men kanske kunde han förhoppningsvis lära Arroya något om att passa sig för de farliga. TBB kunde vara skoningslösa. Det hade de visat förut.

Inte hända så mycket? Arroya lade huvudet på sned. Var detta ett knep av honom för att få henne att inte vara så intresserad och springa och göra något annat? Nej, det skulle inte fungera. Hon ville följa med, punkt slut. Hon visste att hon kunde få lära sig en del, och det ville hon. Samtidigt skulle hon inte ha något emot att få se en eller fler vargar från TBB. Säkerligen skulle det vara väldigt spännande, för att inte tala om fascinerande.
Så hon ställde sig snabbt upp med en bestämd min och skuttade fram emot Gavin. "Inte en chans att du får gå utan mig!"
Hon slöt upp vid hans sida och med glada steg vandrade hon bredvid den ledare hon ännu i kände så väl som hon kanske borde. Men det skulle väl gå att åtgärda på ett eller annat sätt.
Solen värmde deras ryggar där de vandrade och det var en vacker sommardag. Skogen fylldes av fåglarnas sång och en svag vind svepte fram mellan träden och fick skogen att verka ännu mer levande än vanligt. En perfekt dag, kunde man beskriva det som. För Arroya en perfekt dag att utforska det som fanns att utforska. Hon kände en iver i kroppen.
Med ett flin såg hon upp mot den vites ansikte. "Berätta då! Vilka är dessa TBB som alla verkar ha sådan respekt för?"

Gavin såg på valpen och nickade lite. Han började dock gå så ville hon följa med så fick hon göra det. "Arroya jag tänker inte behandla dig som en liten försvarslös valp. TBB är en farlig flock. Kanske inte alla är så i flocken men vad jag vet så har de anfallit och dödat medlemmar ur Cierzo. Mitris son blev dödad av några från TBB, Sombra min syster blev anfallen och svårt skadad för att sedan bli dödad. Min mor Violet blev dödad av deras eld tik." Han suckade tungt. Så mycket blod hade flutit utan någon anledning. Cierzo hade aldrig stött sig med TBB förut. De hade levt fredligt förutom då de ställde upp för Qu i kriget mot Devils.

Han stannade upp och lät de isande blå ögonen falla på valpen. "TBB har anfallit och dödat medlemmar ur vår flock utan anledning. De har skoningslöst mördat våra flockbröder och systrar. Vår familj. Jag vill inte känna detta hat jag känner mot dem men jag kan inte låta bli att hata dem. Trotts detta hat vill jag inte gå i krig mot den flocken. Jag vill inte se fler ur min familj slaktade av de där bestarna. Därför vandrar jag ofta längst med dessa gränser för att hinna stoppa en strid mellan en av våra och nån från TBB. Jag vill inte att mer blod ska flyta för vår flock är inte som dem." Han skakade på huvudet igen och såg framåt. "Förlåt Arroya, jag svamlar och lägger en tung börda på din unga rygg. Men jag vill att du ska veta att flera ur vår flock blivit mördade av vargar från TBB och jag vill inte se ännu fler gå den vägen. Jag vill inte se ännu fler förvandlas till tuggleksaker åt TBB.."

(Ursäkta det sena svaret)

Uppmärksamt lyssnade hon till vad ledaren hade att säga, för detta intresserade henne något enormt. De violetta ögonen hölls riktade fram men trots det låg all hennes fokus på Gavin och orden som han sade.
Hon kände ett sting i av sorg i kroppen då hon hörde vad han talade om, men inte kunde hon ignorera spänningen som steg inom henne då hon hörde om dessa TBB. De verkade vara onda varelser som inte lyssnade på någon eller brydde sig om något. Och även om det som Gavin sade kanske var till för att skrämma henne så kunde Arroya inte låta bli att se ett äventyr i det hela också. Åh, så spännande det skulle vara att smyga sig över till TBB:s revir och retas lite med dem...
"Nej, det gör inget," svarade hon snabbt när Gavin ursäktade den historian han just hade berättat åt henne. "Jag kommer ju ändå få veta sanningen förr eller senare, lika bra att jag får veta allt det där nu så jag vet bättre än att söka mig till Kaiwood för att finna nya äventyr."
Hon log ett svagt, oskyldigt leende. Visst var hon lite rädd för dessa TBB, men å andra sidan var hon ju oövervinnerlig. Åtminstone i sin egna lilla fantasivärld. Och det dög gott åt henne. Kanske hon skulle söka sig till Kaiwood någon gång i framtiden, bara för att testa lite nya gränser. Men det tänkte hon inte avslöja åt Gavin.

[Eftersom att detta rollspel har stått stilla ett tag och Arroya nu är på väg att bli kidnappad av våran älskade Hielo (<3, svag för den karaktären), så måste jag nu avsluta detta rollspel då det dels är så långt bak i tiden, och dels utspelar sig på Cierzos flockforum. Du kan även ta bort Arroya ur flocken :3]