Väderomslaget blev allt tydligare och det märktes att vintern var redo att besöka Numoori åter igen. Omvärlden var stilla och hela atmosfären dansade i slow motion. Delilah andades ut ännu en puff med Cannabis och drog in det i systemet för att sedan sluta sina ögon och njuta av friden som spred sig i hennes själ. Honan vandrade obrytt omkring framåt i någon riktning, honan lät energierna visa henne vägen. Kristallerna i hennes horn glittrade av solens varma strålar samt hennes tiara. I detta tillstånd var all smärta och hjärtesorg så gott som borta, vilandes i en filt av silke. Det hade gått år sedan som Delilah var helt fri från sitt eget gift, det var bara för smärtsamt att minnas.

Vandrandes i hennes egna tankar kunde hon skymta en väldigt färgglad individ lite längre bort. Honan stannade till en kort sekund och försökte minnas om hon hade ätit några hallucinogener nyligen, främlingen påminde om svamparna hon odlat i Lövskogen för 3 fullmånar sedan. Men nej, individen var bara vackert prydd i skrikande färger. Delilah log och vandrade, som innan, med lugna steg fram mot individen men desto närmare hon befann sig kunde honan skymta speciella drag i kroppsspråket. Intressant.

Det vita snötäcket kring numoorislätten gjorde att den unga vargens färgglada kropp stack ut rejält men det var inget den nätta hanen brydde sig om, allt hans fokus låg på musen under snötäcket. Hans kropp stod helt stilla med blicken neråt, han slickade sig runt munnen som var fylld av rinnande saliv när han plötsligt sedan hoppade upp och dök ner i snön och fångade musen i ett hugg. Han satte sig sig upp med ansiktet fullt av snö och saliv och slafsade i sig musen. När Lex som hanen hette hade svalt gnagaren så la han sig ner i snön och rullade runt så hans päls blev helt vit av snön, när han sedan reste sig upp så ruskade han på sig snö och saliv flög omkring honom. 
Hanen tittade sig omkring och såg sedan en annan varg liten bit bort som var på väg mot hans håll. Hans huvud satte sig på snedd när han tittade på den främmande vargen som närmade sig, det var en vit varginna med stora horn med vackra utsmyckningar. Lex log och slickade sig runt munnen i ett meningslöst försök att torka bort salivet och närmade sig varginnan med hoppande steg och en viftande svans.

''Hallå främling! Lex undrar vem du kan vara?'' sa den unga vargen med ett fånigt leende och tittade på den vackra varginnan med förundran.

Då hanen talade spred sig ett leende men också en aning förvirrning, undrar Lex vem hon var? Oh, hon förstod språket ganska fort. Honan började cirkulera kring hanen för att se dessa vackra, giftiga färger från alla vinklar. "Vem jag är idag är en fri själ kära du. Jag är inte bara en, min själ har många former. Mitt namn är Delilah" Honan stannade upp och lade märke till salivet som tycktes rinna utan kontroll, inget som störde henne dock. Alla individer har något attribut, drag eller kroppsspråk som skiljer sig från alla andra. Delilah satte sig ned och lade sin lockiga, flätade svans kring hennes framtassar och mötte hanens blick "Vem kan du tänkas vara Lex? Dina färger väcker vackra minnen" hennes röst var lugn, lite slö men varm. Kylan var inget problem för henne, men varginnan saknade den blomstrande naturen redan.

När den vita vackra varginnan började cirkulera honom så satt han kvar men vred huvudet för att följa henne med blicken. Honans sätt att prata på tyckte Lex var roande och han log lätt när hon berättade sitt namn, Delilah. Det var ett vackert namn tyckte Lex och slickade sedan bort lite saliv när hon satte sig framför honom. Den unga varg hanen satte huvudet på sned och funderade på det Delilah sa. ''Lex är Lex!'' sa han sedan stolt och puffade upp sin bröstkorg; ''Lex tycker om Lex's färger också! Lex tycker dina horn är vackra med kristallerna''. Hanen log lite fånigt och slickade sig runt munnen igen, lätt distraherad som han var så tittade han runt när han hörde en till mus under snön. Han ställde sig snabbt upp och hoppade rakt upp luften och dök ner i snön med huvudet före och reste sig sedan med ett snö fyllt ansikte och en död mus i munnen. Lika snabbt som han kom upp till ytan slafsade han i sig musen och skakade bort snön och tassade tillbaka till varginnan. ''Lex älskar möss!'' sa han glatt och slickade sig runt munnen.

