Pågående Event
Senaste ämnen
» I dina ögon himlaljus [Nomë]
Och i mitt hjärta dröjer ännu kniven kvar EmptyIgår på 12:13 av Nomë

» [VE20]Skulpterande snö[P]
Och i mitt hjärta dröjer ännu kniven kvar Emptyfre 22 jan 2021, 15:36 av Poppel

» [Avslutat] Till dödslistan
Och i mitt hjärta dröjer ännu kniven kvar Emptytor 21 jan 2021, 10:55 av Yargol

» [Avslutat] Titeländringar
Och i mitt hjärta dröjer ännu kniven kvar Emptytor 21 jan 2021, 10:51 av Yargol

» [Avslutat] Titlar
Och i mitt hjärta dröjer ännu kniven kvar Emptytor 21 jan 2021, 10:51 av Yargol

» Äntligen hemma [P]
Och i mitt hjärta dröjer ännu kniven kvar Emptytor 21 jan 2021, 00:33 av Flippa

» Utan mitt liv [Flippa]
Och i mitt hjärta dröjer ännu kniven kvar Emptytor 21 jan 2021, 00:13 av Flippa

» Skapandet av en Yeti [Lune]
Och i mitt hjärta dröjer ännu kniven kvar Emptytis 19 jan 2021, 12:01 av Trian

» Ett nervöst bakhåll [P]
Och i mitt hjärta dröjer ännu kniven kvar Emptytis 19 jan 2021, 10:17 av Trian

Vem är online
Totalt 4 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 4 gäster.

Inga

Flest användare online samtidigt: 152, den mån 04 nov 2019, 23:54
Chatt
Heads up! Uppdatering av karaktärslistor och titlar
Och i mitt hjärta dröjer ännu kniven kvar Emptytor 10 dec 2020, 15:57 av Yargol

Hej allesammans!

Nu när Numoori äntligen tycks vakna upp lite igen efter årets långa dvala så passar vi i Crew på att se över medlemslistan och alla karaktärer och konton vi har på sidan. Vi har med detta upptäckt att där är väldigt många karaktärer och konton som i dagsläget saknar rätt titel eller någon form av notis om vad som hänt dem, och det gör därför just nu att det ser ut som att flera spelare …


[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 1
Vinterevent 2020
Och i mitt hjärta dröjer ännu kniven kvar Emptytis 01 dec 2020, 00:29 av Admin

.•¨*•.¸.•¨*•.¸.•¨*•.

Mörker och stjärnklar natt bryts snart av ljus
Och plötsligt nu som förr
Med färger från en dröm
Så ser vi himlen åter dansa


.•¨*•.¸.•¨*•.¸.•¨*•.






Välkommen till vårt officiella vinterevent 2020 som är en direkt callback till norrskenseventet 2014.

Det vi fick bevittna då …


[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates




 

 Och i mitt hjärta dröjer ännu kniven kvar

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Kaiito
Död
Kaiito

Spelas av : Emmsa | Död

Och i mitt hjärta dröjer ännu kniven kvar Empty
InläggRubrik: Och i mitt hjärta dröjer ännu kniven kvar   Och i mitt hjärta dröjer ännu kniven kvar Emptylör 18 jan 2014, 15:40

[Endast för Kaiito.]

Han skrek. Rösten ekade emot de höga bergstopparna. Ovanför den snötäckta marken sken månen likt ett blekt öga som vakade över jorden. Natten var kall och gnistrande vacker. Men han kunde inte uppleva den.
På marken låg han och vred sig i krampaktiga rörelser samtidigt som smärtan skar genom hans kropp likt blixtar över en mörk och stormig himmel. I huvudet kunde han höra skrattet, lika tydligt som om Hon faktiskt hade stått alldeles intill honom. Men det gjorde hon inte, han visste det. Eller gjorde han? Verkligheten hade blivit förvrängd på mer än ett sätt sedan Ristaka kom in i hans liv. Sedan hon frälste honom, lärde honom att leva, lärde honom att älska. Hon hade givit honom så mycket, och han visste att det han upplevde nu bara vara en del av Hennes vilja. Hon ville veta att han älskade Henne, och han kunde bevisa det genom detta. Ja, han skulle göra allt för Henne, ingen tvekan om saken.
Men även om Hon skrattade såg kände han en ilska hos demonen. Hon var arg över något, Hon hade väckt honom ur hans sömn med denna smärtsamma upplevelse. Men han kunde inte förstå vad. Vad hade han gjort för att förarga Henne? Vad hade han gjort som kunnat såra Henne? Åh, så han ångrade sig...
Och plötsligt upphöred smärtan, och så även Kaiitos skräckslagna skrin. Hans kropp blev stilla, sjönk avslappnad ihop i snön, och han drog ett djupt andetag. Det kändes som att han hade dött 10 gånger om, men fortfarande låg han där. Mitt i vintern. Mitt i tystnaden. Ensam.
Du är aldrig ensam, älskade.
Ett svagt leende spred sig på hans läppar. Hon fanns hos honom, alltid. Och han skulle älska henne, alltid.

Bilden av den bruna varginnan dök åter upp i hans huvud, precis som den gjorde varje natt. I drömmarna besökte hon honom, som om hon troget väntade på att han skulle somna. För varje gång demonen lät honom slinka i in drömmarnas värld så fanns hon där för honom, tröstade och vårdade honom med sin närvaro. Och varje natt önskade han att han kunde komma närmare henne, få röra vid henne, tala med henne, känna hennes doft, höra hennes röst. Men han klarade aldrig av det. Alltid var hon en svag gestalt som han kunde skymta långt bort på en storslagen slätt. En gestalt som vandrade emot honom, och som fick honom att i desperat längtan rusa emot denne.
Och sedan, likadant varje gång, så blev han avbruten. En skarp smärta väckte honom, och han kunde höra Ristakas lena röst. Som talade till honom, skrattade åt honom, fick honom att glömma bort den löjliga drömmen. Ifall han behövde någon att älska så fick han hålla sig vaken. Ja, han höll med. Hon var ju där, med honom och Hon var allt han behövde.
Och samma process upprepades varje gång Kaiito somnade. De stunder han väl sov blev allt kortare och mer oregelbundna, och det syntes på hans kropp. Ögonen var trött, pälsen var matt, kroppen var mager och hela han såg bara bedrövlig ut. Han kunde inte äta ordentligt, kunde inte tänka klart. Kunde inte ens sova, för att demonen inte tillät honom. Men han visste att Hon endast gjorde det för att Hon älskade honom.
Hon älskade honom....

Javisst, sett från Ristakas ögon var han det perfekta redskapet. Lättmanipulerad, svag och villig att göra allt hon bad om. Men det var en sak som oroade demonen. Den bruna varginnan som gång på gång dök upp i hans drömmar. Hon hade raderat hans minnen, raderat hans förflutna. Hon var det enda som han brydde sig om, det hade Ristaka sett till. I början hade hon trott att han drömde om de bruna bara för att han föreställde sig henne på det viset. Men nej, känslan i drömmarna var annorlunda. Ifall han hade drömt om henne hade hon haft mer kontroll. Och den bistra sanningen var att hon inte hade någon kontroll. Alls. Hon var tvungen att få ett slut på det, men hur?
Till demonen hade kommit fram till ett svar på den frågan, så fick hon nöja sig med att avbryta det lilla kräket då han valde att tänka på annat än henne.
Till överst på sidan Gå ner
 
Och i mitt hjärta dröjer ännu kniven kvar
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Wintera :: Wintera-
Hoppa till: