Hon lyssnar noga på vad han säger. Han försvinner åter framför ögonen på sig. Och när hon känner hans beröring känner hon en underlig stelhet i hela kroppen. En läskig känsla. Obehaglig minst sagt. Hon kan inte låta bli att rysa lätt. Hon spetsar öronen och försöker hålla kolla på Stripe hela tiden när han försvinner och dyker upp på nya ställen och rör vid hennes kropp med nosen samtidigt som han förklara vad de olika tryckpunkterna gör. Det låter lite rörigt i Nirvana's huvud. Men hon lyckas ändå snappa upp ett och annat. Olustig känsla efter olustig känsla, varierat med lite bra känslor, hoppar omkring i hennes kropp. Byter snabbt plast och tvingas undan av nästa. Hon försöker hålla reda på alla punkter men inser att när hon försöker koncentrera sig så blir det bara rörigt. Så hon sluter ögonen och lyssnar till orden samtidigt som hon förknippar dem med just en punkt på kroppen. På halsen, ryggen eller bogen. När hennes medvetande tillslut börjar driva iväg lite tafatt så öppnar hon ögonen och ser känner att hon för en stund håller på att tappa balansen. Hon ruskar på huvudet och försöker få fatt i kontrollen igen. Sen ser hon på Stripe. Ler lite lätt.
"Det var inte dåligt. Vem visste att det finns så många tryckpunkter som man göra olika saker". Säger hon med ett lätt fnitter.
"Förutom ninjorna". Lägger hon till lite snabbt. Hon kan även inte låta bli att känna sig lite generad över det Stripe gjort. Nirvana har aldrig erfarit närhet på något plan. Förutom när hon var liten och busade med sina syskon och fick kärleksfulla buffar av sina föräldrar.
Hon är glad i att hennes hettande kinder inte syns för den ljusa pälsen.

Hon tror på hans ord. Att det finns så många mer tryckpunkter. Men hon ska inte verka frågvis och irriterande och fråga honom om mer. Nej, de han redan har visat räcker gott. Hon ska bara bearbeta dem och försöka minnas så många som möjligt. Det kan vara nyttig information.
Sen talar Stripe igen. Nirvana tippar huvudet lätt på sne. Hon vet inte hur hon ska tolka hans ord men han har hittills inte verkat vilja skada henne. Så antagligen är det kanske bara några varningens ord... Eller kanske ord med syfte att imponera. Hon tror honom i alla fall. För nog hade hon varit nära att förlora medvetandet. Hon nickar bara lite lätt åt honom.

Hennes blick studerar Stripe lite till. I smyg när han ser ut över vågorna. Hon låter blicken svepa ut över vågorna en stund. Det är en frisk dag. Vinden sveper glatt över stranden och smeker vargpälsarna. Vågorna slår mjukt och något vilt mot stranden.
Stripe talar igen. Först är det bara ett öra som vinklas åt hans håll. Sedan vrider hon på huvudet och ser på honom. Nickar lätt.
"Jag har inte varit här så länge. Nog för att ha sett mig omkring lite. Men det finns fortfarande så mycket att utforska". Svarar hon och ler lätt mot honom.

[Kort. -.-]