Stilla satt honan kvar och betraktade den unga hanen. Lex var lex, mer till svar än så sade ganska mycket om hans karaktär. 
"Jag har alltid varit lite för svag för ädelstenar. Tittar man närmre, djupt i dem finns det så mycket mer än ett vackert yttre" Samtidigt som hanen verkade vara intresserad så var han även tydligt lättdistraherad, vilket fick henne att skratta med en varm ton. Med en snöfyllt ansikte och ett härligt leende yttrade sig hanen "Lex älskar möss!" Detta var minst sagt en individ med skön aura. Hanens udda sätt att vara på lyfte upp stämningen allt mer. "Jag kan se det. Själv föredrar jag ormar" delilah fick en återblick av när hennes första kärlek, Lotus, hur dem låg vid vattenfallet i Byoomi och delade på några ormar och trippade på hallucinogener. Honan kände ett litet hugg i bröstet och andades ut sin giftgröna gas för att sedan låta den fylla hennes lungor. Smärtan över förlorad kärlek hade tagit hårt på henne och honan var inte riktigt redo än att välkomna smärtan över sin döda själsfrände. "Lex.. Gillar du snö?" Frågade hon sedan för att komma på andra tankar.

''Ormar är också goda, lite sega men goda'' sa han glatt och log men vred sedan huvudet på sned när honan andades ut en grön gas, vad var det? Det luktade konstigt men han släppte det fort när Delilah frågade honom om han tyckte om snö och hanen svans började svaja glatt. ''Snö är roligt men Lex tycker inte om att bli blött så Lex måste skaka bort det snabbt''. Han slickade sig runt munnen, ''Tycker Delilah om snö?''. Lex tittade på henne från topp till tå, hon hade vackra flätor i pälsen och stenarna som hängde i hennes horn glittrade i solljuset. Lex tyckte om denna varginna, hon var snäll och väldigt vacker. Den unga hanen hoppade sedan upp på alla fyra och hukade på frambenen och viftade med svansen glatt. ''Vill Delilah leka?'' frågade han lekfullt, det var längesen sist han lekte med någon. Även fast han inte var en valp längre så var han fortfarande väldigt valpig i sitt sätt.

Delilah ställde sig tillslut upp och kollade sig omkring, snötäcket hade verkligen gjort sitt i år. 
Med en något positivt överraskad min när Lex frågade om hon vela leka med honom så undrade honan först om hanen var seriös. Leka, det hade inte skett sen hon var med sin partner. 
Delilah började cirkulera kring hanen med en lurig blick, log lit snett och tog bort hanens uppmärksamhet från grenen som tyst växte bortom hans synvinkel och rätt som det var kom det farandes en snöboll rakt emot Lex ansikte. Sedan ställde sig Delilah hukades framåt och viftade på den lockiga svansen prydd i flätor. Denna hane var verkligen full av överraskningar.

Lex följde honan med blicken när hon började cirkulera honom, ville hon leka eller inte? Helt plötsligt kom en snöboll slungandes rakt mot hans ansikte, Lex hoppade till lite och skakade bort snön och började skratta. När honan hukade framåt så svajade hanens svans glatt och började hoppa omkring och skvätte snö på Delilah. Lex såg nästan lite ut som en räv när han hoppade omkring i snön, även fast han blev träffad många gånger av Delilahs snöbollar så hade han roligt. Lex försökte sedan hoppa på Delilah i ett försök att putta omkull henne men misslyckades och dök rakt ner i en snödriva, hanen drog ut sitt huvud som var helt vitt av all snö och skakade om huvudet så snö och dregel flög åt alla håll och kanter. Han slickade sig runt munnen och tittade sedan mot Delilah; ''Lex har roligt, det var längesen någon ville leka med Lex'' sa han med ett fånigt flin.

När Lex's dregel for runt slängde sig Delilah i den vita snön och rullade runt, det var något som inte kändes riktigt med främlingens saliv och honan hade inte direkt lust att bli träffad. Detta började kännas en aningen som träningen hon utövade som valp. Det var härligt och uppfriskande att leka med Lex, även fast Delilah såg det mer som lite lätt träning. Honan tog sedan språng och hoppade över hanen, framför henne förgrenade sig en halv cirkel och lila samt gröna blommor började att blomstra på grenarna. 
''Lex har roligt, det var längesen någon ville leka med Lex' yttrade sig hanen sedan och honan log. "Vad tycker du Lex? Dom matchar dina ljuvliga färger" Sade Delilah sedan och lade sig ned, hennes giftgröna ögon iakttog hanen vänligt. Det var länge sedan Delilah hade lekt också, men hon kände att spåren av träningen tog tag i hennes undermedvetna när de lekte så hon valde att stanna till lite. Honan vela inte förstöra den fina träffen. 

Lex tittade på blommorna som Delilah hade framkallat på marken och log av färgerna. ''Lex tycker om det väldigt mycket'' sa han glatt och sträckte på sig och slicka sig runt munnen. ''Lex tycker om dig, du är snäll'' sa han sedan och satte sig framför Delilah, ''Får Lex fråga en sak?'' den unge hanen var nyfiken på den gröna röken som ibland kom från den vackra varginnan. ''Lex undrar vad den gröna röken är för något, det luktar konstigt'' frågade han sedan rakt ut, Lex hade inte riktigt någon takt känsla får vissa saker så ibland kunde han bara fråga eller säga saker som andra kanske skulle tycka var ohyfsat men det var något han inte riktigt förstod ibland.