Hon öppnade upp ögonen och såg ut genom grottöppningen,regnet hade börjar avta men ännu höll vinden i sitt fasta tag,det verkade lite som om vinden hade ökat mest regnet hade minskat.
Trycket på ryggen från Ghadams huvud försvann,hon började smått röra på sig för att sedan lägga sig på sidan.Benen sträckte hon ut så mycket det gick och en stor gäsp avtog från hennes mun med ett litet ljud.
Hon orkade inte resa på huvudet för sömnen hade tagit över hennes kropp.
Blicken vändes till hanen och ett leende smög sig fram som ett tack för värmen eller något åt det hållet.

Han gäspade stort och började resa sig upp för att sträcka på sig, men hindrades när taket påminde honom om att han inte kunde stå helt rakt. Han stelnade förvånat till när ryggen nått taket, men blev inte stående i mer än ett ögonblick innan han fann sig själv och backade ett steg från Sitera medan hon sträckte ut sig över golvet. Med ännu en gäspning sträckte han sedan tassarna framför sig och sjönk ihop på marken igen med en mjuk duns. Huvudet lades att vila över framtassarna. Han såg ut genom grottans öppning, betraktade det lilla av omvärlden han kunde se där inifrån. Gräs och någon låg, vindpinad buske som gungade. Den bit av himmel han kunde se långt bort vid horisonten vittnade om att kvällen närmade sig. Det tidigare färgmässigt platta och bleka landskapet skiftade i skuggor och den nedåtgående solens ljus då molnens varierande allt tunnare hinna snabbt hastade förbi i vindens spår. Han kunde känna månen bakom molnen, hur den steg med kvällningen. Trots att han varit vaken större delen av dagen, främst då han sökt skydd från väder och vind, så kände han sig piggare efter hand som solen sjönk, även om fukten i pälsen fortfarande bidrog till att göra honom något kylig och dåsig. Han var varmare än förut, men inte torr. Det skulle ta ett tag till innan han lyckats torka i den fuktiga luften som regnet lämnade efter sig.
     Han såg på honan igen och log lätt. Hon såg trött ut. Kanske var det bäst att sova en stund, och försöka låta pälsen torka. Han vände blicken mot grottöppningen igen. Eller så kunde han blåsa den torr. Men då skulle han bli kall igen. Ghadam gav ifrån sig ett lågt knorrande medan han övervägde att tillfälligt lämna skyddet bara för att se hur hårt vinden blåste. Efter en liten stund lade han huvudet på sidan, med ena kinden mot tassarna och nosen mot Sitera. "Är du trött?"

Hon höll de ena ögat öppet och följde hanens rörelse,de båda två behövde tydligen sträcka på sig. Vinden hade tydligen hittat öppningen till grottan och en kall vindbris fyllde grottan med ny och ren luft. Hon drog ett djup andetag och slött sedan de öppna ögat. Inte för att sova men för att bara få lyssna på värden där ute, det var mycket man missade när man la energin på att se allt med sina ögon. 


Hanen lade sig ner igen, hon shisade med ena ögat och log smått "Sådär, kroppen har fått ta i mot mycket i vädret.Lite mer vila och sedan kan jag möta vinden också" Leendet blev bredare, det var länge sedan hon log såhär mycket.

Han slöt ögonen med ett utdraget "mm". Långsamt rullade han över på rygg, och hamnade då närmre den låga grottöppningen igen. Han höjde benen över sig för att sträcka på dem, men lyckades inte sträcka dem helt innan de nådde taket. Istället drog han dem till sig och gäspade brett. Svansen viftade till mot marken.
      Han låg tyst en stund, på rygg och med slutna ögon. Han lyssnade till vinden utanför. Tankarna vandrade till sådant han sett sedan han börjat vandra på egen hand, och vidare till Alin och sedan även Numph. Han undrade vad syskonen gjorde nu, om brodern var kvar med familjen, vart systern hade vandrat. Kanske skulle han röra sig mot Höstskogen, där han vuxit upp. Hade han tur fanns åtminstone någon av dem kvar där. Han log lätt åt tanken. Han kunde följa bergen österut, så skulle han komma rätt. Han sneglade kort mot Sitera och gäspade på nytt.
     "Är du på väg någonstans?" Han var ganska säker på att hon tidigare sagt att hon bara vandrade, men det skadade aldrig att fråga igen. Kanske hade hon lämnat någon plats och var på väg i andra riktningen.

Om hon var på väg någonstans? Hon hade inte tänkt på det innan,tankarna hade bara snorat runt hennes familj. Det fans inga speciellt ställe som hon ville gå till och inga vänner i heller.
Kroppen kände sig stel så hon ändrade ställning och satte sig upp så mycket det gick.Tittade sedan ner på hanen och undrade varför Ghadam frågade det."Nej,inga bestämda plaster.Går mest olika riktningar och ser var jag hamlar.Har ingen att gå till,varför undrar du? Ska du någon speciell plats." Hon lade sig ner igen men hade huvudet höjt,öronen pekade rak fram och svansen såg ut som om den hade dött.

Han förblev liggande på rygg och lutade huvudet för att se Sitera mer rakt. "Jag tror jag ska följa bergen österut. Jag växte upp i Höstskogen, och jag har inte varit där på länge." Det var förvånansvärt länge sedan han lämnat den rödbruna skogens marker. Han log när han tänkte på platsen. Såg den fortfarande likadan ut? Var träden desamma som han mindes? Fanns hans föräldrar kvar där?

Höstskogen,det var länge sedan hon var där.Ett ställe som hon aldrig glömmer,eldfärgerna som aldrig bleknar.De förblir tända,där är så fint.Men hon hade redan varit där och ville inte slösa bort dagar på ett ställe som hon redan på.Hon ville se hela numoori innan hon började gå tillbaka till ställen som hon redan hade varit på.Men tanken hade alltid funnit i hennes huvud ,att återvända till skogen som aldrig tappar liv.Få se de kritvita svanarna igen.
Sedan kom hon på,hur vet Ghadam att hans familj är kvar? Den kan lika bra ha lämnat skogen.
"Hur vet du att din familj är kvar i höstskogen?"

"Det vet jag inte", svarade han och log. "Men jag kan inte vara säker på ifall de är där eller inte förrän jag tagit mig dit och sett efter, eller hur?" Han rullade över från rygg till sidan och höjde huvudet från marken. Öronen pekade alert framåt.


[Känner att det börjar bli svårare att svara här, ursäktar. Kanske börjar dra sig mot ett avslut? Så får de träffas igen senare, om hon inte skulle vilja följa med till Höstskogen? C:]

                                    AVSLUTAD





(Håller med,har ingen fantasi kvar i huvudet. Men hon skulle gärna vilja följa med till Höstskogen om hon får förstås :) )